Seriöst inlägg: Filmtema
Dags att vara lite seriös och ordentlig, inte bara en massa lallande på repeat.
Så.
Jag har gått ovanligt mycket på bio den senaste tiden. Är inne i ett stim och det är ju så himla trevligt att man helst vill göra det en gång i veckan. Minst. Men jag har varit duktigt och hållt mig från snacksmenyer. Enda gången var när jag och vicky var på bio, hon köpte en meny och sa att jag skulle få snacks när jag minst anade det. Utsträckt hand möttes således av "Nu anar du det!" och jag blev utan för att några minuter få en snacks slängd på mig. "Nu anade du det inte, höhö". Tur att vi var ensamma på bion.
Nåväl. De här är filmerna jag sett de senaste två veckorna och för ovanlighetens skull är mycket svenskt:
Prinsessa
Biosällskap: Vicky
Betyg: 3/5
Prinsessa jobbar med enkla medel för att engagera tittarna. Bygger upp elände på elände med mobbad, överviktig tjej som har teaterambitioner, men mobbas, trycks ner och möts av hån. Inte så bra. Men när det gått dåligt kan det (såklart) bara gå uppåt. Åtminstone om det är en svensk film. Problemet med Prinsessa är således att den känns lite för enkel, förutsägbar och standard. Men skådespelarprestationerna är bitvis riktigt bra, inte minst från Zandra Andersson som spelar huvudrollen. Sevärd och trevlig svensk film helt enkelt.
District 9
Biosällskap: Kefrin
Betyg: 4/5
Peter Jackson med smart, tänkvärd film om aliengetto. Blandar Cloverfield med lite Independence Day och resultatet är riktigt bra. En film som växer efter man sett den och det är ett bra betyg. Bäddade otroligt mycket för en uppföljare, men även utan en sådan känns det som ett bra slut för egna tolkningar. Mycket bra helt enkelt.
Flickan som lekte med elden
Biosällskap: Jenny och Frida
Betyg: 3/5
Konstigt att jag gillar den här filmen. Verkligen. Märkligt att jag tycker Lisbeth Salander är stencool, i synnerhet i Noomi Rapace tolkning. Rockig, tatuerad hackerbrud med kampsportsskills. Inte alls någonting för mig. Eller hur det nu var. Rapace är i stil med ettan en av filmens absolut största kvalitéer, men filmen är även bra sin helhet. Förhåller sig bra till boken och är lika delar välgjord som spännande. Bättre än första filmen, men det är visserligen även boken så det kommer inte som någon överraskning.
Det enda rationella
Biosällskap: Mamma och mormor
Betyg: 3/5
Svenskt relationsdrama med starka skådespelarnamn. Klart det blir bra. Rolf Lassgård driver äktenskapsskola tillsammans med Stina Ekblad, men råkar själv vara otrogen med bästa vännens fru. Och det enda rationella är naturligtvis att alla flyttar in under samma tak tills gnistan/passionen ebbat ut och allt kan åtegå till det vanliga. Men allt återgår inte till det vanliga. Det blir elände på elände, ett ständigt vemod och konsekvenser för alla. Ekblad blir av med både man och tofflor, regler bryts och prästen blir upprörd. En bra film, det här med.
Så.
Jag har gått ovanligt mycket på bio den senaste tiden. Är inne i ett stim och det är ju så himla trevligt att man helst vill göra det en gång i veckan. Minst. Men jag har varit duktigt och hållt mig från snacksmenyer. Enda gången var när jag och vicky var på bio, hon köpte en meny och sa att jag skulle få snacks när jag minst anade det. Utsträckt hand möttes således av "Nu anar du det!" och jag blev utan för att några minuter få en snacks slängd på mig. "Nu anade du det inte, höhö". Tur att vi var ensamma på bion.
Nåväl. De här är filmerna jag sett de senaste två veckorna och för ovanlighetens skull är mycket svenskt:
Prinsessa
Biosällskap: Vicky
Betyg: 3/5
Prinsessa jobbar med enkla medel för att engagera tittarna. Bygger upp elände på elände med mobbad, överviktig tjej som har teaterambitioner, men mobbas, trycks ner och möts av hån. Inte så bra. Men när det gått dåligt kan det (såklart) bara gå uppåt. Åtminstone om det är en svensk film. Problemet med Prinsessa är således att den känns lite för enkel, förutsägbar och standard. Men skådespelarprestationerna är bitvis riktigt bra, inte minst från Zandra Andersson som spelar huvudrollen. Sevärd och trevlig svensk film helt enkelt.
District 9
Biosällskap: Kefrin
Betyg: 4/5
Peter Jackson med smart, tänkvärd film om aliengetto. Blandar Cloverfield med lite Independence Day och resultatet är riktigt bra. En film som växer efter man sett den och det är ett bra betyg. Bäddade otroligt mycket för en uppföljare, men även utan en sådan känns det som ett bra slut för egna tolkningar. Mycket bra helt enkelt.
Flickan som lekte med elden
Biosällskap: Jenny och Frida
Betyg: 3/5
Konstigt att jag gillar den här filmen. Verkligen. Märkligt att jag tycker Lisbeth Salander är stencool, i synnerhet i Noomi Rapace tolkning. Rockig, tatuerad hackerbrud med kampsportsskills. Inte alls någonting för mig. Eller hur det nu var. Rapace är i stil med ettan en av filmens absolut största kvalitéer, men filmen är även bra sin helhet. Förhåller sig bra till boken och är lika delar välgjord som spännande. Bättre än första filmen, men det är visserligen även boken så det kommer inte som någon överraskning.
Det enda rationella
Biosällskap: Mamma och mormor
Betyg: 3/5
Svenskt relationsdrama med starka skådespelarnamn. Klart det blir bra. Rolf Lassgård driver äktenskapsskola tillsammans med Stina Ekblad, men råkar själv vara otrogen med bästa vännens fru. Och det enda rationella är naturligtvis att alla flyttar in under samma tak tills gnistan/passionen ebbat ut och allt kan åtegå till det vanliga. Men allt återgår inte till det vanliga. Det blir elände på elände, ett ständigt vemod och konsekvenser för alla. Ekblad blir av med både man och tofflor, regler bryts och prästen blir upprörd. En bra film, det här med.
Kommentarer
Trackback
