Så Hård, så mjuk

Ibland blir det missförstånd. Som när jag glatt försöker berätta att jag fått A i rasism. Där jag skiner av stolthet möts jag av skeptism och "men det låter ju inte alls så bra" innan jag kommit med den långdragna förklaringen om att jag med rasism menar temakursen i Historia där det handlade om rasism i tiden. Någonting som skulle sammanställas i ett tio sidigt PM och som jag tydligen var en fena på eftersom jag fick högsta betyget. Men det är lite omständigt att förklara, A i rasism låter lättare. Men knappast bättre.

Ännu värre blir det om man hittar mina anteckningar. Oroväckande ofta nämns SS och det känns väl sådär. Men jag menar ingenting elakt. Eller jo. Jag åtsyftar ju spanska sjukan och den var knappast snäll. Men jag menar inte det många förknippar med SS så även där blir det fel.

Det gäller alltså att vara tydlig ibland. Och det gäller att vara effektiv istället för att dumblogga så jag kan göra kväll och sova snart. Det är behövligt om man säger så.

Möbler införskaffade och uppskruvade. Visst blev det fint? Slutputs med lite blommor och sånt nu, sen är saken biff!

Man lär sig aldrig. Aldrig. Det spelar ingen roll hur många gånger man försovit sig pga man stängt av väcklarklockan, hoppat snoozningen och i en enorm puts av självtillit fått för sig att "men jag kan ju vila lite mer utan att snooza". Det gör man sällan. Snarare somnar man som en sten. Och eftersom snoozen är avstängd vaknar man inte av sig själv. Innan någonting annat händer. Som i morse. Då vaknade jag av att min handledare i Historian ringde på hemtelefonen och jag yrt fick hoppa upp, försöka samla både tankar och mig själv för att hänga med i resonemanget. Men det såg bra ut. Lite finslipning, lite diskussion och saken är biff. Dock är den pågående svininfluensan sådär kul då det finns stora likheter med spanska sjukan. Jag menar, har man veckan innan suttit och skummat i dagstidningar där 8/10 i den, utökade, dödsannonssidan är unga vuxna mellan 20-30 som på bara några dagar gått från friska och krya till döda, känns det väl sådär kul att en liknande åkomma sprider sig i världen. Om man säger så.

Så resten av dagen vilar jag spanskan. Siktar in mig på Litteraturvetenskapen, lite hårdrock (idag: Magnum) och lite träning. Same same som man skulle kunna säga.

Helgen var strålande. Stockholm bjöd på det finaste av väder när morbror Svantes radhus skulle tömmas till nyvillan med utsikt att dö för. Helt fantastisk utsikt och ett mycket mysigt hus ute i Lännersta, dit blir det att hälsa på framöver. Men om helgen ska sammanfattas så är det just med flytt för det blev inte mycket annat nere i huvudstaden. Lådor, möbler och konst skulle forslas mellan bostäderna och träningsvärken i vaderna skvallrar om ett bra jobb. Det är rätt skönt att sova på kvällen när man gjort ett fysiskt, hårt jobb hela dagen. Och på lördagen lyxades det till med köttspjut, några goöl och finglass. Det hade vi gjort oss förtjänta av. Dagen efter kom även grannen upp med en nybakad rabarberpaj. Kändes på något sätt väldigt mycket som en amerikansk film av någon anledning.

Sedan hem i går kväll. J jobbade natt och fanns inte hemma. Dock väntade en överraskning av fina mått. Sambon och föräldrar hade fixat trätrallen på vår balkong och det var så fint att klockorna stannade. Nu ska vi slutfixa i veckan, men jävlar vad bra det kommer bli. Spana bilden ovan och förstå vad jag menar. Och i vanlig ordning har jag inte orkat vrida bilden. Vrid huvudet om det ska ses i original.

