Så Hård, så mjuk

Har finlördag idag. Började fint med sovmorgon till tolv. Sedan har jag och sambon vardagsrumpysslat. Plattor och dvd-filmer ska byta plats plus att ljudanläggningen vi köpt/bytt till oss av Kevin & Frida äntligen skulle upp. Till råga på allt var det husmorstema för fröken hård och jag slängde optimistiskt ihop en potatisgrattäng till pepparsteken vi skulle äta. Oron var stor, men det gick vägen. Blev både krämigt och onyttigt. Sedan vin, kex och ost till invigningen av surroundsystemet. Happy Feet var filmen och det blev toppen. Nu varvar vi ner med godis och Sex & the city. Grym lördag var bara förnamnet.

Senaste Sweden Rock Magazine dök idag upp hos prenumeranter. En inspaning rekommenderas, inte minst Leader of the Pack-sidan :)

Har haft lite av en trevlig kväll. Först middag på Oleary´s med Vicky. Hon var min +1 (eller snarare plus en halv eftersom hon är så ung och liten) för kvällen där vi skulle se Anna Stadling som lirade på Våningen. Jag var där i jobb och syrran var där i sällskap (och bitvis levererare av elaka kommentarer :(. Men det var trevligt ändå. Maten var grym (såklart när man är en fegis och köper samma mat som alltid) och Stadling spelade fint. Skrev en recension och mailade nattchef. Kände mig nöjd och skulle ringa för att se att den kommit fram.

Den låg i spammappen :(

Skräp skulle man kunna säga. Mailen sorterade ut recensionen som skräp. Det gjorde mig lite ledsen. Ungefär som den gången jag mailade min b-uppsats till mig själv och mailen klassificerade det som skräp. Tack mail. Tack för att du dissar över fem veckors jobb. Då blev jag lite ledsen.

Games convention-mässan i Leipzig är nerlagd. Eller rättare sagt ersatt av GAMEScom-mässan i Köln. Så det blir att åka dit istället och skillnaden är förmodligen inte så stor. Dock kommer vi att sakna vår presschef Torsten Ähnke (eller hur han nu stavade). Han som varit ett stående skämt i två år samt skapat uttrycket "Danke Anke". Presschefen på Gamescom heter Franko Fischer och ja, han känns också pålitlig. Någon att hålla i när det blåser liksom.

Sov knappt någonting inatt på grund av oväntat halsont. Men eftersom kvällsläsningen var en bok om Spanska sjukan kändes det bra med lite perspektiv. Klev upp när J kom hem, gick upp på Hydro och köpte choklad samt halstabletter. Tillsammans med ipren känns det lite bättre nu så jag lever nog några dagar till.

Mjukstartade med lite speljobb idag. Riddick på debugbox. Roligt. Sedan hamnade jag i en fixa-fas. Angrepp bokhyllan i spelrummet. Insåg att Historia B kommer kräva en del böcker och böcker behöver plats. Så det blev razzia och en stor påse som ska ner till källaren. Några fler lådor från Granit och skåpdörrar på det här så blir det toppen. Kanske en fräsig klocka också. Samt matta och minikyl. Sen så. Färdigfärdigt.

Vill du bok i min läshörna?

http://mio.se/Sortiment/Belysning/Golvlampor/Astoria/?p=1

Många av våra rum i lägenheten har antingen gjorts om eller ska göras om. Sovrummet och spelrummet fick varsinn makeover redan vid inflytt, hallen gjordes om strax därefter och planen är att köket ska pysslas om till sommaren. Men dess förinnan ska balkongen bli en lounge med trägolv, mysiga stolar och en ständig ström av fika (det ska lillasyster uppstudsig ansvara för, oavsett om hon vill eller inte). Förhoppningen är även att inom några år kunna göra om lilla toaletten och storbadrummet (helvetet i badrumsskepnad med vedervärdig våttapet, för litet badkar och allmänt uuuuuurk). Hur som helst; varje rum har en plan.

Förutom stackars lilla vardagsrummet. Det var så fint redan vid inflytt att det fått vara som det är. Typ. Eller ja, vi har snackat lite löst om att någon gång slipa ner golvet och betsa det lite mörkare, men det ligger i så fall till och med efter satansbadrummet i omgörning.

Men. Nu när spelrummet fått sitt bord är det kanske dags att pyssla om vardagsrummet lite i alla fall. Bokhyllorna ska få fler spottar, lillbordet ska få en ny lampa och, framför allt, läshörnan. Rummet i rummet. Bakom soffan är tanken att man kan mysa ner sig i Bruno mattsson-fotöljen, dricka en kopp te och läsa en bok. Men det är lite saker som saknas. Som en lampa, en matta, tekoppen och boken. Dessutom har vi bestämt att cdskivorna och dvdfilmerna ska byta plats för att det ska bli lite ordning. Ska även gå och göra en ordentlig bokhyllerazzia. Bestämma vad som ska vara här uppe och vad som ska stå nere i källaren. Det finns en del böcker, om man säger så. Dessutom är skolböckerna inte ens här, de är på kontoret. Så ja. Det finns en del. Men bra blir det. Till slut.

