Så Hård, så mjuk

Påsken har varit bra. I stugan var det kallt och snöigt så vi stannade mest inne och maratontittade på Lost samt åt godis som om det inte fanns någon morgondag. Sen tröttnade vi på att vara frusna och smutsiga så vi åkte hem redan på söndagen. Roligast i stugan hade gissningsvis Kefka som klättrade runt i lillstugan dagarna tre. Det enda som inte var så roligt var när föräldrarnas hund Steven fick syn på honom (utanför fönstret, men ändå) och hälsade genom att skälla och morra. Då sprang någon och gömde sig under bordet... En bra helg dock, även om stackars Johan var ordentligt förkyld och fortfarande är rätt risig.

En rolig dröm har jag dock haft. Och såklart måste jag delge er den, har någon en bra drömtydning så tjoa. Jag är vilsen.

Hur som helst. Jag skulle bevaka melodifestivalen. Inte så konstigt, jag har gjort värre saker i ickedrömsammanhang. Däremot hade jag med mig Kefka på "jobbet". Varför vet jag inte och tydligen hade jag ingen större koll på honom. För vad ser jag under Linda Bengtzings show om inte min katt uppe på scenen. Han spatserar runt en massa sladdar och jag försöker diskret ropa till mig honom från scenkanten. Men det går sådär. Och eftersom han är ganska stor och ganska klantig råkar han dra ur några sladdar när han går runt på scenen. Så stackars Bengtzings mic kopplas ur och sången försvinner. Hur det gick i själva festivalen vet jag inte, men jag har för mig att dröm-Bengtzing inte var helt glad på katten...

Tolkningar är välkomna. Tills dess fokuserar jag på att inte ta med mig katten på jobb.

Annars då? Jag är en dålig flickvän. Stackars Johan harklade och hostade halva natten. Men vad gör jag, hämtar vatten, kokar te eller tar hand om honom? Nix pix. Jag bufflar nästan ut honom ur sängen samt snor täcket så många gånger att den stackars sjuklingen till slut får hämta en filt som täcke. Dålig flickvänmaners. I nästa lägenhet får det bli två täcken.

Så. Allt avverkat inför den lilla påsksemestern. Jag gillar påsk. Mest för att jag gillar godis, men ändå. Tanken var/är att jag och J ska ansluta till föräldrarna i sommarstugan i morgon, dessvärre har Johan dragit på sig en förkylning, men jag hoppas han är pigg nog att åka ändå. Annars åker jag ner över några dagar innan jag får lappsjuka och drar hem på söndag eller nått. Allt jobb (nästan) är dock avverkat innan så i vilket fall som helst blir det helledigt från spelskrivande. Har bara en intervju med Witchcraft att skriva om, men det gör jag på tisdag eller nått.
 

Så nu. Ledighet och godisorgie. Glaaaaad påsk!

Eftersom jag var så duktig och gjorde min Witchcraft-intervju unnade jag mig boknördstestet jag hittade här

Intressant dag. Börjar med att jag knappt sover en blund och självvaknar runt 08.00 med huvudet fyllt av lägenhetstankar. Sen försökte jag jobba, skulle förbereda och göra en intervju med Witchcraft-killarna, men jag var rätt nervig/förväntansfull inför kontraktspåskrivandet så jag kände att jag inte kunde fokusera. Dessutom vågar jag inte ringa musikfolk innan tolv och beslöt mig för att skjuta på det tills imorgon. Skrev en krönika och hårade av kavajen istället. Sen skuttade jag och Johan ner med 20 000 i cash till Mäklarringen, drack kaffe och skrev kontrakt. Efter det kände vi ytterligare ett behov av vuxenbekräftelse så vi tog banken i samma veva. Styrde upp med lån och annat trams. Tog dessutom ääääääääntligen första steget till min enskilda firma. Ett litet steg, men ändå ett steg. Sen blev det combatrelease och jag insåg under uppvärmningen att jag typ inte ätit någonting sedan frukost utan enbart druckit kaffe. Men det gick bra ändå. Efter passet var jag dock sjukt trött och orkade knappt gå till Pipeline, där jobb väntade. Och jag samlade ytterligare en vuxenpoäng eftersom jag var den enda som inte var en identitetssökande tonåring på Pipen.

Nu samlar jag dessutom sista vuxenpoängen. Klockan är halv tio och jag tror jag ska sova. Kärring Hård signar ut. Med en ny lägenhet i bagaget. Jävlar vad bra allt är just nu. Förutom vädret.