Annars då? Mjukstarter på måndagar är lite fånigt tycker jag. Så jag klev upp 06.00 imorse och betade av två timmar muay thai samt en joggingrunda i regnet. Man känner sig alltid lite, lite duktigare när man springer i regn. Sedan blev det en tur till frisören och kort shopping på stan. Fullspäckat, men oj så trevligt.

Trött och mör. Dock uppe med tuppen för en snabb sväng till sthlm där jag ska hjälpa morbror Svante att flytta till sitt nya hus. Spännande värre. Åter på söndag kväll.

Det är inskicksvecka den här veckan. Utkast av uppsatserna ska skickas till respektive handledare. Just nu drog jag precis iväg 15 sidor Litteraturvetenskap och hoppas på fin respons. Mycket är dock grundläggande, bas och teori snarare än faktisk analys. Den biten har jag just kommit till och den pinnar på oväntat bra. Så det tar sig.

Historian ska jag skicka imorgon. Tar ett besök på arkivet för att läsa gamla tidningar (igen) samt direkt föra in i grovdokumentet hur det såg ut. Sedan blir det inskick där också. Med lite tur och bra respons behöver jag sedan bara kolla lite i dödsböckerna samt sammanställa diskussionen. Sedan är jag färdig.

Får man säga att det känns jättebra? Enda smolket i glädjebägaren är att jag försov mig ordentligt imorse. När J kom hem var det komastatus på undertecknad och att jag blev väckt med kärlek och pussar snarare än det beställda våld och hatet, gjorde det inte lättare att vakna. Men iof. Hellre det än tvärt om. Att man beställer kärlek och pussar, men får våld och hat...

Idag ska lillmacken få följa med på Medelpadsarkivet. Lite studiebesök så där, eller snarare kanske för att undvika dubbeljobb. Uppgifter ska kontrolleras, protokoll ska skrivas av och för att inte min handstil ska förvanska resultatet blir det direkt in på lilldatorn. Eftersom det är Satyricon-vecka vore det i sin tur inte helt fel med Mother North som pampig bakgrundsmusik till arbetandet. Men, jag vet inte. Det kan ju hända att 90% av alla andra på arkivet (dvs - släktforskande gamlingar) blir lite sura och kanske till och med kastar spanska sjukan-baciller på mig. Och det vore ju inte så roligt. I synnerhet inte när jag kommit så långt med uppsatsen menar jag.

Kom nästan in i mål med Heros igår. 2,5 avsnitt lyckades vi få till innan jag däckade. För att vara mig var det imponerande och J blev lite stolt. Nu ska jag bara återkolla på det jag somnade till så jag får lite koll på allt. Sedan blir det spelande av Riddick, och hjälpande av mormor med dator, antivirus och annat tjo.

Vi har fyra avsnitt kvar på Heros, säsong 1. Tanken är att dessa ska betas av ikväll när J kommer hem från jobbet. Och det borde ju vara grönt.

Men. När det gäller soffor med sambosällskap har jag typ narkolepsi. Oavsett hur pigg jag är inledningsvis somnar jag efter typ fem minuter. Vägrar erkänna  det för J och halvnickar mig genom avsnittet. Vilket inte är så bra med tanke på att tv-serier numera kräver snudd på tentafokus. Missa fem minuter i Lost och man är helkörd.

Så. Nu när vi har kollat blir rutinen oftast så att jag, morgonen efter vi spanat (och jag sovit) måste kolla igenom avsnittet igen. Uppdatera mig i handlingens plot så jag kan hänga med under kvällen (då jag somnar igen). Och så går det runt.

Men ikväll har jag laddat. Kaffe har druckits och J lovade att köpa hem någonting gott från jobbet. Kanske blir det lättare att vara vaken om man får en kaka för varje kvarts vakenhet? Man kan väl hoppas åtminstone.

