Så Hård, så mjuk

Nystudenterna har fullt upp. Det vill säga J och svålsystern V. Själv har jag ju mitt examensarbete att tänka på, men eftersom det går som en dans bara man sätter rätt sida till är jag inte orolig. Man har ju varit med förr. Men för J och V är det mesta nytt. Och nu börjar det bli dags för examination. Igår fick syrran sin första hemtenta, idag har J sin första salstenta. Och det är jag inte avundsjuk på.

Salstentor är nämligen bland det värsta jag vet. Mest bara för att jag är så dålig. Så sjukt dålig. Spelar ingen roll hur mycket jag läser, pluggar, repeterar och nöter. När insidan av huvudet består av ceratec, då har man tentaproblem. Inte så mycket problem att jag blir underkänd, nejdå, jag landar alltid några poäng över godkänd och kammar hem E eller D. Inte så bra, men jag har sänkt förväntningarna när det gäller salstentor. En gång fick jag dock B. Då trodde jag att svarsresultaten blivit förväxlade.

Kontrasterna med salstentorna blir enorma när det är hemversioner. När man inte behöver komma ihåg saker utan kan lägga fokus på att analysera, granska, jämföra och klura. Det är mer min melodi. Eller för att inte tala om när man ska skriva uppsatser. Sånt passa mig också bra. Men kom-ihåg-baserade-salstentor, nej, det undviker jag helst. Inte för att jag har så många sådana kvar nu. En i höst tror jag och sedan kanske någon i vår. Men annars är det mest uppsatser för hela slanten.

Att J fixar sin tenta med bravur, det har jag däremot inte minsta lilla tvivel om med tanke på hur duktig han är, hur mycket han har pluggat och vilket minne han begåvats med. Det är faktiskt imponerande på sina håll.