Dagen då det mesta gick fel
Suck. Idag är en sån dag som man bara skulle vilja sudda bort. Förutom den mysiga två timmars powernapen hos Johan på eftermiddagen. Men allt det andra.
Det började med att Johan fick parkeringsböter på en femhundring. Surt och från och med nu står ingen av oss vid vägen. Men, det skulle bli värre. Hade nämligen en tandläkartid idag. Är egentligen inte rätt för tandläkaren och med lite (mycket) bedövning brukar man överleva det mesta. Anledningen till att jag var där idag var dock för att förbereda för den porslinskrona jag ska sätta in i min framtand istället för den plastbit som varit där tidigare sedan jag slog av tanden när jag var liten. Försäkringsbolaget betalar allt som rör skadan tills dess att jag fyller 25 år. Och den dagen närmar sig ju, så när plastbiten lossnade i somras tyckte tandläkaren att vi skulle boka in en porslinskrona istället.
Sagt och gjort. Idag skulle behandlingen påbörjas. Men efter att ha bokat tiden blev jag lite osäker. Det är som bekant Sundsvalls Music Awards i morgon och jag ville ogärna gå dit och se ut som en tok. Och på lördag åker jag till kanarieöarna och vill inte heller se ut som en tok. Alltså ringde jag tandläkaren och frågade helt enkelt; kommer jag se ut som en tok? Nej nej nej, svarade tandassistenten och jag andades ut. Tydligen skulle jag få en plastprotes som skulle se ut som en vanlig tand. Och det lät ju bra, så jag behöll tiden.
I morse var jag hos tandläkaren, efter två bedövningssprutor, mycket bortslipad tand och flera avtryck av tänderna fick jag således ett slags överdragstand på den bortslipade tanden (där porslinskronan ska sitta senare).
Och.
Jag ser ut som en tok.
Jag ser ut som en uteliggare.
Jag ser ut som en pirat.
Jag ser ut som allt annat än den fräsiga galadeltagare jag tänkt vara.
Den svarta klänningen matchar inte toktanden. Den fina frisyren bleknar bort när man upptäckt toktanden.
Kort och gott: toktanden får mig att vilja bo i en säck till den 31 januari då porslinsbiten ska sättas på plats.
Men jag kan inte bo i en säck, jag ska gå på gala i morgon. Jag ska åka utomlands på lördag. Så jag får bita ihop. Bokstavligt talat. Jag tänker inte le till den 31 januari. Så det så. I morgon tänker jag vara en elak hårdrockare med stoneface.
Det som är fel är att tandprotesen har helt fel form och färg vilket gör att den sticker ut. Som en guldtand minus guld. I don´t like it. Men i och för sig, då är det inte så jävla svårt att se sur ut heller.
Sa jag att dagens elände inte var slut där, för det var det inte. 17.35 hade jag tänkt våga mig ut för att köra lite spinning. Frigöra endorfiner och tänka på annat. Tyvärr började passet 17.25, tyvärr har alla en massa nyårslöften som går ut på att träna och tyvärr var det både slut på parkeringsplatser och spinningplatser. Så jag vände i dörren för att gå hem och sura. Och nu sitter jag hemma och sura. Dessutom funderar jag på hur jag ska göra i morgon, 09.00+ kommer en besiktningsman från anticimex som ska kolla att allt är grönt inför husförsäljningen. Och då har jag helst ingen lust att vara hemma, men å andra sidan kan jag ju inte lämna dammråttekatten hemma.
Suck. Roligt med fest i morgon i alla fall. Någonting säger mig att det behövs.
Det började med att Johan fick parkeringsböter på en femhundring. Surt och från och med nu står ingen av oss vid vägen. Men, det skulle bli värre. Hade nämligen en tandläkartid idag. Är egentligen inte rätt för tandläkaren och med lite (mycket) bedövning brukar man överleva det mesta. Anledningen till att jag var där idag var dock för att förbereda för den porslinskrona jag ska sätta in i min framtand istället för den plastbit som varit där tidigare sedan jag slog av tanden när jag var liten. Försäkringsbolaget betalar allt som rör skadan tills dess att jag fyller 25 år. Och den dagen närmar sig ju, så när plastbiten lossnade i somras tyckte tandläkaren att vi skulle boka in en porslinskrona istället.
Sagt och gjort. Idag skulle behandlingen påbörjas. Men efter att ha bokat tiden blev jag lite osäker. Det är som bekant Sundsvalls Music Awards i morgon och jag ville ogärna gå dit och se ut som en tok. Och på lördag åker jag till kanarieöarna och vill inte heller se ut som en tok. Alltså ringde jag tandläkaren och frågade helt enkelt; kommer jag se ut som en tok? Nej nej nej, svarade tandassistenten och jag andades ut. Tydligen skulle jag få en plastprotes som skulle se ut som en vanlig tand. Och det lät ju bra, så jag behöll tiden.
I morse var jag hos tandläkaren, efter två bedövningssprutor, mycket bortslipad tand och flera avtryck av tänderna fick jag således ett slags överdragstand på den bortslipade tanden (där porslinskronan ska sitta senare).
Och.
Jag ser ut som en tok.
Jag ser ut som en uteliggare.
Jag ser ut som en pirat.
Jag ser ut som allt annat än den fräsiga galadeltagare jag tänkt vara.
Den svarta klänningen matchar inte toktanden. Den fina frisyren bleknar bort när man upptäckt toktanden.
Kort och gott: toktanden får mig att vilja bo i en säck till den 31 januari då porslinsbiten ska sättas på plats.
Men jag kan inte bo i en säck, jag ska gå på gala i morgon. Jag ska åka utomlands på lördag. Så jag får bita ihop. Bokstavligt talat. Jag tänker inte le till den 31 januari. Så det så. I morgon tänker jag vara en elak hårdrockare med stoneface.
Det som är fel är att tandprotesen har helt fel form och färg vilket gör att den sticker ut. Som en guldtand minus guld. I don´t like it. Men i och för sig, då är det inte så jävla svårt att se sur ut heller.
Sa jag att dagens elände inte var slut där, för det var det inte. 17.35 hade jag tänkt våga mig ut för att köra lite spinning. Frigöra endorfiner och tänka på annat. Tyvärr började passet 17.25, tyvärr har alla en massa nyårslöften som går ut på att träna och tyvärr var det både slut på parkeringsplatser och spinningplatser. Så jag vände i dörren för att gå hem och sura. Och nu sitter jag hemma och sura. Dessutom funderar jag på hur jag ska göra i morgon, 09.00+ kommer en besiktningsman från anticimex som ska kolla att allt är grönt inför husförsäljningen. Och då har jag helst ingen lust att vara hemma, men å andra sidan kan jag ju inte lämna dammråttekatten hemma.
Suck. Roligt med fest i morgon i alla fall. Någonting säger mig att det behövs.
Kommentarer
Postat av: sara
men huga! mycket tok på en gång. men jag vill ändå se en bild på toktanden.
Trackback