Så Hård, så mjuk

Farmor och Farfar flyttar från stor treplansvilla till trea. Då krävs det en hel del jobb. Och i vanlig ordning är det en hel del som vill hjälpa till och bestämma hur det ska vara. Sådär kul. Så jag tog det "enkla" jobbet. Hundvakt åt Herr Steven Hård. Det känns bra och vi kan nog ha en trevlig kväll. På bilden ovan ser ni lillkusin Saga som trots att hon inte ens är två år verkar vara en hejare på att packa flyttkartonger.

Kloka ord, minst sagt.

Att kroppen gjort ont idag är en underdrift. Det blev ett lågväxlat läge på combaten eftersom varje hopp kändes i revben, höft och lår. Förhoppningsvis mer energi imorgon och på onsdag.

Kvällsjobb är vad som gäller annars. Recenserar Tomb Raider Underworld och lyssnar på Alice Cooper. Samt betalar räkningar. Många saker samtidigt is the shit. Men imorgon blir det afternoon tea med Fridiskan på Charm. Efter att ha sett dagens tv4-dokumentär om "500 kilospappan" siktar jag på att äta så jag får liknande amöbalår. Eller nått.

Gjorde en av årets missar nyss. Rätt underhållande dock. Skulle ringa frontmannen i ett hårdrock/hardcore-band från göteborg, M.A.N, men måste fått fel nummer eller skrivit ner fel nummer. För istället för att komma till en tatuerad hårdrockare kommer jag till typ en urgöteborgs man på säkert 50+. Och. Jag fattar inte att jag kommit fel. Trots att jag märker att han verkar förvirrad när jag presenterar mig som skribent för Sundsvalls Tidning så fattar jag inte förvirringen.

- Ja, ni kommer ju hit nu på torsdag?
- Va?
- Ja, som förband till Entombed?
- Va?
- Eh...?
- Jag tror nog att du har kommit fel
- Är det inte Tony i M.A.N?
- (skratt) Hahaha, nä. Det är det verkligen inte.
- Nähä. Då har jag nog kommit jättefel.

Har jobbat en hel del åt ST den senaste tiden och sammaställer det i en faktura nu. Tyvärr kan jag inte skicka in fakturan innan årsskiftet eftersom det då finns stor risk att jag tjänar för mycket och måste betala tillbaka. Det är vid sådana här tillfällen man verkligen älskar CSN.

Men.

Inget ont som inte har något gott med sig. Första januarilönen kommer således att kicka ass och göra vintermånaden lite mer uthärdlig.

Lite lugnare den här veckan. Skönt. Kunde sova ut i morse utan att ställa alarm på typ 7. Skönt. Sitter just nu och jagar telefonuppgifter till Entombed som lirar på torsdag. Går väl sådär. Men jag kämpar på i alla fall. Introduktion till moment fyra senare idag. Kan bli intressant kurs. 1800-tal till 1950. Hoppas på mycket fokus kring emigration och spanska sjukan, men det är kanske att hoppas på för mycket när det säkert finns en, två eller tio kungar som tigger om uppmärksamhet istället.

Morgondagens lön är också rätt efterlängtad om man säger så. Som den så sällan är. Vip-kväll på Ittalla dessutom med 30%. Hurra tycker alla utom personalen. Här ska det shoppas. Blir även bord till spelrummet den här veckan, aningen eftertraktat om man säger så. Sedan till helgen blir det ordentlig spelkväll hos Hård/Persson med allt vad det innebär. Förmodligen skjuts det en del zombier i Left 4 dead.

Annars är temat för helgen flytt. Inte för egen del tack och lov utan snarare Farmor och Farfar. Det kommer kräva en hel del krafter. En heeeeel del. Det kommer finnas ungefär fyra-fem bestämda viljor som försöker bestämma och för min del vill jag hjälpa till i bakgrunden. Helst genom att passa lillkusinen Saga på 1,5 år. Eller en hundvalp. Eller i värsta fall en gammal hund. Eller, ännu värre, passa min egen syrra. Eller nått. Saga har för övrigt släktens häftigaste namn. Saga Hård. Ett substantiv till förnamn och ett adjektiv till efternamn. Fattas bara ett verb som mellannamn och svensklärartönten Sofia är nöjd.