Gårdagen var grym. Från början till slut. Inledde med en timme på gymmet. Nya playlisten höll vad den lovade och gav mycket energi. Glassätarenergi. För det var som väntade härnäst. Jag och Frida tog en tur till Ica och kom hem med både glass och tillbehör. Vansinnigt gott. Var mätt hela vägen hem och när combaten ställdes in ersatte jag med powernap. Vaknade som en zofiabie och släpade mig in till stan, den här gången med J. Rå fisk stod på agendan och jävlar vad gott det var. Helt sjukt. Sedan bio och ja, där blev dagen fulländad. Benjamin Buttons otroliga liv kan vara årets bästa film. Redan nu.

Så vacker, så fin, så sorglig och så välgjord. Skådespelarna är mer än grymma, Cate Blanchett är helt fantastisk och Brad är inte så mycket sämre. Det var en sån film där man var omskakad hela vägen hem. Och grinade halva filmen. Men. Ja. Se den. Nu.

Ovanligt trött idag. Trots kaffe. Försöker samla energi att stänga av itunes/spotify för att lyssna färdigt på intervjuer istället. Kräver förmodligen ännu mer kaffe och självkontroll. Tänkte även försöka hinna en sväng på gymmet för att inviga nyplaylisten. Se om det kan vara något. Sedan blir det ju combat, sushi och bio ikväll. Men det är ikväl det. Och däremellan kommer glassning.

Istället för att göra viktiga jobb/pluggsaker (som att hitta frågeställning kring spanska sjukan/läsa genreteori/sammanställa intervjuer) har jag pillat ihop en liten playlist som ska hjälpa mig genom gymmandet i februari. Blir fint skulle jag tro.

Ayreon - Loser
Black Sabbath - Paranoid
Bon Jovi - You Give Love a Bad Name
Cradle of Filth - From the Cradle to Enslave
Gamma Ray - Real World
Rammstein - Links 123
Satyricon - Black Crow on a Tombstone
Slipknot - Psychosocial
System of a Down - Violent Pornography
Aerosmith - Ragdoll
Deathproof soundtrack - Hold Tight
Turbonegro - Get it on
Lordi - Devil is a Loser
Deathstars - Blitzkrieg Boom
Crucified Barbara - Jennyfer (nervarvningslåt)

Som många säkert vet gillar jag glass. Ganska så mycket. Ganska så otroligt extremt superdupermycket. Och en favorit har varit Drakenglass. Glasslunch har blivit något av en grej ute i birsta och de svulliga glassmenyerna har snabbt gått ner.

Men. Imorse nåddes jag av beskedet att det var slut för Drakenglass. Finito. Jag sörjde såklart, men eftersom jag ändå skulle ut till birsta hade jag hoppats hinna med ett livet avsked. En sista gravglass liksom. Visst, att äta glass ensam är ett tecken på missbruk, men för Drakenglass var det värt det. Så jag åkte ut, laddade för glasslunch och...det hade redan slagit igen. Nersläckt och sorgset. Jag blev besviken. Ledsen. Och hungrig. Ingen annan mat duger när man ställt in sig på glasslunch. Får trösta mig med glassfika hos fröken Frida imorgon istället.

Spelrummet har äntligen fått sitt efterlängtade bord. Mio är märket och bordet är helsnyggt. Och praktiskt. Nu jäklar ska det bli spela av. Först ska jag dock mysa ner mig i soffan med lite hårdrock och bok om spanska sjukan. Som en tisdag ska spenderas alltså.

En bra och mångsidig måndag har snart avverkats. Började med att försova mig, sambon vaknade dock av plogbilsmaratonet utanför fönstret vilket resulterade i frukost på sängen när jag några timmar senare vaknade på riktigt. Inte alls fel. Snabb vända in på stan efterföljdes av finfrämmande från kollega Alexandersson som var i stan och passade på att få storstryk i allehanda tv-spel. Soul Calibur, Skate 2, Bomberman och Table Tennis fick en kvinnlig regent och jag kvittrade halva dagen om vinsten. Sedan in till stan igen, intervju med skivaktuella Corroded. Grymt band som dessutom är superroliga och trevliga, lär ha minst halva inspelningen fylld av svammel. Men men, det får man ta. Sedan combat, oväntat mycket energi trots tom mage. Skönt. Hem, mat och mjukisbyxa. Just nu förbereder jag kvällens andra intervju, Ida i Crucified Barbara. Coolt band och cool tjej. Kan bli bra. Synd bara att deras första skiva är ljusår bättre än den nya, det är kanske inget statement jag ska inleda med dock...