Att vara utan mail är ungefär som att vara utan ben. Eller lungor. Eller ögon. Eller någonting annat viktigt. Framför allt en måndag då alla i regel tar tag i jobb efter helgen. Men så är det i alla fall. Servern är nere under större delen av dagen och jag håller på att få lite spunk. Försöker kurera med att uppsatsjobba, vilket i och för sig går rätt bra, men jag saknar tryggheten av att ständigt ha koll på inkommande mail. Nu kanske jag har hundra tusen superviktiga mail som bara väntar på mig. Det vet jag inget om.

Nordfest är avverkat och det är svårt att vara missnöjd. Fredagens DJ-battle gick fint (det kom fram två tjejer på lördagen till mig som sa att jag hade vunnit :) och jag avrundade kvällen/natten med att gå i sömnen. Eftersom det ändå var bäddat i spelrummet av den händelsen att lillasyster skulle sova där tog jag mig en ofrivillig svängom under natten och bäddade ner mig där. Skapligt förvånande att vakna 05.30 med kramp i större delar av kroppen samt förvirring av platsen.

Maklig takt sedan på lördagen. Pyjamas, Heros och kaffe på förmiddagen som uppladdning till årets spelning. Årets spelning och årets jobbande. Man skulle kunna säga att det var något stressigt med lämning av texterna till söndagstidningen iom att grupperna klev på så tajt, men det gick vägen det också. Och när Satyricon senare levererade så att klockorna stannade var gåshuden på plats. Så jävla bra. Faktiskt. Och, såklart, plockar Satyricon ytterligare Sofia-poäng iom att de släpar med sig både hemmagym och spinningcykel på turnén.

På söndagen blev det sedan sparring och middag hos J:s föräldrar. Man skulle kunna säga att jag är rätt blåslagen idag. Inte av J:s föräldrar dock, utan snarare den rätt hårda sparringen. Det gör faktiskt mest ont när man kör traditionell boxningssparring, inte thaisparring med ben och knän. Så det är väl tur att man tränar thaiboxning och inte vanlig boxning.

Nu i veckan blir det fokus på uppsatsskrivande. Idag - Spanska sjukan.

Har ni klurat färdigt på det här inlägget nu? http://soffipro.blogg.se/2009/april/upptackt.html
Förväntar ni er en häftig, Da Vinci-kodenliknande historisk konspirationsplot nu? I sådana fall måste jag göra er besviken. Som en uppmärksam läsare kommenterade har häftet egentligen ingenting med nazismen att göra. Symbolen hade trots allt en bakgrund och var förekommande i olika sammanhang innan den fick en någon tabuaktig stämpel. Så förmodligen var det bara formgivaren av den lilla broschyern som ville piffa till det lite extra. Göra det lite fint. Kanske inte riktigt något en reklambyrå skulle gjort efter 1945 direkt. Därför blir det ett ganska häftigt att se hur nära historien ändrats. Hur det som var en okej layoutprofil 1914 skulle bli helt otänkbart några år senare.

Eller ja. Förresten. Det finns kanske ett företag som skulle kunna göra en reklamblunder. Alla som sett 100 höjdares avsnitt med Locums julhälsning vet att det trots allt finns reklammakare där ute som är rätt kassa på att missa uppenbart olämpliga saker...

När man skriver om FARLIGA ämnen som tv-spel och hårdrock får man ibland kommentarer på texter som åtsyftar hemskheten i ämnet. När jag skrev recensionen av Marduk kom en kommentar om att Rod Stewart minsan var hundra gånger bättre eftersom han förespråkade kärlek istället för hat typ. Nu har det hänt igen. Satyricon-texten är föremål för en kommentar och tja, det är både skrämmande och underhållande.