Julpynt på söndag för övrigt. Julpynt och julgodisätning. Det kommer bli grymt. Men nu jobb och, om den ömmande kroppen tillåter, lite combat senare ikväll.

Muay thai två timmar. Sparring. Enbart sparring. Det vill säga att jag slår på andra och andra slår på mig. Det vill säga att jag har rätt ont just nu. Men är sjukt glad ändå. Ingenting kickar igång humöret på samma sätt som endorfikänslorna direkt efter ett thaipass. Men jag är nog rätt blå imorgon. Vinner gör låret där ett knä på nerv/muskel helt satte mig ur spel ett tag. Jävlar vad ont det gjorde. Från rumpa ner till smalben, så gissningsvis en nerv. Även armbågen gör ont. Blockeringar med den är väl sådär smart. Blå, öm och sånt är statusen. Resten har jag inte hunnit känna efter än, men revbenen har tagit en del smällar. Och magmusklerna, men de tål en del.

(Nej, mamma. Det är inte farligt. Jag är försiktig. Jag ska inte börja på Friskis & Svettis istället)

Vad gör man efter att man varit på nästintill utsåld hårdrockskonsert på Pipeline? Hinkar öl och går vidare i natten? Nja. Inte tantrockjournalisten Hård med sambo. Istället blev det hemgång och glassätning. Så gott. Sia är ett av mina favoritmärken bakom B&J, Haägen & Draken som har bra smaker. Igår blev det viol, citronlakrits och vanilj. Kombinerades med lakritssås, lakritsströssel och grädde. J tog en variant med chokladsås istället. Gott blev det minst sagt.

Igår släpptes de första banden till Sweden Rock Festival och med vetskap om det gjorde jag och J en liten tippning på vad som skulle spela. 20 bandförslag var, samt fem markeringar på headliners. Poäng för varje rätt band och extrapoäng om man prickar headliner. Resultatet blir definitivt när alla bandbokningar är färdiga, men just nu är det jämt. Helt jämt. 4-4. Hammerfall, In Flames, Uriah Heep och Motörhead är J:s poänger, jag fick för Hammerfall, In Flames, Europe och Motörhead. Spännande värre.

Bokningarna är annars bra hittills. In Flames blir grymt att se, Heaven & Hell likaså, Dream Theater blir kul och fler bra band kommer tillkomma. En fin start helt enkelt som bådar gott. Det blir ett juni i blekinge 2009 också.

Matlagningskvällen med mormor gick finfint. Vi gjorde regnbågslax i ugn och det blev toppengott. Till det muffinrevansch. Fint. Nästa gång är jag redo för cupcakes.

Tar annars en ledig kväll ikväll. Den första på kanske två-tre veckor. Man kan säga att det behövs. J jobbar så Jenny kommer över på godis och The Mist. Måste se om den igen. Bearbeta lite. Och äta godis såklart.

Det gick ju bra det där. I vanlig ordning hängde allt på vilka frågor det skulle bli. Frihetstiden, enväldets framväxt och motreformens alla krig hade fått mig att börja grina. Så blev det inte. Istället den Engelska parlamentstjafset, Gustav Vasas införande av reformen i Sverige och det Osmanska riket. Lätt som en plätt. Typ. Eller ja, förmodligen blandade jag ihop lite kungar, men godkänt bör vara lugnt. Och för att fira det (trots att handen värker efter nio sidors försök till läsbar text) bjuder jag på en av mina favoritbloggar:

http://katastrofalaomslag.blogspot.com/

Fantastiska omslag med fantastiska presentationer. Aldrig fel direkt.

Det ser ut som en galen vetenskapskvinna bor på kontoret. Överrallt ligger det saker. Papper, skolböcker, pennor, tv-spel, dvd-filmer, cd-skivor och handkontroller. Någonstans, i grunden, finns det ett system. Ungefär. Men ändå höll jag på att missa en deadline idag. Ihopblandning av veckor samt full fokus på 1500-tal före nuet gjorde att eftermiddags powernapen avbröts av frågande redaktör. Fortfarande sovande och rätt arg på mig själv bänkade jag mig framför datorn och surskrev två artiklar på en dryg timme. Bör finnas i tidningen imorgon.

