OS på väg
Om det är någonting jag längtar efter mer än Wacken är det OS som snart drar igång. Eftersom jag är en sportfåne utan dess like räknar jag dagarna tills det kickar igång i Peking. Bojkottsnacket har liksom lagt sig när spelen närmar sig och alla påminns om hur roligt det är med lite finsport på tv. Ur svensk synvinkel hade det dock förmodligen varit bättre med en bojkott, för vi verkar knappast ha några hela idrottare kvar. Åtminstone inte i friidrott. Och nej, jag räknar inte in medaljhopp i tråksporter som man knappt känner till. De idrottarna har dessutom en tendens att sura över att idrottarna i de mer publikfriande sporterna får både mer uppmärksamhet och pengar. Men så konstigt då?
Är det här någonting att titta på?
Va? Va? Va?
Nä. Precis. I OS vill jag se atleter, vältränade kroppar som gör sitt yttersta i maxade situationer. Det är facinerande, vackert och läckert. Därför är jag en sucker för gymnastikgrenarna på programmet. Få saker är lika häftiga som ringarna. Inte bara för att det är snygga, lättklädda muskelmän istället för killar i blå hörselkåpor och blåväst, utan även för att man ser hur fokuserade de är och hur varje muskel i kroppen arbetar.
Jaja. Det är säkert så för Håkan Dahlby också när han ska skjuta lerduva. Men det syns åtminstone inte på samma sätt.
Är det här någonting att titta på?
Va? Va? Va?
Nä. Precis. I OS vill jag se atleter, vältränade kroppar som gör sitt yttersta i maxade situationer. Det är facinerande, vackert och läckert. Därför är jag en sucker för gymnastikgrenarna på programmet. Få saker är lika häftiga som ringarna. Inte bara för att det är snygga, lättklädda muskelmän istället för killar i blå hörselkåpor och blåväst, utan även för att man ser hur fokuserade de är och hur varje muskel i kroppen arbetar.
Jaja. Det är säkert så för Håkan Dahlby också när han ska skjuta lerduva. Men det syns åtminstone inte på samma sätt.
Kommentarer
Trackback
