Så Hård, så mjuk

Går och lägger mig tidigt istället för att ineffektivjobba till typ halv två. Sover ordentligt, vaknar 8 och jobbar hårt då istället. En solklar plan. Eller iaf något som bör testas.

(för övrigt spikade vi nyss att vi SKA åka ner på Moa och Kristet i sthlm. blir helgrymt)

Lång dag idag. Hann inte med någon Muay thai vilket kändes tomt och tråkigt. Men nu är det september, då blir det full fokus på träning, skola och jobb. Jag är på hemmaplan för det mesta och lägger i en extra växel. Det blir skitbra.

Hade besök av Linnea och hennes lilla dotter Bodil idag. Bodil blev dock lite rädd för min skäggiga sambo. Hej hej sa Johan och vinkade, men Bodil var nog inte van med skäggiga, tatuerade hårdrockare och började grina. Stackars Johan. Men det var trevligt med lite söndagsfika, vi åt lakritskaka och pratade pedagogiska teorier. Typ.

Nu parallelljobbar jag med flera saker, samtidigt som jag spanar Tiamat-dvd:n för att inte fallet från gårdagens enorma liveupplevelse ska bli så stort. Moa var kung. Igen. Hon är så jävla bra. Obeskrivbart. Fyfan vad bra. Så bra att jag allvarligt överväger att åka ner till sthlm på kristetspelningen där hon ska förbanda. Jag har tenta innan på morgonen och det vore en fantastiskt liten belöning till mig själv-grej om tentan går bra.

Annars har jag i vanlig ordning spräckt tidplanen. "bara" en runda i Uno på XBLA (ja, jag är en kärring, men det är skitkul) blev typ 20. Fan vad kul det är. Och på temat tant; helgens likör (återigen, jag är en tant, nu dricker jag likördrinkar när jag kommer hem från jobbet på helgen, bara för att det är gott) är Passoa. Grymt god tillsammans med tranbärsjouice. En riktig sommardrink, man kan i alla fall låtsas att det fortfarande är sommar eller nått.

Kämpade mig vidare till 00.35 sekunder in i ljudklippet. Plågas. Då slår jag plötsligt på världens jävla sundsvallsdialekt. Fy fan. Jag hatar att lyssna av min diktafon. När jag blir ekonomiskt oberoende ska jag anställa en slav som kan lyssna av och skriva ner mina äppelkäcka, sundsvallsmåls-intervjuer.

Blä

Visst är det praktiskt med diktafon. MEN FAN VAD JAG LÅTER ÄPPELKÄCK NÄR JAG GÖR MINA INTERVJUER. Som om jag skrev för Hemmets journal och ville ha Evegrey-sångarens recept på kanelbullar, inte hans tankar om nya plattan. 13 sekunder tog det innan jag stängde av. Men jag måste starta igen. Fixa lite pratminus och bygga struktur. Om bara den där äppekäckkärringen kunde sluta vara så äppekäck och göra skäl för sitt efternamn istället.

För övrigt: det är förbjudet att missa Moa Holmsten ikväll uppe på Norra berget. Inga ursäkter är godtagbara. Jag kommer personligen att söka upp och slå alla som missar det. För oj så bra det kommer bli. Tror jag. Spana Moa och Lemmy här nedan, eller gå in på hennes myspace.http://www.myspace.com/meetmoa

Jag har ungefär 200 tecken kvar att skriva om gårdagens Norrskrammel. Lätt som en plätt. Men gör jag det? Neeeeeej. Istället sufrar jag på dumma länkar. Det här är en konstant favorit: http://www.cracked.com/article_15788_top-25-men-who-look-like-old-lesbians.html

Imorse fick jag ett erbjudande om att åka på Sweden Rock-kryssningen. Nyss pratade jag med Tom i Evergrey om just hårrockskryssningar och fick ett rätt bra citat.
- Det är rätt roligt, lite som om folk dricker i skift. Ena tiden ser man en hög av människor, lite senare är det helt nya.

Fina fisken. Nu; norrskrammel.

Många saker ska göras imorgon. Tantiga saker, hurtiga saker och hårda saker.