"Inte är det något vidare PEACE AND LOVE eller optimism i deras musik. Snarare ett eldorado för blivande självmordspiloter. Synd att vissa dras till denna typ av destruktiv musik. "The lyrics are all hateful, cold and nasty--and often very thought provoking. I notice that a change has occured since their early days, in that they have seemingly accepted Satanism " Deras lyrik
" "How can they feast upon the Lion without knowing? ...He will eventually rise again/ Hunt him down, (when he is at his weakest), Tempt him down (on His knees if you can), Stronger than all (so it's futile), All there is left (right now) is personal pride, enough to return with rays of light." Of course the Lion is the traditional Medieval symbol of Christ " Och så undrar man varför våldet ökar i samhället."

http://st.nu/noje/1.965455

När jag letade bland mina uppbådskvinnor hittat jag en liten folder från 1914. Är det inte någonting som känns lite....fel?



(förutom att bilden är sned då)

Jag är ganska spretig. Varvar träningsfreak med att vara skitig hårdrocksjournalist och seriöst brillo till skolfröken. Varför välja när man kan vara allt liksom?

Idag är en dag där allt mixas. Inledde med morgonthai. Skönt och bra gick det. Om en månad är det match i Umeå. Hårdkörning tills dess, men det börjar kännas riktigt fint. Efter thaien blev det Medelpadsarkivet och kvinnornas uppbåd. Rätt spännande att se hur organisationen växte fram 1914 som en reaktion på krigshotet iom första världskriget. Visserligen fick jag inte så mycket matnyttigt till uppsatsen, men spännande var det iaf.

Just nu sitter jag och laddar för kvällen. Dj-battle på Deströyers förfest. Blir skoj. Plockar lite plattor och försöker varva gammalt och nytt. Men det blir nog bra. Rätt skönt att veckan är över och att Nordfest blir imorgon, mycket jobb och många intervjuer har det blivit, vilket så klart är kul. Snackade med Frost i Satyricon igår. Intressant och trevligt, men det krävdes fokus av jedinivå för att hänga med i norskan. Resultatet går att läsa i ST idag.

Nu dock; powernap och jakt efter en försvunnen skiva. Tiamat hade åkt bil och istället för den skiva som skulle ligga i fodralet var det mammas Jonas Gardell-album. Inte riiiiiiiktigt samma sak.

När jag inte orkar läsa riktiga nyheter bläddrar jag fram DN:s kontaktannonser. Det är ofta fantastisk läsning. Ofta finns det återkommande favoriter som, konstigt nog, aldrig verkar få napp. Och tur är väl kanske det. För visst, man ska inte vara fördomsfull, all kärlek är vacker (ehh...nä) och jadajadajada. Men är inte sånt här lite skrämmande?

En glad och positiv tjej på 19 vårar söker äldre man. Bor hemma, men söker ett stadigt förhållande där vi tillsammans kan bosätta oss inom gbg.

Ehh. Någon som glömde ställa sig i bostadskö? Kanske ska tillägga att man vill att den äldre herren gärna ska vara dödligt sjuk, rik och inte ha så långt kvar kanske?


Den här på Män söker Män är också mysig.

Jag är 32 år gammal, söker överviktig man, 60+

Öppensinnad, visst, men va fan?

Bra tajming. Först thaiboxning, tekniknötande där jag fick till sparkarna ordentligt på slutet. Kändes verkligen jättebra. Sedan promenad hem till "Du är vad du äter" för att spana på två under-fläkten-morsor. Då känner man sig rätt duktig.

Spikade även sista intervjun till Nordfest idag. Satyricon blir det imorgon. Kan bli spännande med tanke på att det är norrmän. Eftersom det är ett språkkontinium borde vi ju kunna prata våra vanliga språk, men vi får väl se hur kempegott det går. Eller så.

Nu ska jag ta emot ett svåltrål i systerkostym som ska hänga här ikväll. Hur det nu kom sig.

Älskar när allt kommer in i ett flow och går framåt. Som idag. Vaknade visserligen med ont i halsen, men det börjar gå till sig så det blir trots allt träning ikväll. Men annars pinnar mycket på framåt. Har skrivit tre sidor i PM:et om Rasism, har gjort två telefonintervjuer och skrivit text till dem, har fixat med andra jobbsaker om Nordfest och annat. Känner mig duktig. Och som kronan på verket ringde de nyss från medelpadsarkivet och mina handlingar om Kvinnornas uppbåd som jag lånat från krigsarkivet har äntligen kommit upp. Så det är bara fint. Imorgon blir det härnta och Littvet-dag.