Snart lugnar det dock ner sig. Tentan är den sista salstentan på lääääääänge, SRM-deadlinehetsen är över och snart blir det jul. Då blir det glögg, saffransgifflar och julmust hela dagarna. Och muay thai på kvällarna. Men jag är julnazist och köper inte en endaste julgodsak före den 1 december. Eller första advent, det beror på vilken som kommer först.

Ett av de roligare orden i historien. Bannbulla. Dvs när påven blivit skitsur på någon och bestämt att denna ska bannlysas. Så då skickar han en bannbulla. Det är för lite bannbullor idag generellt, men om den hemmagjorda monarkireformen där Calle Gustav blir gud och storvezir, går igenom hoppar jag att det kan bli lite fler bannbullor framöver.

Från Sabaton-intervjun. På temat texter:

- Alla vi är övertygade om att man måste sjunga om någonting som betyder någonting. Inte bara sjunga ”Fuck me I´m sex king on earth”.

Har tidigare nämnt att jag inte gillar att höra inspelningarna av mina intervjuer. Mest för att jag låter så fånig.
Sabaton-intervjun är inget undantag

- Är det okej om jag slår på högtalartelefonen så behöver jag inte komma ihåg så mycket?


Bra Sofia. Seriöst. Proffsigt. Smidigt.

Söker på Ace of Base på Youtube och glädjs åt att den enda överlevande 90-talstechodiscon finns hos E-Type.

Söker på Pandora på Youtube och glädjs åt att den enda överlevande 90-talstechodiscon finns hos E-Type.

Sista dagen innan tentan. Känns skapligt okej tror jag. Har en hel del kvar att göra, men jag är ändå dumoptimistisk. Lite franska revolutionen, lite krigskåt Karl XII och lite Gustav III. Lugna puckar det. Två spelrec till GP, tre till City och två till Frida. Plus lite plattor. Men jag fick lön imorse vilket boostade arbetsviljan.

Förmodligen lär det dock bli många dumblogginlägg när arbetsviljan tryter framöver.

Att Sveriges monarki idag är tråkig råder det knappast någon tveksamhet om. Kungen klipper band istället för att invadera ryssland och även om det ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv är ganska bra känns det lite tråkigt. Åtminstone när man läser om alla andra kungar tillbaka i tiden. Där var det mer pondus, mer beslutsfattning och lite mer tåga. Carl Gustav verkar mest ha sjå med om Vickan ska få gifta sig eller inte och Gustav Vasa vobblar säkert i sin grav när han får höra om det. Herregud, han gick ju hela vasaloppet på snöskor (ja, det var snöskor, inte skidor) bara för att få komma till makten och vara lite kung. Carl Gustav har inte behövt göra så mycket utan åker mest till köpcentrum och lyssnar på kungasången.

Så. Ja, monarkin är aningen förlegad idag. Det är rätt självklart och jag tror och hoppas att det bara är en tidsfråga innan den avskaffas.


Meeeeen. Varför måste man isf byta till en president? Kan vi inte ta något annat styrelsesätt genom historiens gång och adoptera det istället? Något med häftigare namn. Tänk om sverige skulle styras av en Farao, eller en Sultan, eller helt enkelt bara en kejsare. Det vore tusen gånger häftigare. Tänk om Calle Gustav skulle vakna upp en dag och istället för att klippa ytterligare ett band besämma sig för att inte bara bli kung utan gud också. Som det var förr. Då var alla kungar reinkarnerade gudar. Eller ja, inte i Sverige. Här var kungen "Mer än människa, mindre än gud". VI verkar ha haft jantelagen i blodet redan då och inte vilja ta för oss överdrivet mycket.

Ett annat förslag (och även dagens visord) är att man kallar presidenten för Storvezir och så kan regeringen vara Vezirer. Det vore lite roligare.


Eller så kanske jag bara  ska sluta skriva trams och plugga vidare istället. Kanske. Jag. Ska.