Tantiga saker:
Leta rätt på långkalsonger och vinterkläder så jag inte fryser ihjäl på Norrskrammel
Vara ute på Fabriksbutiken vid öppning för att fynda Traktörpanna av superkvalité till galet bra pris

Hurtiga saker:
Köra spinning 6.45
Gymma efter spinningen

Hårda saker:
Intervjua Evergrey-Tom
Recensera festivalen Norrskrammel på Norra berget.

Trötta ben och hårt schema gjorde att jag ställde in kvällens träning och unnade mig en timme på Fabriksbutiken istället. Trots att jag inte hade några pengar kom jag ändå hem med en svart ugnsform från Höganäs och en liten ljusstake. Så fint och välbehövligt i höstrusket. Jag hatar hösten och ännu mer när jag behöver cykla bort till Okq8 för att hämta böcker och spel. Usch och fy.

Det är långjobbarkväll ikväll också. Som typ alla andra kvällar de senaste två veckorna. Förutom igår, då tog jag ledigt. Vilket var skönt. Barnhemmet var skitbra, ölen på Bishops supergod och sällskapet var såklart det bästa av allt. Nu jobbar han så då jobbar jag också. Ska göra en intervju med Evergrey till Sweden Rock Magazine vilket är kul. Prestationsångest, ja. Men kul. Har pratat med Tom i bandet två gånger tidigare så jag hoppas det blir ännu bättre nu. Kul även att få göra en artikel med möjlighet till mer djupdykning i genre och liknande istället för mer allmän dagstidningsnivå. Nya skivan är dessutom toppenbra. Kan bli fint det här.

Ibland är det lätt att bli nöjd. Som när man kommer hem från en timmes svettig spinning, hungrig som en...hungrig varg. Känner matdoft i trappen. Det luktar gott. Kommer hem och inser att lukten kommer från mig. I köket står världens bästa sambo med världens godaste mat färdig. Marinerad kyckling med pasta, ruccola, soltorkad tomat, paprika och cashewnötter. Bordet är dukat och maten är klar. En enorm portion senare är jag mycket mätt, mycket nöjd och mycket glad. Nu ska vi på bio och se Barnhemmet, sedan återupplivar jag tyskland med en weizbier på Bishops. Fint värre.

Jag skrattade lite åt Jennys träningsvärk igår. Poängterade att det dessutom alltid blir värre den andra dagen.

Och ja, synden straffar sig själv. Idag har jag ont ungefär överrallt. Vissa muskler är dessutom värre än andra och det här är min lilla träningsvärkstopplista (som egentligen är en bottenlista över de värsta musklerna att ha ont i).  Dock utan inbördes ordning. Dessutom kommer en träningsvärk sällan ensam och kombinationen är naturligtvis värst av allt.

Nacke
En elak Muay thai-bubblare. Efter clinchning (stavas?) får man gärna enorm träningsvärk i nacken, i synnerhet om man är lite ovan. Det resulterar i att man går runt och tittar i golvet under två dagar eftersom allt annat gör för ont. Att jobba eller köra bil är att undvika under sådana dagar.


Mage
Den jobbigaste biten är egentligen när man är helt trött i varje liten magmuskel och fläskbit. Så trött att man varken orkar gå eller andas. Vilket är lite slitsamt. Efterföljs sedan av extrem träningsvärk då försök att skratta mer blir väsningar eftersom det gör för ont att göra någonting värre. Fast samtidigt är man ju ändå rätt nöjd när man har träningsvärk i magen, då känns det som om sexpacket närmar sig. Lite i alla fall.


Vader
Inte lika vanligt som träningsvärk i rumpan, men den smärta som uppenbarade sig efter det första Muay thai-passet (där man använder vader en hel del) var inte att leka med. Alla skrattade åt mig när jag försökte ta mig fram. Barn stannade på gatan och pekade. Syrran sa upp släktskapet. Ungefär. Eller så skrattade hon bara rått åt mig när vi åkte till stugan och jag knappt kunde ta mig till utedasset utan att låna med mig farmors rullator.


