Så Hård, så mjuk

Glömde vattenpolo i förra inlägget, det är ju liksom en kombination av lättklädda muskelmän och fula huvudbonader så jag vet inte hur det ska klassificeras. Men nämnas bör det åtminstone.

Om det är någonting jag längtar efter mer än Wacken är det OS som snart drar igång. Eftersom jag är en sportfåne utan dess like räknar jag dagarna tills det kickar igång i Peking. Bojkottsnacket har liksom lagt sig när spelen närmar sig och alla påminns om hur roligt det är med lite finsport på tv. Ur svensk synvinkel hade det dock förmodligen varit bättre med en bojkott, för vi verkar knappast ha några hela idrottare kvar. Åtminstone inte i friidrott. Och nej, jag räknar inte in medaljhopp i tråksporter som man knappt känner till. De idrottarna har dessutom en tendens att sura över att idrottarna i de mer publikfriande sporterna får både mer uppmärksamhet och pengar. Men så konstigt då?

Är det här någonting att titta på?



Va? Va? Va?


Nä. Precis. I OS vill jag se atleter, vältränade kroppar som gör sitt yttersta i maxade situationer. Det är facinerande, vackert och läckert. Därför är jag en sucker för gymnastikgrenarna på programmet. Få saker är lika häftiga som ringarna. Inte bara för att det är snygga, lättklädda muskelmän istället för killar i blå hörselkåpor och blåväst, utan även för att man ser hur fokuserade de är och hur varje muskel i kroppen arbetar.

Jaja. Det är säkert så för Håkan Dahlby också när han ska skjuta lerduva. Men det syns åtminstone inte på samma sätt.

....endast Sofia är vaken.

Visst är det så. Alla sover utom jag. Johan jobbade natt och slaggar som en sten i sängen. Vicky (som är på besök) sover i vanlig ordning i soffan och skulle kunna sova hela dagen om jag inte startar en sadistisk, elak väckning om ett tag. Kefka ligger i sin tur på cd-hyllan och kör den beprövade kombon pose och sömn. Själv sitter jag vid datorn, försöker få lite jobb gjort och lite vuxenprylar fixade.

Imorgon är det wacken. wacken wacken wacken. Då är det slut på vuxenhet, thats for sure.

Jag har förmodligen redan skrivit om det här. Någon gång. I någon blogg. Men ämnet har aktualliserats. För så här är det, när jag kört ett träningspass som är mer eller mindre jobbigt har jag en tendens att bli hungrig. Inte lite hungrig utan mer äta-barn-hungrig. Allt jag kan tänka på är mat och att duscha efter träningen sker först efter att energi har fyllts på. Annars blir jag ett lik. Visserligen ett nytvättat och rent lik, men likväl ett lik. Så mat är liksom prio ett. Ibland har jag sådan tur att Johan är hemma och har förberett maten eller om jag har ätit ordentligt innan kan det räcka med en proteindrink och någon macka. Men alla gånger är det inte så bra. Istället innebär det att jag måste laga mat direkt när jag kommer hem. Eftersom jag är svettig (som en gris nu under sommarsäsongen dessutom) och hungrig sliter jag av mig tröjan och springer runt i köket som en hungrig, halvnaken galning.

Det var egentligen inget problem på södermalm. Det var ett högt hus vid en mindre trafikerad gata och jag bodde dessutom längst upp.

Nu är det värre. Fönstret är intittbart, gatan är Storgatan och köksfönstret är ut mot vägen. Att springa runt som en halvnaken galning är sådär klokt då. Men det säger ju egentligen sig själv. Är man en hungrig galning är man rätt kass på att ta kloka besult.

Gårdagen var grym. God mat, trevliga aktiviteter och hur bra som helst på alla plan. Idag är det inte lika mycket latande, men trevligt kan det bli ändå. Eftersom vi var vuxna nog igår att hoppa tvättstugetiden för att gå ner till Sporthallen istället måste jag idag tvätta hemma hos mamma och pappa, dessutom ska det spelas och skrivas hejvilt. Som om inte det vore nog är även två timmars slagsmål, eller rättare sagt två timmars tekniknötning på slagsäck, inplanerat. Kanske även en timmes spinning efteråt som "nervarvning". Med tanke på hur mycket glass jag har ätit i helgen borde det finnas energi så det räcker och blir över. Det är två dagar kvar till Wacken. Imorgon växlar vi pengar, packar väskan och lämnar tillbaka herr Katt. Sen tutar vi och kör ner till deutchland. Grymgrymt.

 


Igår var det sporthallen, Stekhuset och Dark Knight som var grejen. Idag tar jag och J en hemmakväll med Citron och basilikakyckling, Kill Bill-maraton och glassbomber. Drinkarna vi blandade  är de starkaste jag druckit sedan gymnasietiden, inte helt planerat dock. En Killervariant av Cosmopolitan. Killercosmo. Som uppladdning inför Wacken ominte annat. Behöver jag säga att allt är på topp?