Visningen gick bra, Johan fick samma Harry potter-känslor som mig och efter en stunds förhandling ute i slasket sträckte turkgubben fram näven, sa "Jalla, grattis" och saken var biff. I morgon skriver vi kontrakt och den 1 juli blir vi sambosar på Storgatan. I pizzahuset. I en trea. Det är inglasad balkong och nära till det mesta. Fröknarna på dalgatan aka singelslingan kommer säkert bli uppbjudna på både ett och två glas vin lite nu och då. Jag och Johan firade dealen med inställd spinning (hur skulle jag kunna köra activiospinning när min puls maxade av bara tanken på lägenheten?) och satsade på Jop´s-pizza istället. Sen började vi nerräkningen till den första juli. Det blir grymt, grymt och åter grymt.

Ikväll är det lägenhetsvisning igen. Själv har jag sett lägenheten redan förra veckan, det resulterade i ett långt, osammanhängande och lätt maniskt telefonsamtal till Johan som kortfattat gick ut på att det var en Harry-Potter-Lägenhet (ett uttryck vi har använt oss av i lägenhetsletande och som betyder att rätt lägenhet ska hitta ägaren som rätt harry potter-stav). Sen dess har jag hypat lägenheten i evighet. Pratat om läge, tänkbara möblemang och det ena med det tredje. I varje beskrivning har den blivit liiiite bättre och Johan kommer antagligen bli besviken om det inte är typ ett...palats vi besöker ikväll klockan 17.00. Men, gillar han den lika mycket som jag (trots överhypen) kommer vi förmodligen lägga bud. Så det är en mycket spännande dag. Först blir det dock besök hos min kommande handledare på Västermalm och tills dess betar jag av husmorssysslor varvat med lite jobb. Städning och tvätt samtidigt som jag styr upp spelrecensioner och letar kontaktuppgifter till rockfolk. Dammtorkning varvat med intervjuprepp.

Rapport om The One Lägenheten kommer ikväll. Förhoppningsvis ett positivt besked.

Fick kreditupplysningsinformation just eftersom Nordea iom lånet gjort en sökning på mig. Och jag hittade en rolig formulering:

"Varför har du fått en kopia av en kreditupplysning?

När vi lämnar ut kreditupplysningar om fysiska personer är vi enligt kreditupplysningslagen skyldga att skicka en kopia av upplysningen till den person som upplysningen gäller."

Fysiska personer? Vad är motsvarigheten? Psykiska personer? Påhittade personer? Motsvarigheten till personer är företag så varför måste man nämna att det är fysiska personer? Dagens tröttrams som fick mig att skratta iaf.

Klockan är bara kvart över tolv, men redan har det varit full fart på fröken Hård. Eller ja, det hade inte behövt vara full fart om jag inte hade snoozat i 45 minuter istället för 15. Skulle iväg på presskonferens på Pipeline och eftersom jag stannade kvar i sängen på tok för länge fick jag både strunta i dusch och frukost. Kastade i mig en halv kopp kaffe innan jag körde 500 meter stenstan och tokrusade ner till Pipeline. Kom fram i tid, men aningen svettig, nyvaken och förvirrad. Lite mer kaffe gjorde saken bättre och ämnet var intressant så jag kom igång en aning. Kortfattat handlade det om fyra killar från Skvadern som gjort en välgörenhetskonsert av sitt projektarbete. Riktigt ambitiöst och intressant. Hade jag inte varit på Deströyer den 29 hade jag nog gått för att se Confusions. Men jag hoppas att ni som  inte är på Confusions gör det.

Efter presskonferensen sprang jag ner på stan, köpte med mig subway-macka och dubbla red bull light hem innan jag snabbskrev ihop artikeln om tillställningen. Oftast blir det bättre när man snabbskriver. Direkt från impulserna utan att tänka efter för mycket. Diskuterade det med Ruben i sthlm och vi kom fram till att varken han eller jag läste våra anteckningar/lyssnade av diktafonen innan vi skrev. Det viktiga sätter sig och det mesta jag slår upp är namn på folket och stavningar. Så spana ST imorgon, se om det är läsvärt eller inte.

Nu väntar städning och lite shoppingfunderande. Skulle vara kul med ett nytt träningslinne till combatreleasen ikväll. Samtidigt som det dock vore viktigare med lite mer sömn. Vilket dock är lättare sagt än gjort då jag är kemiskt pigg tack vare koffein och red bull i för stora mängder. Tur man är klok som en (dålig) bok.

