Så Hård, så mjuk

Jag och syrran gick på bio igår. Prinsessa. Svensk film om att man inte ska vara dum mot tjocka. Typ. Närå, det fanns mer innehåll än så och förutom vissa enkla knep, förutsägbarhet och sånt var den helt okej. 3/5. Roligast var nästan att det bara var jag och Vicky i salongen. Så vi kunde snabbkommentera den hela tiden utan att någon blev störd.

Men det väntar mer bio. District 9 med Kefrin på söndag, sedan Flickan som Lekte med elden på måndag med Jenny. Inte alls tokigt. Bio är kul. Speciellt när filmerna är bra.

Nu dock mer spel och allmänt klagande över träningsvärk/ömhet i kroppen från gårdagssparringen. Som dock var otroligt roligt så det är kanske dumt att klaga.

Lillasyster Vickys födelsedag överskuggas i år av tråkigare saker. Farmor dog inatt, stilla, värdigt och väntat. Många års sjukdom och lidande är slut, nu får hon äntligen vila. Men naturligtvis gör det ont ändå.

Förkylningen/influensan/whatever gör mig smått tokig. Är betydligt piggare nu, men har fortfarande för ont i halsen för att våga mig på att träna. Det gör mig minst sagt rastlös och jag har börjat glorifiera träningsvärk i dagarna. Ge mig, nu. Men jag får vila lite till. Tyvärr.

Istället sysselsätter jag mig med att jobba. Skrivande och skolande. Igår var jag in till Kulturmagasinet för att låna tokgamla läroplaner. Det var skoj. Mindre skoj tyckte mitt "pluggsällskap" Vicky att det var. Innan jag dök upp hade hon hunnit läsa jättemycket, sedan kom jag och babblade sönder studieron. Roligt dock att det i hennes bok om den gotiska stilen var massa bilder och information om Kölnerdomen. Då fick hon en oönskad ögonblicksskilldring från mig. Fint.

Efter det blev det middag med vicky och mamma på Jops. Kött blev det och det var både gott och trevligt. Hem till jobb, fotbollselände (vafan, Malta 0-1?), lite Guitar Hero 5, Scrubs och gonatt.

Idag var jag uppe med tuppen för att skriva, spela och fixa. 17.00 gör jag en intervju med My Own Grave angående nyskivan. Det blir skoj.

Först och främst - jag är ingen läkare, har inga högskolepoäng inom någon form av medicinsk utbildning och när det gäller svininfluensavirusets uppbyggnad vet jag inte mer än det jag läst mig till på annat håll.

Men. Jag är till viss del historiker. Och en viktig del som historiker är att titta på bakgrund, konsekvenser och förlopp för olika händelser. Dels för att förstå den aktuella tiden, men även för att förstå och se mönster om hur händelsen kan upprepa sig eller varför man kan agera som man gör i olika fall.

När det gäller svininfluensan är det egentligen inte influensan i sig som gett uttryck för den enorma mediakampanj och vaccinationsdiskussion som brutit ut. För nästan alla är svininfluensan i sin nuvarande form en normal influensa eller till och med bara en förkylning. Och att vaccinera sig mot en sådan är väl dumt. Kan man tycka. Men. Problemet ligger inte där. Problemet ligger egentligen inte ens nu utan hösten 1918.

Vad hände hösten 1918? Tyvärr brister skolan i historieundervisningen när det gäller spanska sjukan. Pesten har eleverna oftast koll på, men den senaste allvarliga pandemin som drabbade världen. Själv har jag haft ett intresse i spanska sjukan och skrev i våras en b-uppsats om hur Sundsvall bemötte krisen. Jag saxar från uppsatsen:

Spanska sjukan var en influensasjukdom av ovanligt allvarlig art. Det var en viruspandemi som drabbade unga, friska på ett obarmhärtigt sätt. Spanska sjukan gjorde entré 1918, ett år då Europa även plågades av ett världskrig. Trångboddheten var stor, inte minst inom de militära kretsarna där man både på övningsförläggningar och på fält bodde tätt inpå varandra. Detta gjorde sedan att sjukdomen kunde spridas ytterligare när den väl fått fäste. För att påvisa omfattningen av spanska sjukan brukar man säga att den på ett enda år dödade fler amerikaner än de båda världskrigen, Koreakriget och Vietnamkriget dödade tillsammans.

Spanska sjukan var mycket smittsam, mycket dödlig och fruktansvärd. I Sundsvall stängde man skolorna, införde ett nöjesförbud (dvs inga öppna biografer, teaterföreställningar osv som samlade många människor och därav en högre smittrisk) och öppnade ett provisoriskt sjukhus. Trots detta dog många unga, friska människor i staden och när jag i våras läste dagstidningar från 1918 på microfilm var det knappast muntert att se dödsannonserna i september/oktober börja rada upp sig.

Ända sedan spanska sjukan klingade ut har man varit oroliga för en repris. Det är därför det blir så stor panik när fågelinfluensor, svininfluensor eller andra influensor av icketraditionell typ dyker upp. Fågelinfluensan (som var mycket dödligare än svinditon) lyckades man bromsa med hjälp av snabbt insatta, stora åtgärder. Nu försöker man bromsa svininfluensan med ännu större åtgärder. Massvaccination. Och det är bra. Men det kommer vi till sen.