Har varit problem med inloggningen på bloggen. Därav torkan. Uppdateringarna bör komma igång imorgon igen, nu ska jag iväg på jobb. Loyalguard mfl. på Kåren väntar.

Inte så långt jullov direkt. Förra året var det tillräcklig paus för att få en vecka på Gran Canaria, den här gången blev det inte ens en vecka. I fredags avslutades Historia A, idag startar B-kursen (och däremellan har jag läst och letat problemformuleringar till C-uppsatsen i Littvet, men det får jag ju skylla mig själv för). Blir i alla fall roligt som tusan med b-kursen. Mindre inmatning av fakta, mer förståelse och en liten uppsats. Förhoppningsvis inte så mycket salstentor. Tittar man på betygen från A-kursen så kammades de lägsta (E & D) hem på salstentor, resten (A, B & B) kom från hemtentor/arbeten istället. Det vill säga examinationsformer som även en guldfisk kan klara av.

Jag jobbar av någon anledning alltid extra bra om jag har tv:n på i bakgrunden. Men det kan inte vara vilket program som helst. Gud nej. Det bör vara en sportsändning. Vilken sport är egentligen irrelevant. Jag gillar det ändå. Just nu har jag halvspanat på handbollen, nu slog jag över till bandy. Egentligen tycker jag bandy är skittråkigt, men som bakgrundsinnehåll fungerar det perfekt.

Bäst är det naturligtvis under OS. Sport större delen av dygnet och med spontana svenskintressen. Åh. Kommer ihåg vinter-OS 2006, mitt första OS som student. Pluggade och tittade omvarannat, tror jag läste Svenska A just då. Det var tider. Kommer pricka in ett OS till innan jag är färdig, vinteros 2010. Förhoppningsvis blir det en revansch på Peking-fiaskot. Visst, det boostade jobbmotivationen, men så mycket mer än så var det inte. Svenska medaljer gör ju alltid att det blir lite, lite bättre. Även om man inte är intresserad av sporten.

Har varit hängig hela veckan och samma idag. Hoppning av träning ikväll därför. Lagom kul, men det är bättre att bli helpigg. Tröstar mig med handboll där Sverige sparkar handbollsstjärt med Kuwait. Gör även lite vuxensaker som pillande med fakturor och månadsbudget. Snubblade in på mina ST-dokument där jag för in allt som faktureras och det är roligt att se skillnaden.

2005 - 176 texter
2006 - 160 texter
2007 - 253 texter
2008 - 313 texter

Det ökar skulle man kunna säga. Sprängs 400 i år? Skulle inte förvåna mig.

Har även shoppat inför skolstarten imorgon. Block, pennor och sånt. Hittade inte mitt favoritblock från i höstas och surade lite. Nästa gång jag hittar någonting som är riktigt jävla bra ska jag köpa det gånger 20. Oavsett om det är ett block eller ett linne. Eller glass.

Även hårdtest av fånas spelutbud idag. Det finns en hel del. Tog hem en fantastisk version av Tetris idag och det finns mycket att hämta. Iphonen som mediaplattform är stark och jag tror det kan bli ännu bättre på sikt.

(innan 2009:s nya smaker av B&J gör entré gäller det att äta ikapp fjolåret. Har en tendens att alltid välja samma favoriter när det är B&J-dags, men försöker vidga vyerna.)





Jag har varit lite skeptisk till One Cheesecake Brownie. Av flera orsaker. Dels att det är vanilj som bas, föredrar i regel choklad (därför Bohemian Raspberry inte var den succé den hade potential att vara) och dels för cheesecake som glass låter lite skumt.

Men. Det tog ungefär två tuggor innan jag var övertygad. Cheesecakens krämighet väger lätt upp vaniljens tristhet och de små browniebitarna är som, tja, små browniebitar för själen. Så gott att det både blev brainfreeze och glasslunga. Samt tiggande från sambons portion. En stor glassöverraskning alltså. Den här kommer köpas igen.

Betyg: Rekommenderas

Jag har en lillasyster. Hon är 18 år och lite för dryg för sitt eget bästa just nu. Hon har hamnat i en kaxa-upp-sig-mot-storasyster-fas och tar minsta lilla chans att retas. Har ingen aning om vem hon kan ha fått det ifrån. Ingen aning alls. Verkligen inte. Det är ett mysterium.


Hur som helst. Igår var vi ditbjudna på middag. Tre rätters där efterrätten började hypas redan vid förrätten. Och är det såklart bra att göra en matdisposition. Se hur mycket älgstek man kan äta för att ändå kunna trycka i sig efterrätt. Så jag frågar.

- Men kan ni inte säga vad det är för efterrätt, så man vet hur mycket man ska äta av älgsteken och kunna orka med den ändå.
- Men Sofia, det spelar väl ingen roll för dig. Du har ju ändå inget stopp.
- Eh.....