Med en kropp lika välmående som efter en timme i köttkvarnen ska jag försöka hårdjobba idag. Träningsvärken är outhärdig och blåmärkena många, men det var det värt. Sjukt kul thaiboxningspass igår. Hittade en överväxel när vi clinchade och fick till bra knän. Skoj.

Men. Idag jobb. Såklart. Klev upp 08 som vanligt. Kaffe och datorsittning på en gång. Förberedelser inför tentan, leader of the pack-texter och spel är dagens plan. Kanske ev. lite träning vid 17.30 om kroppen vill. Sen ikväll blir det sushi som extrapresent till J. Blir sjukt gott.

Först ska dock det jävla Osmanska riket sammanfattas. Booooooring. Närå. Roligare än parlamentskrisen i England. Och seriöst, vad är det för fel att ha lite fantasi när man kommer på kunganamn? James I, Charles I, Charles II, James II är kungarna i den fasen. Lätt att hålla reda på det eller hur. I synnerhet när man dessutom har en miljon årtal att plugga in (eftersom de inte kunde komma överrens om någonting och hålla det längre än två år typ. Ah)

Min dotter heter Fåna. Så ni vet. Hon är jättefin. Nu ska jag fortsätta jobba istället för att tramsa.

Jag har jobbat hårt i helgen och tycker väl själv att jag var lite förtjänt av en belöning. Så när jag spanade in telias nya iphone-erbjudanden var det egentligen inte så mycket snack. Min gamla mobil sjunger inte bara på refrängen utan nynnar snarare på något slags utro och behövde få vila. Så stärkt efter den trevliga Sabaton-intervjun studsade jag in  till stan och blev en teknikpryl rikare. En teknikpryl som dessutom kan vara välbehövlig i jobbet. Motiverar jag för mig själv. Men ja. Iphone är det. Vilket är kul.


Men.


Hur fan ska jag nu kunna få motivation att sitta här vid datorn och skriva om reformens konsekvenser i england på 1600-talet? Jag vill ju leka och peka med ifånen. Kanske inte helt vältajmat. Men Det får gå.

Tog välförtjänt vila igår. Eller "vila". Ett combatpass och ett pumppass är kanske inte vilodefinitionen, men för mig var det helt sjukt skönt att få rensa huvudet och ladda batterierna. Sedan blev det The Mist med J på kvällen. En fantastisk film med en fruktansvärd avslutning. Vi har fortfarande inte blivit människor tror jag. Trots vi snabbkurerade med dubbelavsnitt SATC. Och födelsedagsgratulationer, mannen blir ju gammal idag. 27 år. Av mig fick han frukost på sängen, ett Frank Dandy-kit, Nikki Sixx Heroine Diaries och Hellboy på Blu-ray. Och snart blir det kladdkakelunch. Fint det med.

Annars laddar jag mest för en intervju om drygt en timme. Ska ringa upp Sabaton och det kan nog bli kul tror jag. De lirar ju i Sundsvall på lördag och är rätt svängiga. Även om det var viss överexponering av gruppen på sommarens alla festivaler (typ ingenting annat spelades på SRF-campingen). Efter det blir det Leader of the Pack-texter och tentaplugg. Reformation hit och reformation dit. Sjukt tråkigt. Överhuvudtaget en tråkig tidsperiod i historien. Upptäcksresorna är väl spännande, men i världen och sverige är det bara en massa trams hit och dit. Krig som leder till ökat skattetryck, ökat skattetryck som leder till missnöje, missnöje som leder till uppror, uppror som leder till mer krig och så går det runt. Gäsp gäsp gäsp.

Nästa period dock, då blir det emigration. Och 1900-tal. Coolt.

Det har varit sjukt mycket att göra den senaste tiden. Och med sjukt mycket menar jag det verkligen. Fredag var det jobb mellan 9-01 (först in till ST för att installera WoW, sedan härnta och littvet, efter det Pipeline). Lördag ungefär samma 09-02 (in till ST för att spela WoW, sedan Pipeline och Aveny där Easy Action lirade). Söndag lite kortare 09-18 ungefär. (in till ST, spela Wow, skriva WoW till City och ST, sedan hem och förbereda inför dagens muntliga seminarium av rysk roulette-karaktär). Lägg sedan till en SRM-deadline och hetsen är totalt. Att det "bara" är salstenta på fredag den här veckan känns som en dans på rosor. Värre var det med dagens seminuarium.