Rumpa
Generellt är träningsvärk i ben med omnejd alltid värre än träningsvärk i överkroppen. För har man riktigt ont i viktiga benmuskler kan man inte göra så mycket utan att se efterbliven ut. Man kan inte gå uppför trappor, nerför trappor eller sätta sig på toalettstolen utan att påminna om någon som blev tappad som liten. Har man riktig träningsvärk i rumpan så rör man ogärna på sig. Alls. Sitter man i soffan så sitter man i soffan. Punkt slut.


Händer
Lite oväntat, ganska ovanligt, men riktigt jävligt. Har man träningsvärk i händerna går det inte att göra mycket. Åtminstone inte om man jobbar med att skriva saker på sin dator. Varje bokstav blir en plåga och varje felstavning känns i hjärtat. Det är tur att inte träningsvärk i händerna är alltför vanligt, men tyvärr händer det (höhö).



Inte ens nära:
Biceps
Att ha träningsvärk i armarna är faktiskt inte så farligt. Går man och gnäller om att "uhu, jag har sådan träningsvärk i armarna" är det mest för att få lite ryggdunk och kanske en möjlighet att spänna musklernas muskel biceps. För du är sällan handikappad av en ömmande biceps eller triceps och tyck-synd-om-mig-poäng är bara för veklingar.

Jag var precis påväg hem från muay thaien. Sista sparkarna hade suttit som en smäck och hög på endorfiner kände jag mig som Hulkelina, Ironwoman och Lara Croft på en och samma gång. Stark, hård och tuff. Kommer hem, ska köra ner cykeln i cykelkällaren och sällan har väl en illusion sprängts så drastiskt. För vad ser jag precis vid dörrhantaget på källaren. Jo. En spindel. Och jag vågar knappt öppna dörren. Tänk om den attackerar mig, tänk om den följer med hem och tänk om jag får kroppskontakt med den. När jag tagit mod till mig och öppnat dörren utan att släppa spindeln med blicken en enda sekund, får jag syn på en sop. Och jag gör naturligtvis det enda rätta. Jag totalmosar spindeln med sopen och vågar gå förbi med min cykel. Stark och hård som bara en superhjältinna med spindelfobi kan vara.

Vi bodde inte i Leipzig utan 30 minuter bort i en förort som gud glömde. Tänk Silent Hill med Shining-likt vandrarhem. Utanför fanns ett kärnkraftverk och en av få människor vi träffade på satt ensam på en restaurang och åt honungsmelon, pharmaskinka och drack rödvin samtidigt som han stirrade in i väggen.

Med andra ord inte en så stor världsmetropol. Åk inte dit.

http://en.wikipedia.org/wiki/B%C3%B6hlen

Eller ja. Inte jag. Men sambon. I fredags hade han varit ut på byn, men när han kom hem under natten fungerade inte portkoden och han fick ringa låsjouren. Tydligen hade HSB börjat hellåsa dörren efter 21 på kvällarna och bara huvudnyckeln fungerade i dörren. Vilket han inte visste eftersom ingen information gått ut. Således hade han inte med sig någon nyckel heller. Igår hade vi tänkt gå på bio, men fick ställa in eftersom den slutade efter 21 och vi inte hade någon aning om hur man skulle komma in (vi visste inte att man behövde huvudnyckeln). Så idag gick vi till HSB och det visade sig att de, hör och häpna, glömt att informera om låsningen. Väldigt bra. Väldigt bra att glömma berätta att man blir utelåst efter 21 utan tvättstugenyckeln. Men nu vet vi och som plåster på såren fick vi en till nyckel. Men ändå. Lite halvdåligt är bara förnamnet.

Nu: pump.

Jag har bevakat många festivaler och tyckt att det varit stressigt. Ingenting är ens i närheten av att täcka Games Convention för tre publikationer själv. Jag vet inte hur många av presentationerna jag kom halvspringande till med svetten rinnande i pannan, men de var över tio i alla fall. Dock har jag sett en hel hög intressanta titlar och nu väntar det riktiga jobbet, textproduktion. Samt fysisk återhämtning efter att knappt ha sovit, ätit eller andats på fyra dagar.