Är i Stockholm för spelgalan och har precis gjort i ordning mig för kvällen. Har försökt manipudra bort blåmärket med resultatet att någon nyans av dess färger försvunnit, men långt ifrån alla. Kommer gå klistrad längs högerväggen större delen av kvällen. Passade även på att beställa biljetter till Timrås kvartsfinal på Lördag, fanns bara stå kvar, men blir grymt ändå. Tydligen regnar det hysteriskt hemma, rätt tid att åka bort med andra ord.

Annars finns tankarna mest på Storgatan-lägenheten. Den kändes bra, mycket bra. Så bra att jag inte pratat om någonting annat sen jag såg den i måndags. Och på tisdag ska Johan få följa med och se om han tycker den är lika fin. Och det tycker han (såklart). Om man tänker bort den existerande inredningen det vill säga ;)

Nour får en del skit för melodifestivalen, men Raj Raj-klipp på Youtube visar tydligt att det är formatet det är fel på, inte Nour. Raj raj är som ett ursäkta röran med två tjejer istället för filip och fredrik. Lite opolerat, men vansinnigt modigt och underhållande.

Nej usch på mig. Sånt här får man inte skoja om. Jag tar tillbaka den ovanstående rubriken omedelbums och ställer mig i skamvrån. Usch.

Meeen....jag behöver råd och det illa kvickt!

Insåg igår kväll att mitt hustrumisshandlad (inte hustrumisshandlar, en bokstav gör stoor skilnad)-blåmärke på överarmen kommer synas rätt megamycket i den armlösa klänningen jag ska ha på Spelgalan i Stockholm på onsdag (ja. Det är samma klänning som jag haft vid flera andra tillfällen, men jag gillar den och är egentligen ingen klänningstjej. Så därför kör jag på den om och om igen.). Den kommer synas så mycket att A; folk kommer fråga vad jag gjort eller B; inte fråga vad jag gjort eftersom det verkligen ser ut som jag blivit slagen. Och när A frågar vad jag gjort och jag svarar "Gått in i en pinne" så kommer även den parten tro att jag blivit misshandlad. Och det känns väl sådär. Blåmärket visar dessutom inte minsta lilla intresse av att fada bort och har inte ens gått in i ful-gul-fasen än utan vi snackar fyra nyanser självlysande lila. Så alternativen är

1; Köpa ny klänning, med ärmar. Har jag egentligen inte tid eller råd med och jag gillar när det är ärmlöst.
2; Köpa någon typ av scarf/sjal att ha över armarna hela kvällen som jag ALDRIG tar av mig. Men jag är inte scarftjej och skulle säkert råka ta av mig den ändå.
3; Sminka över den ordentligt (alternativt sätta dit ett stoooooort plåster, men det känns också sådär).

Vi får se hur jag löser det. Insåg dessutom att den via tröja jag tänkt ha på visningen ikväll är lite för kortärmad för att dölja blåmärkseländet. Suck.

Det verkar ligga någon gala-förbannelse över mig. På Music Awards hade jag en toktand. Nu årets största och elakaste blåmärke. Hurra.

Gårdagen var grym. På många plan. Först och främst releasen av Body Combat 35 på Jocks. Vansinnigt jobbigt och kul. Instruktören var grym och stämningen på topp, kan absolut vara ett av de roligaste träningspassen jag kört någonsin och träningsvärken idag är inte av det snällare slaget. Men den är inte det som känns mest dock. För ungefär fem minuter innan passet skulle börja råkade jag gå in i en pinne som håller upp stretch/styrkemattorna på väggen. Ja, det gjorde ont såklart, men jag körde på ändå. Vet inte om kombinationen hård träning och ett bubblande blåmärke var så bra, men just nu ser det ut som om jag blivit slagen med ett järnrör på axeln. Hustrumisshandlarblåmärke skulle det även kunna kallas och ursäkten "jag gick in i en pinne" känns väl sådär trovärdig. Klantsofia. Ska man göra illa sig på combat kan man väl åtminstone göra det under passets gång. Tycker man.