Så om jag nu utvecklar anorexia vet ni vem boven är. Vem som kommer få skämmas. Och vem vet, det kanske redan har börjat. B&J-byttan vi köpte i helgen står fortfarande kvar i frysen, orörd. Att jag varit konstant proppmätt hela helgen kanske visserligen också har något med saken att göra ;)

Det var spännande i Härnösand idag. Fullt med polisbilar, brandbilar och ambulanser när jag kom upp tidigare idag. Det här förklarade varför http://allehanda.se/start/harnosand/1.442964

(Sofiansk felskrivning var på väg, skulle skriva "Stor klass", men skrev "Stor glass istället...)

Man skulle kunna säga att det inte är någon trängsel på Littvet.C-lektionerna. Vi är tre som läser kursen och idag var två borta. Så. Uppe i Härnta var det bara jag och professorn. Svårt att undvika att svara på frågorna då. Men det gick bra. I synnerhet när vi började komma in på uppsatsämne. Är lite klokare, har lite fler böcker och ska väl ta mig i kragen snart och göra något konkret. Först blir det dock Kalla Kriget imorgon. Sedan är det "jullov" i fyra dagar innan nästa kurs börjar. Tjoho!

Misslyckades (!) med att koka kaffe i morse. Det var inte bra. Alls. Det är vid den typen av lägen man ska ha en direkt-in-i-hjärtat-spruta i närheten för att skrämma bort zombien. Dagens litteraturvetenskap kräver ett högt koffeinintag skulle jag tro. Inleder med en text som analyserar kvinnliga kritiker i början av 1900-talet, ungefär lika vanligt som kvinnliga spelrecensenter 2009 skulle man kunna säga. Mer press känner jag kring C-uppsatsämnet. Eller ja, ämnet är klart, mitt PM med teorier, frågeställningar och sånt trams, är det inte. Så. Ja. Hej kaffe, hej.

Får väl säga att jag har ett rätt variationsrikt och ganska trevligt jobb. Har ikväll softat i soffan och spanat på två dvd:er för recension. Vilket i och för sig kan vara en pina om filmerna kommer från Njuta Films, men ikväll var det 50/50 i alla fall. Fåniga Disney-komedin College Road Trip var lika fånig som den verkade medan filmen om Moa Martinsson var desto bättre. Åtminstone om man är litteraturtönt som undertecknad. Avrundar med att spana MMA på TV4 Sport samt lyssna på Wolfs nya platta. Imorgon blir det hårdpluggande för det jag slöat med. PM till C-uppsats, textläsning och presentationsförberedelser. Toppenbra. Eller inte.

"Ärvde" en halsduk i helgen. Farmor och farfars hus ska städas ut och man hittar både det ena och det andra. Som en gammal mårdhalsduk av makaber modell. För man hymlar knappast om att det är döda djur som bygger halsduken. Inte nog med att tassar samt svans är medföljande, man har även den goda smaken att applicera ett huvud mittpå. Det är....makabert. Intressant och fascinerande, men oj så makabert. Och obehagligt. Det blir ingen vardagshalsduk inte. Möjligtvis när jag ska kalla fram mitt superhjältealterego Sofia Mård - Defender of the ice cream. Alternativt gå på black metal-klubb. Då känns ju en corpse scarf som helt rätt attribut.

Julledigheten är slut. Högsta växeln är i. Kickstart my heart i playlisten på Spotify. Inspirationen stor. Snart metodseminarium på Miun, sedan är det bara en redovisning kvar på Historia A och det känns skönt. Kammade hem B på min hemtenta som jag skrev med ögoninfektionen. Rätt okej med tanke på att jag även hade feber och låg i sängen med macisen, skolböcker och halstabletter för att få till det. Hoppas kalla kriget också kammar hem okej betyg så kan snittet på totalkursen bli fint. Hoppas jag, salstentorna är ju fortfarande inte min melodi med D och E som resultat, men med tanke på att jag har ett guldfiskminne (eller som J sa igår när jag glömt något igen: Jag bävar för när du blir dement...) är det okej ändå.

Såg för övrigt Australia på bio igår. Fantastisk film. Vacker som få med intressant förutsägbarhet i oförutsägbar form.

Har börjat köpa spel och sånt för iphonen på allvar nu. Förhoppningsvis kommer en utförlig rapport senare, men jag kan åtminstone avslöja vad som tar mest tid nu. Texas hold ém. Visst, det är om låtsaspengar, visst. Men och vad kul det är. Och oj vilken tur att det är just låtsaspengar. För annars skulle jag sitta i skiten just nu. Har aldrig varit inne på nätpoker eller liknande och med tanke på beteenden som jag visar upp nu är det inte så konstigt.

För jag spelar som en missbrukare. Efter storförluster där jag spelat bort hela vinstpotten och är tillbaka på noll fortsätter jag spela "Jag ska spela tills jag vinner mycket" tänker jag maniskt. Och när jag vinner på något av de små borden (det finns en rad olika bord där det kostar mer att köpa in sig på de större, men där är såklart vinstpotten även större) spelar jag inte säkert. Som att sakta men säkert närma mig högre insatser.