Här i Tyskland behöver man betala för internet. Samt använda sladd. Känns ungefär som om jag gjort en Langoljärerna men flugit tillbaka till stenåldern. Imorgon tar vi oss till Leipzig, uppstigning klockan 5. För att orka med detta samlade jag just energi genom minibarens godisförråd. Gummibjörnar, Milko och Kitekat var perfekt mix så här på tisdagskvällen.

Nu kör vi!

Imorgon drar jag igen. Leipzig är målet där det vankas spelmässa. Får se om jag hinner blogga något här, tveksamt. Men spana på Gameplayer.se där jag kommer skriva en hel del. Och i ST såklart. Auf wiedersen.

Funny funny

Telia hade en telefonnisse här idag som kopplade in telefonen. Det tog inte ens en minut från att han gått till den första telefonförsäljaren från Glocalnet ringde. Nixpix sa jag, hon blev sur och jag ringde för att anmäla oss till nix-registret. Men det tar några dagar innan det träder i kraft så det lär bli några fler avspisningar först.

Vad menas egentligen med ordspråket "Regnet står som spön i backen". Vadå spön? Menas det att man skulle kunna få spö av regnet om det var en fysisk person, eller att det piskar som ett ridspö? Förstår inte alls. Jag skulle vilja ha en etmyologisk ordbok för ordspråk allena. Istället har jag bara fått en utebliven sovmorgon och är arg som ett trött bi. Dessutom regnar det. Som spön i backen. Min gissning är att det är ett internskämt som spårat ur och blivit befäst som uttryck för att ingen vågat ifrågasätta det. Jag ska också börja hitta på ordspråk och skratta när de tas som befintliga.

Johan bakar kladdkaka, bäddar och håller i tvättstugan. Jag lyssnar på hårdrock, spelar tv-spel och spanar OS. Visserligen allt i jobbsyfte (inte OS, men efterosm jag är tjej kan jag göra flera saker samtidigt), men ändå.

Jag tror jag har någon okänd bokstavskombination. Eller så har jag av misstag blivit drogad av något bokstavskombinationspiller, för jävlar vad jag gjort saker idag. Från 06 till 22.13 har jag varit igång. Ett spinningpass, ett pumppass och helt hysteriska mängder planering. Jag har gjort överpedagogiska dag för dagscheman, en gayversion av Leonidas i Soul Calibur IV, spanat evighetstennis och mailat så att klockorna stannat. Dessutom tackat nej till att spela skivor imorgon (jag är en tant, en upptagen tant. Men det hade varit roligt), försökt få tag på en chef, ätit pizza och kakrester. Nu ska jag softa i soffan, spana 4400 och mysa med sambon min. Samt samla lite energi inför en minst lika energisk morgondag.

Av någon anledning får jag mer energi om jag kliver upp klockan 06.00 på morgonen för att köra spinning 06.45. Både rensar och kickar igång arbetsmoralen. Nu ska det slutspurtplaneras inför Leipzig och för att fortsätta på det tyska temat spelar både handbollsdamerna och fotbollsflickorna mot just Tyskland i OS. Eine deutche theme eller nått.

Som sagt, kafferep istället för muay thai. Trevligt, gott och inte så många blåmärken. Inflyttningspresenterna från Sofia och Jannice hintade om att det bör vara mer fika på västsidan framöver. Inte alls omöjligt.

Eftersom Johan jobbar ikväll gör jag detsamma. Dock framför datorn där bland annat Backyard Babies nya platta ska få sin dom. Den är bra och jag tycker fortfarande lite synd om Dregen & co. som inte fick något gensvar alls under lördagens turnépremiär på Folkets Park.

Imorgon ska jag fortsätta planera häcken av mig inför Games Convention. Sofia lärde mig lite fler tyska fraser och med ord som kön och kyss inblandat i hälsnings/tack-fraserna förstår man att det är ett ganska konstigt land. Men det blir nog bra. Spelfolket är ju från england/usa/japan och sånt. Har jag tur blir det en tolkintervju i år också, det var spajsigt. Men märkligt. Lost in translation liksom.