Men klanteriet fortsatte. Vi käkade fläskfilé till middag och när jag ansade filén lyckades jag, såklart, skära mig själv i tummen. Trots att jag tänkte "oj vad lätt det är att skära sig när jag gör så här, kanske bäst att vara försiktig" fick jag till ett djupt sår som vägrade att sluta blöda. Gott blev det dock ändå. Efterrätten var inte lika komplicerad. B&J Phish food i väntan på de nya smakerna. Gick ner om man säger så.

Sen avslutades kvällen på Pipeline med årets absolut grymmaste gig. Moa röjde häcken av Pipeline och ingen var oberörd. Sen gick vi hem och avrundade med textskrivande, mer B&J och 1408 på DvD. En bra lördag, och inga minnesluckor. Idag väntar säsongens sista innebandymatch och vi har möjligheten att spela bort Klockarberget från seriesegern. Vore inte helt fel.

Idag skulle vi lägga bud på finläggan på Östermalm, men det visade sig att budet både gått upp sen sist och att ägaren ville göra färdigt affären så fort som möjligt, så vi struntade i det. Men det går nog bra ändå till slut. En annan mäklare har en annan lägenhet på gång och besöket på banken idag var positivt. Så det ser ljust ut, annars får vi köra festivalstuket hela sommaren och tälta i någon park ;)

Tycker överhuvudtaget att lägenhetsletandet är ganska skoj. Visningar är skitroliga att gå på och det är lite spännande att se vad som kan dyka upp. Så trots att jag tyckte väldigt mycket om lägenheten vi skulle ha budat på känner jag mig inte speciellt besviken. Det kommer någon bättre, det är jag säker på.

Nu; snabbjobb, middag hos föräldrarna och sen hockey, Timrå-Brynäs. Lovley. Efter det film hos J och i morgon blir det lunchpump.

Som vissa av er säkert vet gillar jag glass väldigt mycket och ser förra årets Ben & Jerry-ankomst till Sundsvall som en av fjolårets absolut största händelser. Jag har till och med fått det smickrande (?) smeknamnet glass-hitler Hård efter att jag styrt min pojkväns glassköp med järnhand och kläckt ur mig saker som "Du skulle kunna få köpa en liten burk vanilj om du vill" samt praktiserat skendemokrati när nämnda pojkvän skulle få välja glassort, men det slutade med att jag styrde helt valet helt och vi kom hem med en Chocolate Therapy.

Så ja. Jag gillar glass. Och när jag, denna slöa tisdagsmorgon, såg att Gameplayer-Sebastian uppdaterat sin blogg med en glassrapport blev jag naturligtvis eld och lågor. Två nya smaker varav den ena, Bohemian Rasberry, verkade helt fantastisk. Till skillnad från Sebastian avgudar jag nämligen kombinationen bär och glass, lite värmda hallon/mango/jordgubbar/blåbär kan få vilken vaniljlättglass som helst att lyfta och kombinationen med hallonsås och browie lät dödligt god. Så jag struntade i vinterkyla, skoljobb och knäont för att rusa till min lokala Ica och se om smakerna hittat upp till norrland. Med en nästan desperat blick riktad mot glasskylen ansträngde jag mig för att inte springa genom butiken. Lite behärskad måste man vara ibland, även när det gäller glass. Men när jag nådde kylen insåg jag det befarade, här i Sundsvall har vi inga nya smaker än. Jag torkade bort de osynliga tårarna och plockade med mig en liten burk Chocolate fudge brownie istället. Till veckan får det bli glassrazzia på de andra B&J-butikerna i stan, kanske bättre jaktlycka då.

Inte nog med vurpan i lördags, när jag och Johan försökte ta oss nerför en rekordhal Erstagata var det snudd på farsvarning. Vi halkade runt, gjorde piruetter och föll in i varandras armar för att försöka hålla oss på benen. Som en komisk scen i en stumfilm, fattades bara hysteriskt pianoklink och succén hade varit given. Men vi ramlade i alla fall inte, även om det var väldigt, väldigt nära väldigt, väldigt många gånger.

Combaten ikväll var för övrigt överraskande. Hade absolut 0 energi innan och var supernära att ställa in. Men släpade mig till gymmet och körde på någon överväxel jag inte visste fanns. Förvånande, men såklart jätteroligt. Nu laddar jag lite batterier inför innebandyträningen som för en gångs skull har blivit framflyttad istället för att börja mitt i natten.

Läggan var fin, fortfarande. Nu får vi ha lite familjeöverläggning med en sväng bank och en sväng förhandling. Men den skulle kunna bli superduperfin. Och läget är utmärkt.