Mycket känns helt enkelt bra nu. Det är vår, det är flow och till helgen blir det hårdrock. Fan vad bra.

När man spelar tv-spel är en vanlig typ av speldesign att lätta saker görs svåra bara för att det ska bli lite utmaning. Att öppna dörrar i tv-spel, det kan till exempel vara en stor utmaning. Antingen är de trasiga, då går de inte att öppna alls, eller så kanske man behöver en specialnyckel. En specialnyckel som ligger två våningar ner, kräver sju pussel för att komma åt och sedan går sönder direkt efter användning. Eller som varje dörr i Zelda. Herregud, hemma hos Link lär man inte kunna gå på toaletten utan att flytta två statyer, skjuta en pil i ett öga och tända fem facklor.

Det är ungefär samma princip när man ska söka den sista, viktiga, pedagogikkursen på Mittuniversitetet. AU3.

Först och främst. Kursen görs om. Tiden tickar ut. Världen går under. Typ. AU3 för oss som började på lärarutbildningen för huuuuuuundra år sedan, finns bara i tre terminer till. Ht09, vt10 och ht10. Har man inte gjort den då, eller har något kvarsläpande, blir det problem.

Så då har vi först och främst ett obligatoriskt stressmoment.

Sedan ska själva kursen sökas. Först och främst gäller det att hitta rätt. Att ta vilken AU som helst går inte. Nej, AU3 på distans för oss som sökte lärarutbildningen för huuuuuuundra år sedan ska det vara. Ofta får man anmälningskoderna via mail. En gång skrev de fel koder. De var sådär bra. Men lite lurigt. Man blir liksom på sin vakt sen.

Efter att kursen är sökt (det kan man bara göra mellan 15 mars till 15 april, men så är det för alla) gäller det att vara på sin vakt för nästa ansökning. Som såklart inte går att nås när som helst. Nej nej, lite utmaning ska det väl vara. Så mellan 15 april och 15 maj får man söka sin praktik. Varken förr eller senare. Skulle man läst någonting annat som inte är på MIUN innan får man inte ens någon information om detta. Se det som en uppskruvad svårighetsgrad. Och missar man att söka praktiken, då kan det bli problem.

Sen kommer nästa ansökning. Och här är Miun också lite luriga. Vissa säger att det ska sökas nu, andra inte. För att vara en lärarutbilding är det ovanligt opedagogiskt och otydligt, men det är kanske en del i utbildningen. Att man ska bli en kritisk problemsökare som genom att lyckas med alla ansökningar visat att man är värdig sin examen. Hur som helst. Mellan den 4 maj och 15 maj ska man skicka in en anmälan om examensarbete. Återigen. Varken förr eller senare. Kör man en törnrosa och sover den här tiden har man. Ja. Just det. Problem.

Lyckligtvis finns det två fina informationstillfällen om just examensarbete. V.19. Examinationseminarierna för vårterminens AU3 går dock v.16 och 18, så om man ska kolla på något sådant (tror man behöver beta av ett visst antal för att bli färdig själv, ungefär som kyrkobesöken vid konfirmationen) gäller det att ha koll på sånt innan informationstillfället.

Åh. Lärarutbildningen är med andra ord som ett tv-spel. Dessvärre är det är inte lika lätt, billigt eller otidskrävande att göra fel här som i ett spel. Missar man viktiga steg finns inget retry. Och det känns sådär.