Skulle just svara på ett mail, på engelska. Borde inte vara något problem tycker man. Men jag misstänker att hjärnan börjar bli överbelastad för jag kom verkligen inte på hur jag skulle avsluta mailet. Vilket ord man skulle använda. Både Marcus och den engelska PR-killen hade använt Cheers, men det skulle ju vara lite töntigt om jag skrev precis samma sak. I febrilt letande efter rätt ord passerar hela engelskaundervisningen i revy. Herregud, ett av de första övningarna man gjorde när man började läsa engelska var ju att skriva brev. Men då lärde, åtminstone jag, mig att avsluta med "Love". Observera att det här var innan mail ens var påtänkt, vi skrev handskrivna brev och avslutade med "Love Sofia". Men jag vet inte. Det kändes instinktivt fel att svara så till en PR-kille man inte känner. Så vad kan det då vara, re-någonting? Men eftersom jag har en tendens att blanda ihop regrets och regards. Vilket inte riktigt är samma sak. Men, ni kan andas ut, jag avslutade med Regards efter att ha dubbelkollat med Johan.

Men efter det fegade jag och svarade med Cheers på nästa mail.

Ibland lyser tantigheten igen. Som idag. Jag hoppar över kvällens muay thai, två timmars hård och elak thaiboxning, till förmån för kafferep med tjejerna. Kaffe, kaka och skvaller istället för sparkar och knän. Som det får vara ibland.

Nu: jobb, jobb och ännu mer jobb. Intervjuer att förbereda, mail att maila, telefonsamtal att  ringa och skivor att lyssna på.

Det var länge sedan jag stressade så mycket som idag. Eller åtminstone hade lika många bollar i luften. Jätteviktiga bollar. Som om de vore gjorda av diamanter, typ. Så jag jobbade på, bra och effektivt. Kunde inte ens kolla OS-fotbollen utan bara lyssna, och det säger en del. Det är viktigt att nästa vecka blir bra, och med tanke på allt jag gjort idag kommer det bli grymt. Få krockar i tiden, men en jävla massa att kolla in. Möten/visningar/intervjuer i snitt mellan 9-18 samtliga dagar. Eller ja, fredag åker vi hem lite tidigare och lördag åker vi till Sverige. Söndag kommer jag hem till Sundsvall igen. Men ons-fredag blir grymma.

Hur som helst blev jag väldigt stressad. Och jag varvade ner i två etapper. Först slängde jag mig på soffan, drack en kopp chai-te, lyssnade på Therion och läste iform. Sedan stack jag iväg för två timmars Muay thai. Sedan blev jag lugn och harmonisk som en spinnande kattunge på opium. Bättre stressreducerare än träning finns inte. Alls.

Nästa vecka åker jag som bekant till Tyskland för att spela nya spel, titta på nya spel och intervjua inte fullt så nya spelutvecklare. Låter som en rolig och lättsam tillställning, men det få vet är att det krävs planering av extrema mått. Har suttit hela dagen med ett schema i excel, snackat med pr-folk, distar och chefer. Jag är långt ifrån färdig, men det mesta börjar falla på plats. Platse. För att prata låtsastyska. Nu har mailboxen slutat plinga för stunden och jag kopplar av med lite fotoboll och senare Muay thai. Ska jag orka springa runt på mässgolvet krävs det att jag kommer iform igen. Jag tar med mig ett träningslinne med Dryfit-funktion att ha till vardags. Nej, jag skojar verkligen inte. Det är vad som kommer krävas. Ett mässhallemaraton utan dess lika väntar. Och jävlar vad jag ser fram emot det.

Bästa och enda sättet för att jag ska kunna gymma stavas iPod. Och eftersom jag ska försöka gymma lite mer i höst krävs det playlists av rang. Jag knåpade ihop en just nu och med årets bästa låtcombo i Tiamats Summertime is gone och Katarraktis Apo Aima som sista låtar blir det omöjligt att fuska.

Min ipod Shuffle hoppar av glädje i sin lilla docka.

(nej, jag orkar inte vrida bilden)

Härom dagen bytte jag bakgrundsbild på mobilen. Från den fina midsommarbilden på mig och Johan till glassen på bilden ovan. Senare kröp jag till korset och berättade för Johan om förändringen.

