R.I.P Drakenglass
Som många säkert vet gillar jag glass. Ganska så mycket. Ganska så otroligt extremt superdupermycket. Och en favorit har varit Drakenglass. Glasslunch har blivit något av en grej ute i birsta och de svulliga glassmenyerna har snabbt gått ner.
Men. Imorse nåddes jag av beskedet att det var slut för Drakenglass. Finito. Jag sörjde såklart, men eftersom jag ändå skulle ut till birsta hade jag hoppats hinna med ett livet avsked. En sista gravglass liksom. Visst, att äta glass ensam är ett tecken på missbruk, men för Drakenglass var det värt det. Så jag åkte ut, laddade för glasslunch och...det hade redan slagit igen. Nersläckt och sorgset. Jag blev besviken. Ledsen. Och hungrig. Ingen annan mat duger när man ställt in sig på glasslunch. Får trösta mig med glassfika hos fröken Frida imorgon istället.
Men. Imorse nåddes jag av beskedet att det var slut för Drakenglass. Finito. Jag sörjde såklart, men eftersom jag ändå skulle ut till birsta hade jag hoppats hinna med ett livet avsked. En sista gravglass liksom. Visst, att äta glass ensam är ett tecken på missbruk, men för Drakenglass var det värt det. Så jag åkte ut, laddade för glasslunch och...det hade redan slagit igen. Nersläckt och sorgset. Jag blev besviken. Ledsen. Och hungrig. Ingen annan mat duger när man ställt in sig på glasslunch. Får trösta mig med glassfika hos fröken Frida imorgon istället.
Kommentarer
Trackback