Många examinationsformer på Historian är av rysk roulettekaraktär. En rad frågor där man bara behöver svara på något. Idag skulle vi förbereda oss på sex olika områden så att vi när någon av dem lottades, skulle kunna hålla en presentation på 5-10 minuter. Efter hetsjobb på "ledig" tid i helgen hade jag rätt bra koll på fem av sex möjliga. Renskrivna anteckningar och pedagogiska punkter. Japans jävla historia hade jag dock inte hunnit renskriva utan bara löst skisserad i blocket.

Man kan ju gissa vilken fråga jag fick. Kaffestinn och hoppandes på stolen insåg jag dock att vi bara var fem och att en fråga således blev över. Tack och lov fick jag ta den istället för Japan. Varför Inka och Aztek-folket så lätt besegrades var en lättare femma.

Nu ska jag försöka varva ner lite idag. Träna, softa och bara ta det lugnt. Sedan imorgon, onsdag och torsdag, blir det extrem tentahets igen.

Man måste få skryta lite. Ibland. Om man förtjänat det. Härom veckan när det var lite stressigt. Dvs när jag på en veckas tid festade tre gånger, åkte till skövde, åkte till London, skrev mitt livs längsta skivrecension, gjorde två inlämningsuppgifter samt skrev två stora hemtentor. Den ena, Littvet C, fick jag B på. Då blev jag jätteglad. Den andra fick jag besked om idag. Ett A. Mitt allra första A.

Jag är inte typen som får högsta betyg. Det är jag för slarvig för. Men nu fick jag ett A. Ett stort fint A. På en tenta som jag var osäker på om det ens skulle bli godkänt. En tenta jag var osäker på om jag överhuvudtaget skulle hinna färdigställa iom att jag missade planet hem och tappade hela torsdagskvällens pluggtid.

Men. Det gick ju vägen ändå. Så lite stolt blir jag. Och med lite menar jag helt vansinnigt mycket.

Sundsvall är tydligen invaderat av råttor. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2018199.svd

Sägs det. Jag har inte sett en enda råtta eller hört om någon som sett någon. Men är det råttinvasion så är det. Och i samma veva blir alla förkylda. Alla, alla och alla. Ingen kommer undan. Just nu är det J som fallit offer.

Men.

Har man inte sett den här typen av tendenser innan? Råttinvasion och epedemier? Hmm. Under medeltiden kanske? En viss pest.

Känns tryggt.

Nu jävlar ska det jobbas. Och tränas. Och pluggas. Och jobbas lite till. Energin är på väg att återvända i samlad tropp. Visst, jag är fortfarande hes och snuvig, men det struntar jag helt i. Ikväll blir det combat och allt annat än årets träningsvärk imorgon är en besvikelse. Jag ska inte kunna röra mig utan att lida. Det ska göra ont i tre dagar. Så är det. Men innan dess jobb. Och hårdrock. Och litteratursociologi. Och gamla kungar i gamla länder. Typ.


Men först. Allra, allra först. Kaffe. Såklart.

Kaffe har slagit till. Just nu känns det som om jag aldrig mer ska behöva sova. Skitbra. Verkligen. Så jävla bra. Och jag har snart jobbat färdigt. Jag har en krönika kvar att skriva, lite bilder att hitta och saker att maila. Sedan är jag färdig. Tjipp så bra. Men kommer jag kunna sova? Nä. Istället får jag se House om och om igen där samma sak händer i varje avsnitt. Och vakna som en zombie imorgon när det är dags för metodseminarium.

