Så Hård, så mjuk

Jag har förmodligen redan skrivit om det här. Någon gång. I någon blogg. Men ämnet har aktualliserats. För så här är det, när jag kört ett träningspass som är mer eller mindre jobbigt har jag en tendens att bli hungrig. Inte lite hungrig utan mer äta-barn-hungrig. Allt jag kan tänka på är mat och att duscha efter träningen sker först efter att energi har fyllts på. Annars blir jag ett lik. Visserligen ett nytvättat och rent lik, men likväl ett lik. Så mat är liksom prio ett. Ibland har jag sådan tur att Johan är hemma och har förberett maten eller om jag har ätit ordentligt innan kan det räcka med en proteindrink och någon macka. Men alla gånger är det inte så bra. Istället innebär det att jag måste laga mat direkt när jag kommer hem. Eftersom jag är svettig (som en gris nu under sommarsäsongen dessutom) och hungrig sliter jag av mig tröjan och springer runt i köket som en hungrig, halvnaken galning.

Det var egentligen inget problem på södermalm. Det var ett högt hus vid en mindre trafikerad gata och jag bodde dessutom längst upp.

Nu är det värre. Fönstret är intittbart, gatan är Storgatan och köksfönstret är ut mot vägen. Att springa runt som en halvnaken galning är sådär klokt då. Men det säger ju egentligen sig själv. Är man en hungrig galning är man rätt kass på att ta kloka besult.