Så Hård, så mjuk

Idag ska jag träffa Linnea, en tjej jag läste AU2 tillsammans med och över praktiken på Västermalm fann vi att vi tyckte väldigt lika om mycket och dessutom var vi båda vansinnigt förtjusta i lakrits. Och sämre grunder går att stå på. Men. Jag är lite orolig. Sist jag skulle hälsa på Linnea bodde hon i Granloholm och jag skulle åka buss dit. Bussen gick precis utanför mitt fönster och jag tänkte att det inte kunde vara så svårt. Eller ja, svårt blev det redan direkt när det kom två bussar samtidigt, åt samma håll och jag var tvungen att fokusera på att komma rätt.

Det gjorde jag inte. För jag skulle tagit bussen som var på andra sidan gatan, som gick åt andra hållet. Nu hamnade jag i ändstationen i Granlo istället för Granloholm. Linnea fick ta bilen och hämta upp mig på macken. Nu har hon flyttat. Till Alnö. Dit vågar jag inte chansa med buss. Inte sedan jag var liten, 9 år, och skulle åka buss ner till stan och hamnade just på Alnön. Hade åkt åt fel håll och det här var dessutom på tiden innan mobiltelefoner. Precis som den gången jag åkte vilse i ett elljusspår.

Nu har jag visserligen mobil. Men jag tar inte bussen. Jag tar bilen. Utrustad med karta, vägbeskrivning och GPS kan ingenting gå fel. Tror jag. Men om jag inte är tillbaka sent ikväll är det kanske läge att bli orolig.