Gud nej. Jag kastar mig huvudstupa in i det högsta bord jag har råd med. Ofta så att hela den tidigare vinsten ryker. Och jag får börja om. Spela tills jag vinner osv.

Man kan säga att jag är ganska hooked. Kunde inte sova igår på grund av thaiboxningsrelaterad revbensömhet och tröstade mig med poker. Synd bara att fåna fuskar. Alltid får telefonen bättre kort än mig. Alltid. Det är inte schysst.

Spanar Let´s Dance och surar över att det fick bli en hemmakväll. Tyckte i alla fall att Kitty knäckte i Let´s Dance och för ovanlighetens skull slängde jag faktiskt iväg en röst. Har även spanat på Nisse Hult med Johan Glans, hysteriskt roligt. Får ser om jag hittat på något annat roligt att göra nu. Som att börja med min C-uppsats. På en fredagkväll. Littvetnördtant som jag är.

Blondinbella introducerades just och, tja, jag blev påmind om en diskusion jag haft med lillasystern om den här typen av titta och rösta-program. Det vill säga Minusröstande. Man borde kunna få rösta minuspoäng på sånt jag inte gillar. Då jäklar skulle det bli fart på fåna.

Vårterminens MT har kört igång. Januari ska vara tuff med mycket fysik. Man kan säga att det kändes igår. Så fysiskt jobbigt att det till och från var spyvarning när det kördes mitsar. Efter det blev det åtta ronder sparring. Följt av klinch. Man kan säga att revbenen säger ifrån idag. Och ungefär resten av kroppen. Nu blir det vila några dagar, känns kroppen pigg kör jag söndagssparring, annars vila till tekniktisdag.

Ikväll blir det därför också lugnt. Utgång hoppas, istället blir det godis och film i soffan. Frågan är bara vad som ska ses. Möjligtvis fortsätter jag med mitt cityakuten, jag har ju trots allt en och en halv osedd säsong kvar av de boxar jag har.

Idag avslutar jag kalla kriget. Tycker det får vara nog. Zombiemedicin är intagen och böckerna framplockade. Nu jävlar.

Är färdig med LOTP-texterna hela en dag innan deadline. Ingen ångest, ingen stress och ingen panik med någonting annat heller. Ska det vara så? Jag brukar ju slita med texterna in den sista deadlinetimmen. Nu var det piano hela vägen. Märkligt. Firar med att jobba lite övertid ändå, alltid finns det något som kan skrivas eller planeras. Eller lyssnas. Eller någonting. Hann även med ett combatpass ikväll. Skönt. Samt fysiskt slå på lite kyckling. Det var också skönt. J såg rädd ut när jag först frågat varför vi inte hade någon köttklubba innan jag tog saken i egna händer. Eller knytnävar rättare sagt.

Imorgon ska jag titta på spelåret 2009, sammanfatta avslutningen på Kalla Kriget (kortversion: muren föll och alla blev sams, tog varandra i hand och sjöng We shall overcome. Typ). Och slåss lite, såklart. Undviker att träffa med ovansida fot den här gången. Har ett elakt blåmärke där som helst inte vill ha tillökning av ett litet blåmärksbarn. De får sitta någon annanstans istället.

Det slår aldrig fel. Varje dag blir jag alltid hysteriskt trött vid fyra och känner ett behov av en powernap. Och det spelar ingen roll hur länge jag sovit. Oavsett om jag klivit upp 08 eller, som idag, 12, blir jag en klubbad säl vid det här snåret. Så. Powernap-dags med andra ord. Gonatt.

Pysslar med den roligaste av texter nu. Leader of the pack till Sweden Rock Magazine. 232 tecken recensionspyssel. Underhållande. Det och skola blir kvällens sysselsättning i väntan på att JVM-kronorna spelar final inatt. Kaffepimplande blir något av ett tema skulle jag tro. För övrigt blev jag även idag mobbad av min lillasyster. Det var en alldeles supervacker dag med gnistrande snö, färgskiftningar på himlen och vykortsinramning var man än tittade.
 
"Åh vilket fint vinterlandskap" sa jag.
"Gud vilken tönt du är. Jag vill ha tillbaka min vanliga storasyster" svarade svålet
"Vad ska jag säga då?" undrade jag
"Du ska säga att du vill att det ska vara svart, jämt"
"Jaha..."

Har man inte ett jobb av 8-17 karaktär blir man som jag ganska less på alla helgdagar som radar upp sig kring högtider. Visst, det är trevligt med julklappar, god mat och lite ledigt, men till slut tröttnar man på röda dagar, stängd överrallt och en ständig osäkerhet om det är röd dag. Idag är det någon ny typ av dag. Trettondagsafton tror jag. Följt av trettondagen imorgon. Tror jag i alla fall. Det är lätt att bli förvirrad bland alla dagar, aftonar, annandagar och diversedagar. Det känns som om det skulle behöva lite instramning av helgdagarna. Man kan fatta att det är en röd dag. En julafton eller juldag. Eller varför inte kombinerad juldag plus afton i ett. En verklig dag innefattar ju faktiskt både dag och afton utan att man behöver krångla till det. Så en juldagsafton vore kanske det optimala.

