Så Hård, så mjuk

Det har varit mycket nu. Så mycket att jag knappt hunnit andas. Ännu mindre blogga. Men nu börjar allt falla på plats. Fick ett skrivbord av Johan som present i morse. Den bästa present jag kan få. Allt känns så mycket bättre när jag har ett skrivbord att jobba på. Fantastiskt. Mindre fantastiskt var sängbygget igår. Antiklimax är ett litet ord i sammanhanget. Myspys på golvet i sovrummet när vi tillsammans skruvade ihop världens bästa säng till världens bästa sovrum. Det skulle bli den första natten tillsammans i nylägenheten och allt kändes utmärkt. Tills dess att vi märkte hur 180-pinnarna som skulle hålla ihop sängen inte alls var 180 utan 160. Och eftersom det var kväll och stängt på Mio sov jag i soffan, Johan på liggunderlag i sovsäck på golvet. Vår första natt i lägenheten går dock till historien om inte annat. Men nu är pinnarna rätt. Däremot annat strul, som med en repfond på 26 öre istället för 7 498 kronor (lång historia, men vi bör få pengar av någon iaf eftersom någon gjort JÄTTEFEL) och parkeringsböter (som jag lyckades snacka bort eftersom vi tekniskt sett inte parkerat fel). Kvällen har emellertid avrundats utmärkt i Jennys nya lägenhet med vänner och paj.

Just nu sitter jag på mitt kontor. Njuter av lägenheten, trots att det fortfarande är mycket som ska på plats. Men det värsta är fixat. Ordning och reda i veckan. Kanske utgång på fredag. Alice Cooper på Rockweekend nästa helg. Sen en helgs nervarning innan det blir Wacken. Den lediga och bästa festivalen. 23 timmar med buss till ett lerigt tyskland. Gud vad jag längtar. Och nej, jag är inte ironisk. Det blir sommarens höjdpunkt.