Dessutom är jag helt vansinnigt hungrig. Utan förklaring. Har ätit middag. Har ätit mackor. Har ätit upp typ precis allt i hela kylen. Plus en proteinshake. Plus marshmallowfluff. Och en apelsin. Nu finns inte mer att äta. Förutom det som är i frysen, men där går min gräns. Visst, jag skulle kunna gå upp till Statoil Bergsgatan som jag tror fortfarande har öppet, men jag är inte sugen på godis. Jag vill ha mat. Stora köttbitar, kanske en kebabrulle eller åtminstone en stor subway-macka. Men allt är stängt och jag orkar dessutom inte gå utanför dörren. Istället googlar jag på Cupcakes eftersom jag blivit inbjuden till Fridischskaniskaiskaniasdiskan på tebjudning med just cupcakes. Vilket jag redan nu längtar hysteriskt efter. Nästa gång min lillasyster är här ska jag tvingen henne att baka cupcakes åt mig. Som jag kan ha i frysen och ta fram när jag blir kaffetjackad och hysterihungrig. Seriöst, jag är hungrig som ett afrikabarn. Ett afrikabarn som aldrig mer kommer behöva sova. Fint.

...just nu skriver jag texter till tidningen ovan. Creddigt eller hur?

Har knappt druckit kaffe alls när jag varit förkyld. Det är liksom ingen bra kombination. Vet inte varför, men te är det som gäller när man är förkyld. Så jag har druckit te, te och ännu mer te. Men idag när förkylningen börjat ge med sig och jag är vansinnigt less på samtliga tesorter i skafferiet, har jag återvänt till kaffet. Och, klok som jag är, svept två extra koppar så här på kvällskvisten.

Hurra. Här lär man kunna sova bra. Somna som en sten vid tolv och vakna utvilad till skolan imorgon.  Eller inte. Snarare stanna uppe hela natten och sova efter föreläsningen. Eller nått. Sist jag drack kaffe sent kom jag aldrig in i djupsömn, blir knappast det i natt istället. Tur jag har mycket jobb att göra. Jobb, plugg och lite mer jobb. Så nu ska jag gå och döda lite saker. Som den kloka människa jag är.

Det är klassisk hårdrock för hela slanten idag. Malmsteen, Sammy Hagar och Saxon ligger i playlisten. Samtidigt spränger jag saker i Gears 2 (och snart Resistance 2) samt dyker ner i skolböckerna. Förkylningen är bättre och bäst blir det när jag inte pratar. Men imorgon skiter jag helt i hur det känns för att gå och träna istället. Håller på att bli mer eller mindre tokig just nu. Lite combat på måndag och lite thaiboxning på tisdag tack. Samt plugg, plugg och mer plugg. Två veckor till nästa tenta, men däremellan har jag tusentals sidor att läsa in. Hurra, hurra, hurra.

Jag är rätt sällan sjuk. Och det är tur. För satan vad tråkigt det är. Jag gör ingenting annat än dricker te. Te, te och åter te. Min nya vattenkokare är säkert en bidragande orsak, men snart börjar förådet att sina. Och jag börjar bli less. Tur det snart är glöggsäsong. Då blir det glögg och saffransgifflar dygnet runt.

Jobbar dock lite samtidigt som jag är sjuk. Dels spelar jag tv-spel (i jobbsyfte, men just nu är det ett jävligt bra spel också) och dels läser jag lite litteratursociologi. Det är en riktigt intressant kurs som till stor del behandlar populärlitteratur. Varför viss litteratur klassas som sådan och så vidare. Otroligt kul. Jag gillar ju populärlitteratur, men det är skillnad på bok och bok. Camilla Läckberg gör knappast någon glad medan Dennis Lehane, Jo Nesbo och Stieg Larsson spelar i en egen liten division. Rolig kurs i alla fall. Nu ska jag fortsätta dricka lite te. Känner mig överlagt piggare idag, även om jag varit hes som en gnu. Men nästa vecka tänker jag inte vara sjuk. Det är inte planen.

När jag, halvt i panik pga tidspress och att datorns batteri höll på att dö, utan problem lyckades slänga ihop fyra sidor inlämningsuppgift på planet mellan London och Sverige, slog det mig att ämnet kanske skulle kunna utvecklas. Det kanske skulle kunna bli min C-uppsats? När jag således kammade hem ett B på uppgiften samt fick kommentarer om att ämnet skulle kunna utvecklas till uppsats blev saken klar. Jag frågade snällt om jag fick skriva en uppsats och visst fick jag det. Så nu är c-uppsatsen typ spikad och jag kommer förmodligen kunna börja jobba med den redan om några veckor. Vad jag ska skriva om?

