Så Hård, så mjuk

Innan min senaste fight (1 augusti) körde jag rätt många morgonpass. Hårda, elaka och nyttiga morgonpass. Det var, stundtals, grisjobbigt, inte minst att kliva upp tidigt flera dagar i veckan på sommarlovet, men det gav lön för mödan iom superork och vinst. Men efter fajten började jag unna mig några sovmornar. Det och det faktum att skolan började med examensarbete på agendan, tog död på min morgonträning. Kvällsträningar har det blivit, men på mornarna sover jag mest. Att J inte längre jobbar natt och kan sparka upp mig ur sängen vid sjutiden är också en bidragande orsak.

Men. Hur som helst. Imorse körde jag och Johanna en sväng. Och det var ju superskoj. Som det ofta är på mornarna. Mindre ork, men schysst stämning och mer fokus på att teknikerna ska sitta och sånt. Så nu jävlar ska jag försöka masa mig upp mer. Om jag orkar springa innan är emellertid en annan femma. Men upp ska jag åtminstone två gånger i veckan, i synnerhet nu när exarbetet snart är inne.

Dock var det ju ändå rätt svårt att kliva upp i morse. Fick snooza en timme till J:s stora förtret (jag använder dessutom två väckarklockor, hör dem inte alltid utan vaknar istället av att J vaknar och bufflar på mig för att jag ska stänga av dem) och sedan zombiesläpa mig iväg. Men bara man kommer iväg är det ju lugnt. Och sen har man mer tid under dagen. Eller åtminstone mer ork. Dessvärre missar jag kvällssparringen ikväll då det ska göras intervju med delar av The Kristet Utseende istället. Men det kan nog också vara skoj.