Men. Det stannar ju inte där. För efter helgdagarna ska man ha en annan dag. En dag som man inte riktigt kommit på något bra namn till (eftersom det inte är någonting speciellt med dagen alls). Så den får helt enkelt heta annandagen. Skitsmart. Och till till trettondagen har fantasin helt tagit slut. Trettondagar-vadå? Tänk om man skulle börja applicera alla julregler på den egna födelsedagen för att dra ut på firandet. 14 maj är det Sofiaafton, följt av Sofiadagen den 15 maj. 16 maj mellanlandar vi med Annandag Sofia och några dagar senare kan vi köra en trettondag. Kanske en fjortondag också för att spajsa till det lite.

Nä. Helt rätt är det inte.

Ska skriva om Kalla kriget idag. Passar ju bra med tanke på att det fortfarande är ungefär hundratusen minusgrader ute. Vägrar gå ut tills det åtminstone gått under tio strecket. Tills dess sitter jag inne, dricker kaffe och beklagar mig över träningsvärk i nacken. Titta neråt är ungefär det enda jag kan så det är väl tur att lillmacisen finns i den riktningen. Spenderade även halva söndagkvällen med att spana mt-videos på Youtube. Den här är rätt cool, en av våra instruktörers matcher i thailand. Imponerande är bara förnamnet.

Mysig vinterdag idag. Tills dess att man gick genom stan bort till träningen. Höll på att frysa sönder halvvägs trots mängder av kläder och på vägen hem fick jag ta ett stopp på Ica bergsgatan för att tina upp mig. Och. Köpa glass. Inte helt givet kanske på en svinkall dag, men jag byggde upp ett sjukt glassug på träningen och kunde inte låta bli. Värmde dock bär som ökade temperaturen på anrättningen lite i alla fall. Men. Nu får det gärna bli varmare. Mycket varmare. Snön får gärna vara kvar, men bara några grader kallt tack så den håller sig. Minus hundratusen som det varit idag känns aningen onödigt. Har suttit inkurad i täcket hela kvällen hittills.

Har även bokat en liten semestertripp till sthlm med J i februari. Vi ska spana världens bästa band, Tiamat, och sthlmshänga samt shoppa. Blir hur bra som helst.

Ser på PS I Love you med J ikväll. Snyftmaratonet inleds redan efter typ fem minuter. När filmens upplösning och mest känsosamma stund, vid högläsning av det sista brevet, ringer mobilen och stör allt. Det är lillasyster moment killer. Jag skäller för att hon stör. Kontringen är taskig.

"Va, ser ni på romantisk snyftfilm? Gud vad töntiga ni är. Jag trodde ni var tuffa hårdrockare."


När hon kommer hem från Stockholm blir det stryk.

Kollar för ovanlighets skull regelbundet på tv. Körslaget närmare bestämt. Något av ett tvång just nu om man bor i Sundsvall känns det som. Dessutom är syster svålbit med i publiken idag och jag lovade att titta.

Men. Jag blir så trött. Gry intervjuar alltid de andra körledarna mellan de olika låtarna och jag blir så less på ryggdunkandet. Det är alltid "Jättebra, fantastiskt, otroligt med energi, en toppenlåt, underbart" osv. Om och om och om igen. Allt kan inte vara jättebra. Den körledare som ärligt svarar "Nä du Gry, det här var fan skit det. Falsksång och elände." får mina röster i alla program framöver.

En bra matdag idag. Älgfilé snart och ost på det. Har hamnat i en allvarlig ostperiod just nu och vill mest av allt bara äta ost. Jämt. Passar dock dåligt med den nya hyvlingsfobin som utvecklats efter tumavkapningsincidenten. Så ikväll blir det bara mjuk, god lyxost. Körde en hård, bra timme på gymmet idag så det blir fint att unna sig. Plus hyrfilm. Vi gjorde en kompromis, J fick tuff killfilm i Hancock, jag fick kärleksfån i PS I love you och vi båda fick humor i Be kind rewind. Det kan nog vara en bra mix tror jag. Först ska jag dock se till att lyckas med älgfilén. Bör bli supergott, annars sörjer både jag och lillasyster som var "snäll" nog att ovetande skänka bort den från föräldrarnas frys.

Tycker det är aningen ofint med deadlines på lördagar. Men å andra sidan har jag visserligen haft över en månad på mig att fixa grejerna, så man får väl kanske skylla sig själv. Fast i sin tur jobbar jag bäst under press och kan man inte få den från annat håll när det är månadsmagasine man skriver till får man väl fixa det på egen hand. Slöspanar även OS-krönikan på SVT, usch, hade förträngt hur kasst det gick för Sverige där. Hua.