Barnböcker såklart! Dock slängde jag min Astrid Lindgren-teori då det skulle bli för bökigt att påvisa någonting. Istället fokuserar jag på Harry Potter och barnfantasy. En intertextuell analys som tittar på likheter för genren och andra verk. Sagan om Ringen, Narnia, Mio min Mio osv. Det är ganska enkelt att se likheter. Tittar man på bakgrunden för Mio och Harry är likheterna nästan fåniga. Föräldralöst barn bor hos eeeeeeelaka människor. Livet är piss och man hatar allt. Men när man når en viss ålder får man (efter att ha träffat en man i skägg) vetskap om en magisk, parallellvärld där man är betydelsefull. Man lär känna sina föräldrar (typ i alla fall för Harry) och lyckas till slut rädda världen istället för att vara mobbad. Man kan lätt se likheter även med Narnia och Bröderna Lejonhjärta här. Dvs usel skitvärld där man inte är av stor vikt, men i det magiska landet är allt så mycket bättre. Även om man når det genom att dö eller kliva in i en garderob. Man skulle även kunna - vilket jag dock inte ska göra i min uppsats - skapa en hel del teorier om att även Mio dör och kommer till någon slags Nangijala-liknande dödsvärld i Landet i fjärran. Och där skulle man även kunna diskutera varför A. Lindgren alltid vill skapa onda dödsriken man kan drömma mardrömmar om. Men. Det är annan fråga. Kanske för magisteruppsats ;)

Jag var i tidningen i veckan. Eller ja. Det är jag rätt ofta. Men den här gången var jag med som mig själv. Råkade springa på en frågepanel när jag var på stan då jag fick svara på frågor om reflexer. Om jag använder reflexer. Ehh... Det gör jag inte. Av den enkla anledningen att det med reflex lätt ser ut som man är typ sju år gammal. OCH JAG VET. Att bli överkörd ser inte så fint ut det heller. Men, jag tror många hoppar reflexer. Det tror jag. Men förmodligen var det bara jag som var dum nog att svara ärligt. Att jag inte använder reflexer. För att det inte ingår i min hårdrocksstil. Vilket såklart snappades upp. Likaså att jag var hårdrockare. I tryck blev det fånigt. Jävligt fånigt. Jag ser ut som något av en fånig, trångsynt tönthårdrockare.

Så. J köpte en reflex åt mig. En grå dödskallereflex. Så ni vet. Men skadan är kanske redan skedd. Spana ovan.

Det är inte skit längre. Saker är bra. Skitbra till och med. Förutom att jag åkt på en dödsförkylning då. Men det tar jag nästan med glädje.


Mer bra är att jag både klarade hemtentan i Historia A samt kammade hem B på Littvet C:s första moment, Litteraturteori. Det får mig att känna mig lite klok. Som en bok. Kanske en dålig bok, skriven av Danielle Steel eller Camilla Läckberg, men likväl en bok.

Allt är skit. Allt. Ni som känner mig vet vad det gäller. Ni övriga får nöja er med skit.

Laddar inför kvällens halloweenfest. J har pimpat lägenhet med ballonger och girlanger. Säger att det ser ut som ett barnkalas. Han menar det i negativ bemärkelse medan jag skiner som en sol. Tycker inte att man ska behöva barn för att kunna arra ett barnkalas. Balonger, fiskdamm och godis i mängder är kul oavsett om man är 3 eller 23. Tycker jag.

Kristina-outfiten är riggad. Dessutom kompleterad med en dubbelutgåva av Utvandrarna/Invandrarna. Varje person som tror att jag klätt ut mig till påskkärring kommer få en bok i huvudet. Så ni vet. Samma sak för den som frågar efter dödskallemuffinsarna. Så ni vet. Så alla vet. Det pratas inte om muffins ikväll. Alrajt?