Först och främst måste det dock klargöras att svininfluensan inte är spanska sjukan. Den är inte lika dödlig och för de flesta verkar det vara mer en vanlig influensa eller en förkylning. Problemet just nu är att den är så smittsam. Bromsas inte förloppet kommer väldigt många att bli sjuka. Så är det. Det kommer både göra att samhällsfunktioner blir lidande av otillräcklig personal och det kommer tyvärr också göra att fler människor dör.

"Men det dör ju människor i influensa varje år?"
Jo. Men det är ofta gamla, svaga människor med många externa riskfaktorer som i många fall dessutom ändå har rätt frekvent kontakt med sjukdomen. De som dör eller blir svårt sjuka nu blir det helt plötsligt. Helt utan förvarning. På en gymnasieskola kanske 50% av eleverna blir förkylda/febriga/snuviga men en av dem måste läggas i respirator. Vem det blir går inte att förutsäga. Och hur roligt är det?

Vad som även är viktigt att ta upp är att även om svininfluensan idag inte är så farlig för majoriteten av befolkningen finns alltid risken att den kommer i en andra våg. Spanska sjukan dödade knappt första svängen, andra gången gick det inte lika bra. Ett vaccin där hade kunnat rädda miljoner människor. Och den största likheten mellan spanska sjukan och svininfluensan är att virusstammen inte är den vanliga, det är ingenting vi har ett immunförsvar emot. Åtminstone inte vi i den målgrupp som verkar drabbas hårdast, dvs 20-40 åringar. Och då kommer många av oss att bli sjuka. Vissa mer, vissa mindre. Men det är bara naivt, i synnerhet med tanke på den senaste veckans utveckling, att tro annat än att MÅNGA kommer bli sjuka. Och vissa riktigt allvarligt tyvärr.

Det finns flera faktorer som påverkar människors inställning till vaccinering. Den första är att man lätt får intrycket av att det mest är media och medicinföretag som vill tjäna pengar. Löpsedlar och vaccin - perfekt i finanskrisen! Och visst är det så. Visst vill media sälja genom att rikta in sig till människors rädsla och visst vill vaccinfabriker tjäna pengar. Men svininfluensan har sin grund i någonting allvarligt. Någonting vi inte vill se igen. Och när det gäller kampen mot att undvika spanska sjukan 2.0 är det bättre att ta tio avblåsta pandemilarm än att inte göra något när det händer på riktigt. Mycket väsen för lite ull när det gäller fågelinfluensan? Vi kan aldrig veta hur det hade blivit utan åtgärder. Hade 50 miljoner dött eller hade det klingat ut av sig själv? Ingen kan svara på det, men det är dumt att chansa. Samma sak med svininfluensan. Kommer många människor att dö nu och kanske ännu fler än i en andravåg, eller blir det ingenting av det? Ingen vet, men varför chansa? En stor del av min studie om spanska sjukan använde sig av dagstidningar som källmaterial och det finns dessvärre många stora likheter. Visst, då kunde man inte chatta med smittskyddsläkare eller läsa relevanta bloggar, men likheter finns. Inte minst om i hur sjukdomen sakta men säkert breder ut sig i landet och de första dödsfallen börjar rapporteras. Just nu läser jag om en gymnasieskola som kan tvingas stänga. Hej dejá vú. Hade det funnits ett vaccin då hade det inte varit något snack.

Och det för oss till problem nummer två som får människor att vara skeptiska till vaccinet. Rädslan för att det är oprövat, fyllt av biverkningar och har för många negativa sidor om man ställer det till att "bara få en influensa". Dels handlar det inte om "att bara få en influensa" vilket jag förhoppningsvis lyfter fram ovan. Det finns betydligt fler faktorer nu och framöver som är viktiga att ta i beräkningen. Dessutom är vaccinet ett säkert sådant. Influensavaccin görs varje år och det är aldrig några problem. Problemet är att många som är i målgruppen för vaccination nu (exempelvis oss mellan 20-30) aldrig går och vaccinerar oss för den vanliga säsongsinfluensan. Det är det bara gamlingar som gör. Och med all rätta eftersom den vanliga säsongsinfluensan inte knäcker en 24 åring, men kan döda en gammal. Den här influensan kan tekniskt sätt döda en 24 åring, vi är i målgruppen och vi bör vaccinera oss. Konsekvenserna av att inte vaccinera sig är större än att "bara drabbas av en förkylning" och det överväger alla eventuella biverkningar av vaccinet som man idag kan tänktas förutse.

Så varför ska man vaccinera sig? Utöver allt ovan så bör man även göra det av ren och skär plikt och respekt för sina medmänniskor. Alla kommer inte kunna ta vaccinet pga allergi, ålder eller liknande. Där får andra dra sitt lass och försöka blockera smittspridningen. Med mindre smitta i samhället skyddas även dessa målgrupper. Kan 500 människor i Sverige räddas från att dö genom att jag går och vaccinerar mig är det ett ganska enkelt beslut. Tycker jag.

Tittar man mer på sin egen hälsa bör man fokusera på risken för en eventuell andra våg. Den kan komma, den kan utebli. Den kan vara snällare, men den kan också vara hårdare. Återigen - varför chansa?

Och, för er som överlevt denna massiva text, vill ni läsa mer om spanska sjukan så googla det. Eller maila mig om ni vill läsa min b-uppsats i ämnet. Men den grundläggande oron, paniken och mediala uppmärksamheten för svininfluensan är i mångt och mycket rotad i spanska sjukan 1918.