Mycket har hunnits med idag. Inledde husligt med att baka scones. Imponerande nog gick de inte bara att äta utan var även supergoda. En stor framgång. Sedan pluggande om kalla kriget innan det blev en latte på Barista med J. Shoppade en bikini på Stadium av simmodell. Det vill säga mer beachvolleyball än Playboy mansion, alltså bekväm att simma i där sakerna håller sig på plats. Var såklart även tvungen att inviga den så det blev en halvtimme på Sporthallsbadet följt av en timmes gymmande på Helex. Skönt och skoj, även om pensionärerna i motionssimningsfilen gick mig aningen på nerverna. Vissa rörde sig knappt utan flöt mest runt och tog sig framåt via svallvågor. Och inte kunde de simma till höger heller utan snedade gärna lite här och där i filen vilket gjorde omkörningarna svårare. Ingen ordning alls.

Nu; deadlinehets. Hårdrock för hela slanten och en kall joltcola. Senare blir det ost.

(latbloggat och saxat från min Gameplayer-blogg, men med tanke på att osthyvelfobin hindrade mig från att attackera julosten ikväll tycker jag att eventuella upprepningar är välbefogade)

Ibland är jag klantig. Ganska ofta är jag klantig i köket. Som när jag skulle baka muffins och tappade ena plåten på golvet, den andra i ugnen och slängde i vredesmod den sista degen i soptunnan. Eller den gången jag skulle skära skivor av julskinkan men formade snarare stora skinkklumpar av vedklyvkaraktär. Jag har även en tendens att skada mig i köket. Försöker skylla det på extrem styrka, men om sanningen ska fram är det nog klantighet före hulkighet som är förklaringen till blodvitet. Framförallt har jag två nemesisföremål i köket som ständigt är en livsfara.

Först och främst har vi rivjärnet. Rivjärnet från helvetet. Det finns en fantastiskt god efterrätt som heter Gino och i korta drag innebär färsk frukt på ett ugnsfat med riven vitchoklad som man kör i ugnen och äter med glass till. Supergott, även om det i mitt fall gärna blir ett extra järntillskott. Vet inte hur många gånger jag rivit chokladen, kapat en fingerdel och rivit resten med en kökshandduk knyten runt ena handen. För efterrätten ska ju naturligtvis bli klar, skam den som ger sig.

Rivjärnet är med andra ord en ständig fara, men en fara som börjat få konkurrens nu i december. Och konkurrensen kommer från osthyvel. Eller snarare osthyvelhelvetet. Jag gillar ost. Otroligt mycket. Och såklart skulle vi ha en fin, röd, rund julost i kylen hela december. En sån som är lite hårdare än andra ostar, men oj så god. Men det börjar sådär. När jag ska inledningshyvla bort det röda och det hårda under det röda åker en bit tumme med. Ovansidan av tummen, precis där den böjs vilket naturligtvis blir ännu mer opraktiskt då såret gick upp ungefär hela tiden. Med vansinnesblod som följd.

Men. Det var ingenting. För det blev en uppföljare i och med The Revenge of the Osthyvel. Häromdagen blev jag lite småsugen på ostmackor och skulle hyvla mig några skivor att ha på gott tunnbröd. Det första såret var läkt och allt var frid och fröjd. Tills jag tar i för kung och fosterland, glider av osten och rakt in i tummens undersida. Djupt är bara förnamnet, blodet pulserar ut och jag börjar nästan känna mig svimfärdig. Kökshanduk, sporttejp och näsdukar blir botemedlet tills sambon kommer hem med plåster. Men trots att det nu var några dagar sedan har det inte blivit bra. Varje gång jag har bytt plåster har såret gått upp igen, det svider och värker samt gör mig lite spelhandikappad. Vill inte börja med Killzone 2 innan jag har en fullt fungerande tumme.

Sammanfattning: Akta er för osthyvlar kids. Det kan verka som om slaktaryxan är kökets farligaste redskap, men som en ninja lurar hyveln i det dolda och passar på att attackera vid första bästa tillfälle.

Har glömt att sammanfatta nyårsafton. Vi var uppe på Salt & Peppar som Teza hyrt för att arrangera en svårslagen storfest med 50-tals/rockabilly-tema. Mycket folk var där och det var hur trevligt som helst. Uppladdningen skedde dock med Guitar Hero (och avrundningen likaså, men efter att ha förlorat på sista låten vid 98% blev det lite snopet). Idag stod kebab och slöning på schemat. Är inne i en svår kebabperiod just nu, vill helst äta det till frukost, lunch och middag alla dagar i veckan. Det och ost. Bäst igår blev därför när jag runt 22-23 började bli Sofia-hungrig och prata om kebab. Just då rullas snacksbuffén fram med chips, dipp, kex, ost, ananas och melon. Jag var nära att börja gråta av glädje, men hejdade känsloströmningarna och åt istället.