Johan: Va, så du ersatte mig med en glass?
Jag: Eh...ja...
Johan: Så du älskar glass mer än mig?
Jag:....(lite för lång tystnad)....nej, såklart inte
Johan: Det var inte ett helt solklart nej
Jag: Glassen jag åt på Draken i fredags var fantastisk....
Johan:....
Jag: Men det är klart jag älskar dig mer än glass. Typ. Men om jag skulle lägga en frysbox på din sida av sängen och låta dig sova på soffan....
Johan: Då skulle vi behöva prata.
Jag: Eh..ja.

Dagen började sådär. Min stackars fina Xbox 360 drabbades av det ökända Red Light of Doom och är just nu skickad till Xbox-sjukhuset. Visserligen får jag låna en annan, men ändå. Det skar i hjärtat och jag började oroa mig för att det skulle bli en allt-går-fel-måndag. Inte minst med vetskapen om att jag skulle till tandläkaren. Kanske skulle jag komma därifrån med ett tomt konto, tio hål och hälften av tänderna utbytta till plastprotesvarianter från helvetet (ni som minns Sundsvall Music Awards-veckan och kanarieöarna-semstern vet vad jag pratar om).

Men inte då. Inga hål, inga plastproteser och eftersom tandläkarreformsgrejen gjort entré fick jag 300 kronor rabatt på besöket. Och det är faktiskt inte helt fel. Dessutom gillar jag min tandläkare så mycket man nu kan gilla en tandläkare. Går på privatkliniken Compassen uppe i Skönsberg och det är litet, mysigt och om det fanns badkar istället för borrar skulle det lika gärna kunna vara ett spa. Om jag skulle recensera det blir betyget 4/5. Nu vill jag visserligen inte bli tandläkarrecensent, det är aningen mer obehagligt att okynnestesta rotfyllningar på fem olika kliniker än att spela tv-spel i soffan. Men ändå. Men plasttandsprotesfadäsen har jag fortfarande inte kommit över.

Om drygt en vecka åker jag till tyskland och Europas största spelmässa. Jag och Johan pratade lite om det idag.

Jag: Åhhh, jag kommer ha akut Johan-abstinens när jag är i Tyskland
Johan: Och jag kommer ha Sofia-abstinens!
Jag: Men när det blir som jobbigast, då får jag skingra tankarna genom att spela nya, roliga tv-spel istället.
Johan: Men...men...jag då?
Jag: Du får trösta dig med att spela gamla, tråkiga tv-spel istället.


Sofia Hård. Världens bästa flickvän. Som dessutom väckte den bakfulla pojkvännen med ett oönskat kuddkrig.

Lakritspajen är i ugnen och som vanligt uppstod det blodvite när det skulle rivas på rivjärnet. Den här gången var det en citron som var boven och orsaken till den blödande tummen. Och i vanlig ordning vägrar jag inse att jag tydligen sovit under rivjärnskursen på hemkunskapen. Istället skyller jag på min enorma styrka. Jag är för stark för ett rivjärn och det är därför halva tummen ryker i ett rivtag. Rivjärnen är anpassade för husmödrar, inte stenhårda hårdrockare. För tänk er själva, om Hulken ska göra en citronlakritspaj då är det väl klart att det blir komplikationer vid rivjärnet. Precis som när Hulken Hård ska riva. Så är det. Såklart. Inte att jag är vansinnigt dålig på att hantera ett rivjärn. Absolut inte. Nej nej. Inte för fem öre.

Jag har varit inne på det tidigare, men vissa prestationer i OS är lite större än andra. Till exempel så är det lite mer tyngd i att cykla 14 jävla mil i motvind och ösregn än att stå och skjuta luftpistol. Det är viss skillnad. Tycker jag. Om jag skulle cykla och mötas av en distans på bara en mil och lite duggregn skulle jag gå in och spela innebandy istället. Och eftersom jag bytt fotboll (utomhus, kallt, regnigt och myggigt) mot just innebandy säger det en del om min karaktär.

Men Emma Johansson har bättre disciplin än så. Hon bitter ihop, cyklar sina jävla 14 mil i jävla ösregn och tar Sveriges första OS-medalj i år.