Jag har finbesök till på måndag. Från ingen mindre än Herr (hmm...) Kefka Hård. Min favoritkatt som tyvärr var tvungen att byta mamma då jag skaffade en kattallergiker till sambo, men han har ett bra hem nu och jag är första kattvakt. Så när hans nya mamma och pappa ska åka bort tar Kefka en weekendsemester på Storgatan. Jag tror han trivs, han har redan hunnit med att posa i köksfönstret och blivit lite retad för sin mesighet. Ikväll stannar jag nog hemma och softar med herr Katt samt spanar in favoritsåpan Project Runway. Alltid lika hysteriskt roligt. Tant Hård i sitt esse. Numera även med en Tantkatt. Cirkeln är sluten.

Det var en bra tisdag idag. Gissningsvis bättre än den kommande som kommer spenderas på en buss hela dagen/natten/morgonen till ett favorittyskland där favoritfestivalen väntar. Idag blev det mjukglass med Linnea på stan, sen sushi med Johan innan vi plockade upp biljetter till Batman The Dark Night som vi ska spana på fredag. Efter det gick jag ner i min källare för att köra två timmars muay thai. Jobbigt,  hårt och så himla roligt. Några nya fina blåmärken blev det också. På torsdag och söndag blir det nya tag och  däremellan lite spinning och gymmande. Nästa vecka är det som sagt helledig och totalförfall med godis, tysk mat och öl som gäller. Behövs det också ibland. Men trevlig tisdag it is, Johan hänger med killarna på någon uteservering och jag sitter i soffan för att samla energi att orka skriva en dvdrecension av en urusel skräckfilm jag såg imorse.   

Gårdagens combat och pump (samt en rekordsnabb rusch mellan Helex och hemmet i ösregnet) har satt sina spår. Träningsvärk i det mesta som kan liknas med muskler. Att gå runt i lägenheten smärtar konstant och det lär knappast bli bättre av kvällens tvåtimmarspass Muay thai. Men kul. Börjar få in schvunget i sparken nu och det är befriande. Får dock se hur mycket jag tappar nästa vecka när det blir privatfestivalande i Tyskland och Wacken Open Air. Längtar helt vansinnigt. Nästa tisdag åker vi, över 20 timmar kommer det ta och man är förmodligen rätt mörbultad när vi kommer fram. Men ja, så jag längtar.

Nu lite jobb, lite städning och lite hårdrock. Om kroppen orkar det vill säga.

I närheten av Hårga låg Kilafors som i år slog på stora hårdrockstrumman och bjöd på Rockweekend. Dragplåstret var Alice Cooper him self. Och största grejen för min del var nästan presskonferensen med just Alice. En presskvinna kom inspringande i presstältet och gastade om att det var presskonferens med Cooper NU och inte senare. Snabb sammanställning av frågor och insamling av journalister skedde innan Alice den store äntrade podiet. Visserligen var det mest jag som hade frågor, men det var riktigt trevligt. Fråga dock inte om han mindes en viss hemlösincident i Sundsvall ;)

Igår nådde tantigheten nya nivåer. Som jag skrev tidigare stannade jag hemma istället för att gå ut. Drack en kopp körsbärste, tittade på tv och slocknade i soffan framför Project Runway innan klockan ens blev 23. Det går utför med dagens ungdom...

Fnissar alltid som en fjortonåring när jag läser förkortningen av recensionsexemplar. Det vill säga recensionsex. Det låter som någonting helt annat som ska recenseras. Och efter 6-7 år (har allvarligt tappat räkningen) har jag fortfarande inte ledsnat på förkortningen.

Men jag antar att den pubertala humorn är en bra kontrast till mitt nya, tantiga leverne. Alla kallar mig tant. Tant för att jag äter körsbär på en filt i en park, tant för att jag gillar Mamma mia och tant för att jag stannar hemma istället för går ut med tjejerna. Det är förståeligt att de ibland undrar vem som är yngst. Jag fick i alla fall visa leg på krogen i fredag. Där det var 18 år. Och det kändes inte helt rätt det heller. Herregud, tror de jag är yngre än min lillasyster?

Är uppe ovanligt tidigt och har således sovit ovanligt lite. Somnade runt två igår, men tvingades vakna strax innan sju. Varför? Radiobesök. Eftersom det är spelmässan E3 i USA ville P4 Västernorrland prata tv-spel och jag är inte den som är den. Så då kom Tullamaja med radiorygga över till Sundsvalls speltätaste hem för att prata tv-spel. Var? I spelrummet såklart. Trött som en förvirrad gnu är bara förnamnet. Kanske ska jag sova lite mer eller så försöker jag ta tillvara på de extra timmarna. För jag lär slockna som en sten ikväll, det är säkert.

Hade lovat att se Mamma Mia med lillasyster Vicky, men eftersom hon var i sommarstugan (trodde jag iaf) och jag gärna ville se mamma mia var tackade jag glatt ja när Jenny frågade om jag ville se filmen med tjejgänget igår kväll. Vilket var trevligt såklart. In your face och all over the place ungefär. Filmen var för övrigt oväntat jättebra. Rekommenderas.

