Så Hård, så mjuk

Först tänkte jag blogga lite hatiskt om hur jag hatar innebandy, mitt knä och Sollefteå för att samtidigt googla lite över gör-det-själv-atombomber jag kunde bygga och skicka med destination helveteshålan. För ja, vi förlorade mot Sollefteå idag. Och det är inte det att jag inte kan ta en förlust, men vi förtjänade verkligen att vinna. Det gjorde vi. Ibland rullade vi boll som om vi aldrig gjort annat och radade upp finläge efter finläge. Utan att få in bollen. Jag hade redan från början ont efter gårdagens innebandymatch (då vi vann!), men vägrade (dum som jag är) att vila. Vilket känns nu. Poängskörden för min del blev en assist plus ett dyk när deras målvakt fällde mig som fick finjohan att få en hjärtattack uppe på läktaren. Efter matchen var jag arg som ett bi och frustade mer än jag pratade, men i frustningarna gick det att urläsa jag....hatar....innebandy.....och....jag....hatar......sollefteå.

Men ändå sitter jag här glad och på utmärkt humör. Varför? Hemligt, men i morgon säger jag upp lägenheten i alla fall.