Det är bra att gratulera. Och bli imponerad. För min egen del inser jag att förkylningen fortfarande är utom kontroll och istället för Muay thai i eftermiddag ska jag baka en paj. Sån är jag.

Alla utom jag var ute och roade sig igår. Som vanligt. Men istället för att vara klubbad i sängen halva dagen är det jag som har energi idag. Först ska jag skriva texter, sen ska jag baka en citronlakritspaj och sen ska jag slåss lite. Samtidigt som jag kollar hejvilt på OS, just nu cykel. Sådär kul tv-underhållning, men det är ju svenskhopp i farten.

Så här är det alltid. Förra lördagen var jag nere i Tyskland och tillsammans med 65 000 andra hårdrockare såg jag bland annat Nightwish göra sin bästa spelning för året. Det var helt jävla magiskt. Två dagarn innan såg jag Iron Maiden med samma förutsättningar. En dag innan gjorde Opeth årets näst bästa spelning. Det var en bra festival med så grymma band med så bra spelningar att man lätt förtränger tältmissären.

Men man kommer, som alltid, snabbt tillbaka till verkligheten.

Idag var jag inte i tyskland, såg inte nightwish och hade inte sällskap av 65 000 andra hårdrockare. Jag var på Folkets Park i Sundsvall, såg Takida och publiksiffran var knappast 65 000. Kontraster. Visserligen har jag varit med om större kontraster, men det slutar aldrig att skaka om.

Recension av Takida kommer i tidningen på måndag, Backyard Babies imorgon. Takida är alltid lite läskigt att recensera, fansen tenderar att vara lite rabiata. Blir det riktigt illa får jag gömma mig i skräckkällaren några månader. Men så illa bör det inte bli. Visserligen kallar jag genren för tonårsrumsgrinrock och det kanske inte alla tycker är snällt. Men sådan musik behövs det också. Ibland. För det är verkligen det jag kopplar Takida till. Hur en tonårstjej slänger igen dörren, slänger sig på sängen (som är bäddad och med nallenbjörnar som sitter i hörnet) och drar på Takida på högsta volym samtidigt som hon snyftar ner hela örngottet över en taskig kille/en taskig skolfröken/en taskig förälder. Och sådan musik behövs också, ibland. Kanske inte för en 23-årig, lätt cynisk hårdrockstant som undertecknad. Men ändå.

Jag gillar ordning och reda. Har alltid gjort, och kommer förmodligen alltid att göra. Det är därför Granit är min absoluta favoritaffär just nu. När jag var liten limmade jag ihop alla mina bamsetidningar i årgångar, visserligen bättre i teorin än i praktiken då det resulterade i att alla framsidor lossnade, men jag tycker fortfarande intensionen var bra.

Idag har jag utvecklat mitt organiserande lite. Spel har sorterats och som ni kanske gissar har vi en hel del spel. Och med en hel del menar jag egentligen så-otroligt-många-tv-spel-att-vi-skulle-kunna-bada-i-dem många. Så vi har gjort ett system. Ett system som innebär att spel till dagens konsoler 360, PS3 och Wii, får stå i spelhyllan (med nya fina skåpdörrar som har samma yttertapet som fondväggen i spelrummet) och gamla spel får ligga i lådor i spelarkivet. För att hålla ordning på allt har jag matat in det i ett exceldokument där det står precis vilket spel som ligger i vilken låda. Ganska smart och praktiskt, men tyvärr har vi för många spel att det redan nu är lite trångt. Men det löser sig. Och bra blir det, inte minst när vi satte skåpdörr och spotlight på barskåpet. Nu fattas bara vardagsrumsbordet och sen är saken biff.

För övrigt: oxfilé till middag idag. Så jävla gott. Nu samlar jag energi till kvällens Backyard Babies/Takida-jobb.