Lillasyster var dock inte lika glad idag. Hon hade kommit hem igår kväll och när jag ringde nu på morgonen för att berätta hur bra filmen var kändes hon lite sur.

- Men när Jenny frågade om jag ville gå med dem, vad skulle jag sagt du?
- Du skulle sagt nej. Nej, jag ska gå med min lillasyster.

Jahapp. Annars var i alla fall Mamma Mia ett bra sätt att vrida tillbaka könsrollerna här hemma lite. Tidigare under kvällen hade jag stuckit iväg på två timmars Muay thai. Samtidigt planterade Johan om blommor. Hej förhållande 2008. Men som sagt, vi ordnade upp det senare.

Varför är det alltid så att man får grannar med värdelös musiksmak? På Södermalm var det techno när det skulle festas till och det verkar knappast vara bättre på Storgatan. Under gårdagen, när jag gått och lagt mig eftersom jag var skittrött, hörde jag fina band som Takida, Ace of Base, E-type och Charlotte Pierellis Hero. För att inte glömma Nordman. Herregud. Jag sanerar öronen med Satyricon resten av dagen.

Förra lördagen slängde jag ihop två billybokhyllor, fyra bennos dvd-ställ, jobbade hejvilt på gatufesten och packade upp saker i nylägan.

Energin idag har inte riktigt varit samma. Dagens prestation var när jag och Johan strax innan ett gick bort till handlarn för att köpa frukost. En påse chips och 1,5 liter cola.

Det var en sån dag idag och jag har mest räknat ner tills klockan blir 22 och jag kan gå och sova utan att skämmas. Eller ja, bara skämmas lite i alla fall. Nya tag imorgon. Jobb, skriv och Muay thai.

Tänkte jag som hastigast. Sen insåg jag att jag druckit två koppar kaffe aningen för sent och att det är därifrån kvällens nyfunna energi kommer. Så istället lägger jag in Ginza-paketets nya plattor i itunes och fixar i bokhyllan. Skulle inte förvåna mig om jag fortfarande är vaken när Johan kommer hem från jobbet runt 06 om några timmar.

Det har varit mycket nu. Så mycket att jag knappt hunnit andas. Ännu mindre blogga. Men nu börjar allt falla på plats. Fick ett skrivbord av Johan som present i morse. Den bästa present jag kan få. Allt känns så mycket bättre när jag har ett skrivbord att jobba på. Fantastiskt. Mindre fantastiskt var sängbygget igår. Antiklimax är ett litet ord i sammanhanget. Myspys på golvet i sovrummet när vi tillsammans skruvade ihop världens bästa säng till världens bästa sovrum. Det skulle bli den första natten tillsammans i nylägenheten och allt kändes utmärkt. Tills dess att vi märkte hur 180-pinnarna som skulle hålla ihop sängen inte alls var 180 utan 160. Och eftersom det var kväll och stängt på Mio sov jag i soffan, Johan på liggunderlag i sovsäck på golvet. Vår första natt i lägenheten går dock till historien om inte annat. Men nu är pinnarna rätt. Däremot annat strul, som med en repfond på 26 öre istället för 7 498 kronor (lång historia, men vi bör få pengar av någon iaf eftersom någon gjort JÄTTEFEL) och parkeringsböter (som jag lyckades snacka bort eftersom vi tekniskt sett inte parkerat fel). Kvällen har emellertid avrundats utmärkt i Jennys nya lägenhet med vänner och paj.

Just nu sitter jag på mitt kontor. Njuter av lägenheten, trots att det fortfarande är mycket som ska på plats. Men det värsta är fixat. Ordning och reda i veckan. Kanske utgång på fredag. Alice Cooper på Rockweekend nästa helg. Sen en helgs nervarning innan det blir Wacken. Den lediga och bästa festivalen. 23 timmar med buss till ett lerigt tyskland. Gud vad jag längtar. Och nej, jag är inte ironisk. Det blir sommarens höjdpunkt.

Det är rätt spännande att ha bostadsrätt. Ännu mer spännande att ha Johan och hans pappa här när jag springer iväg på jobb. När jag kommer hem mellan jobben på Gatufesten har någonting hänt. Nu är ett golv färdigt och en kakeltegelvägg på g. Det blir våldsamt snyggt. Så snyggt att jag knappt vill springa iväg på Hardcore Superstar. Men det måste jag såklart. Fast värre jobb går att ha. I år är det dessutom fint väder, förra året hällregnade det. Var sådär kul.

Gatufest plus inflytt i nya lägenheten tar både kraft och tid. Men det är kul, i alla fall det sistnämnda. Just nu sitter jag i köket i nylägenheten på Storgatan och njuter av diskmaskinens brummande. Det är min favoritmöbel so far. Johan och hans pappa är ansvarig för renoveringsprylarna och jag är nästan glad att jag jobbade igår när de la golvet i sovrummet eftersom det tydligen var riktigt, riktigt elakt. Idag ska det läggas mer golv samt förhoppningsvis börjas på en kakelvägg i sovrummet. Inte alls tokigt.