Annars; smiter från jobbet och Spotify-lyssnar på Lapuma. Grym platta som ska köpas. Och vad är meningen med Idol-Kevins töntreklam? Jag blir ju allt annat än sugen att lyssna på hans platta när den dyker upp på Spotify. Hua.

Som julklapp från Posten har J fått ett "bestäm-själv-julklapps-kort". Ett sånt där kort där man får välja mellan 12 julklappar efter den egna smaken. Ätbara saker som ostar och lax varvas med praktiska saker till hemmet som glas, fat och knivar samt en "välgörande" klapp där man istället skänker pengar till Barnfonden. Och det här gör ju att man känner sig som en dålig människa om man tar någonting annat än Barnfonden. "Det blir näringsrik mat till barnen och en inkomst så att barnen kan gå i skola" står det. Bredvid den govan står Hotcool te-muggar från Iittala och svarta Höganäsfat. Eftersom J chefade under julen har vi fått beställa två klappar. Eller rättare sagt jag eftersom J är så snäll och ger valet till mig. Så jag får känna mig som satan istället. För det blir ingen näringsrik mat eller barn i skola. Det blir temuggarna och fatet. Och ett dåligt samvete.

En liten sammanfattning av 2008:

Årets…

Nyjobb: Sweden Rock Magazine – En hårdrocksflickas flickdröm blev sann när jag fick börja skriva för Sweden Rock Magazine. Och dessutom en plats i LOTP-panelen. Det är stort.

Pryl 1: Ipod Shuffle – Sambons födelsedagspresent blev en fin vän under året

Person: Johan - Såklart.

Bläckakupunktur: Opeths O – Första tatueringen blev hur bra som helst. Ont gjorde det, men jävlar vad nöjd jag är.

Antiklimax: När jag och J skulle sova första natten i lägenheten, skruvade ihop sängen och insåg att vi hade fått fel pinnpaket från Mio. Så istället för att inviga sovrummet fick jag sova på soffan och J på ett liggunderlag på vardagsrumsmattan.

Platta: Opeth – Watershed. Så jävla braig.

Konsert: Tiamat på Metal Town – Grinbra. Plöjde mig fram till kravallstaketet längst fram och bara nöjd. Delade ut en självklar femma och fick sedan till mail från Tiamat-sångaren själv. Det var stort.

Upptäckt: Moa Holmsten – Grymt cool sångerska från trakten blåste huvudet av oss på Pipeline, norrskrammel och Nalen. http://www.myspace.com/meetmoa

Träning: Muay thai – Kom inte igång lika mycket som jag önskat pga allt jobb, men det är grymt roligt. I år blir det hårdsatsning från Hård.

Sysselsättning 1: Jobb – Det var sjukt mycket jobb i år. Som dessutom sammanföll extremt mycket med skolan.

Stressvecka: Vet inte vilken vecka det var, men när jag åkte till Skövde och London på en vecka samtidigt som jag skrev två hemtentor, mitt livs längsta skivrecension, två inlämningsuppgifter och en tidningsartikel samt missade ett plan, tog något av ett pris. Att jag även kammade hem A respektive B på tentorna var lite av en prestation.

Presskonferens: Alice Cooper på Rockweekend – Med ungefär fem minuters varsel blev det klart att vi skulle träffa Alice Cooper och ställa kloka frågor. Det var typ jag och fotografer från Ljusnan på PK:n så jag fick ställa ganska många frågor. Men det var coolt. Mindre coolt var att presstältet saknade internetuppkoppling.

Pryl 2: Iphonen – Min fåna är min bästa vän. Eller inte. Men den känns fräsch, nyskapande och rolig på samma gång. Som en mobiltelefon från framtiden eller rymden. Eller framtidens rymd kanske.

Håla: Böhlen (Tyskland) – Böhlen var den värsta hålan jag varit i. En liten förort till Leipzig med sunkigt ”hotell”, kärnkraftverk och knappt någon restaurang. Väldigt, väldigt tysk dock. Och weissbieren var billig.

Pryl 3: Min diktafon – Köpte äntligen en ordentlig diktafon som snabbt blev en favorit.

Intervju 1: David Reeves – Inte en så fräsig gubbe kanske, men det var häftigt ändå. Som boss över Spelsony i Europa hade han ganska mycket makt. Vilket märktes.

Intervju 2: Ralf i Mustasch – Otroligt rolig kille. Löste korsord i fjällen när jag ringde och bad mig om hjälp. Göteborgare var överlagt några av favoritintervjuobjekten under 2008. Alltid goa och glada.

Happening: Flytten – Nylägenheten blev fokus under 2008. Mycket strul var det, men oj så bra det blev. I synnerhet efter renoveringarna. Nu väntar köket och loungen på sin makeover.