Jag har råkat ut för festivalfeber. Av det negativa slaget. Istället för iver längtan efter nya spännande festivaler har jag istället en varm panna, ont i halsen och ett tungt huvud. Och återigen påminns jag om hur mycket jag hatar att vara sjuk. Istället för att göra viktiga saker, som köpa konsollådor ute på Ikea, förbereda Leipzieg och träna har jag...inte gjort så mycket alls idag. Kollat på OS-fotbollen, ätit Ben & Jerry och druckit te. Istället för att träna Muay thai ikväll sitter jag framför datorn i röd badrock och rosa tofflor. Av tristess badade jag två gånger idag, bara för att ha något att göra. Visserligen måste jag jobba lite, lite och skriva några Sweden Rock-recensioner eftersom det är deadline imorgon. Men annars har det varit dött som i graven. Som om det inte vore nog tvingades jag även avboka morgondagens festande eftersom det knappast skulle gjort mig piggare. Gladare ja, men inte piggare.

Ibland har man tur. Och snälla föräldrar som ställer upp. Istället för att köpa ett kylskåp för dyra pengar fick vi ett lite äldre från pappas jobb, eller ja, lite äldre är fel ord för det är nyare än det som gick sönder. Men nu har vi alltså en hel och kall kyl så vi kan äta lite riktigt igen. Skönt, även om taxfreegodis och kaffe har sina poänger.

Idag väntar annars shopping. Lite komplettering till hemmet för repfondspengarna. Bland annat vardagsrumsbord och lite annat trevligt. Om jag kan röra mig dvs. Är minst sagt stel efter gårdagens Muay thai och även om det inte var något bra pass från min sida (man tappar läskigt mycket energi och teknik på bara en veckas frånfälle) var det skönt att komma igång. Har dessutom ett nytt, fint blåmärke på smalbenet nu. Tjusigt värre.

Kollar på Therions livedvd just nu, Gothic Kabbalah-touren. Även känd som de bästa livespelningarna någonsin. Therion var grymma på både Wacken och Debaser Medis förra året och gav ordentlig gåshud. Således är de även ett av mina absoluta favoritband. Och nu när jag tänker efter är det kanske inte så konstigt, herregud, de sjunger ju: " She's the wisdom, she's the truth: The Eternal Sophia, Perennial, beyond the time, she is the one" i The Perennial Sophia och då säger det sig själv att det är ett band jag gillar ;)

När man kommer hem från en festival är några av de skönaste grejerna att man kan äta riktig mat. RIktig mat ur ett riktigt kylskåp. Ett glas jouice, en macka eller en tallrik fil när man vaknar istället för tyskt vad det nu är.

Men. Eftersom vår kyl pajat blir det typ kaffe, taxfreegodis och russin som står på menyn. Hela kostcirkeln komplett. Nu löser vi förhoppningsvis kylfrågan idag och det förhoppningsvis helt gratis också, men tills dess hinkas det kaffe. Festivalfläsket lär falla i alla fall ;)

Vad gör man när man knappt har sovit på över ett dygn och inte sovit ordentligt på nästa en vecka?

Går man och lägger sig i sin mysiga säng i sitt fina sovrum?

Nä. Klart man inte gör. Man hinkar istället kaffe (eftersom typ kaffe är det vi kan äta/dricka just nu iom att kylen är trasig. Kaffe, russin och taxfreegodis) och jobbar halva natten istället. Skrivande, planerande och skivlyssnande. Multitasking for the win. Har även hunnit med att spana en kort dokumentär om Muay thai. Fick mig omedelbart att längta ännu mer till morgondagens tvåtimmarspass.

Festivalens mäktigaste upplevelse och största överraskning.

Wacken var hård. Hård, men bra. Regnigt, men soligt. Grymma band som bara radade upp sig, Opeth, Iron Maiden, Children of bodom, Mustasch, Leaves Eyes, Avantasia, Carcass, Corvux Corax, Nightwish, Sabaton och Ensiferum. Kanske kommer det en lång utläggning senare, just nu är jag mest trött efter en veckas uteliggarliv i tyskland, tysk mat, 23 timmar på en buss och, som om det inte vore nog, en timmes body combat. Visserligen med så mycket energi som en 94 åring, men skönt att vara igång i alla fall. Mindre bra var att vi, när vi kommer hem, upptäcker att kylen är trasig och att vi således måste köpa ny kyl/frys. Sånt är roligt. Eller inte.