J:s föräldrar har en fantastisk liten (ehh....stor) katt som heter Gibson. Han är lite av en humörskatt. Ibland är han på disshumör och skänker knappt en blick när man kommer på besök. Men ibland blir han bara snäll, rar och i pölläge. Då tar han plats i knät, trampar och myser som om det inte fanns någon morgondag. Härom veckan var han på det humöret och tja, då är det svårt att inte bli förtjust. Även om man sedan har ungefär en halv kattpäls på kläderna.

Vi har en inglasad balkong i sol-hela-dagen-läge här hemma. Eftersom vi flyttade in mitt i sommaren förra året och då hade fullt upp med att fixa allting hemma hann vi aldrig riktigt komma till balkongen, men nu när det börjar bli lite vårigt och varmt igen kommer det bli fokus på extrarummet. Tanken är att det ska läggas träplattsgolv, solavgränsande bambugardiner (som har ett riktigt, men svårstavat namn) och fixas lite bekväma möbler. Lägg sedan till lite blommor, lampor och annat fint och saken är biff. På bilden ser vi balkongen i detta nu. Ganska kal, tom och naken. Rätt trist till och med. Men oj så fint det kommer bli sen. Då blir det häng på ballen hela sommaren. Glass, pocketböcker och iste. Fantastiskt. Nedan ser ni stolarna vi kommer ha. Riktigt bekväma och inte alls så statiska som många matsalsstolar. Sviktar precis lagom för sommarhäng. (Bild och stol från Ikea, såklart)



(Men Sofia, skulle inte du läsa 300 sidor till i den tjocka boken om Orientalism idag? Eh....jo...men jag tog en liten paus)

Förra torsdagen beklagade jag mig över höstrusk och den kommande joggingturen som skulle avverkas. Tänkte att det bara skulle bli bättre. Och det blev det. Ikväll var det så fint väder att jag impulskörde en sväng på thairundan. Lagom lång och sedan kommer man hem, duschar och drar på sig mjukisbrallor, fylld av ny energi. Hur bra som helst. Den energi ska användas till jobb. Och plugg. Annat är så tråkigt.

Familjen (minus mig, J och Steven) softar i solen. Varför lillasyster ser ut att ha svalt sju kilo citroner vet man inte riktigt. Hon är sån.

Men påsken var skön i alla fall. Vi har ätit godis, spanat Heros och tagit det lugnt. TIlls idag när vi åkte hem vid tio för att jag skulle kunna ge och få lite stryk. Såklart. Det är tur man är anpassningsbar.

Nu väntar Nordfestvecka. Intervjuer ska styras, texter ska skrivas, plattor ska vändas på förfesten på fredag (Aveny, missa inte!) och sedan väntar själva festivalen på lördagen. Blir grymt värre. Och däremellan ska det tränas, morgon, middag kväll. Spännande.

Ibland gäller det att dra fram varje litet låtess man har i rockärmen för att på så sätt skapa den ultimata låtlistan. Just nu behöver jag göra det mer än någonsin. Inte minst för att jag nästa fredag ska lira plattor på Nordfests förfest utan även för att fem kilometersrundan innan thaiboxningen är sådär lagom motiverande när det är låtsashöst, ruggigt, kallt och mer eller mindre eländigt. Att då självmant springa på kräver en makalös playlist.

Men å andra sidan. Det kommer bara bli bättre. Att springa innan passen i sommar när både kondition och väder är bättre, kommer förmodligen bli helt fantastiskt. Kan man hoppas. Även om det också då behövs en stark playlist.

Jonas Björler - At the Gates och The Haunted

"Man är alltid missnöjd med allting"

De ofärdiga uppsatserna som jag skriver är ofta fyllda med saker jag förhoppningsvis kommer ihåg att ta bort. Uppmuntrande self-helping-uttryck för att maximera resultatet. Skrivet i versaler för att absolut inte slinka med den färdiga versionen. Det skulle nämligen kunna bli lite smått oseriöst. Exempel.


"Myndigheternas agerande
Den 23 augusti (ELLER 24 – KOLLA UPP SLARVER!) 1918 sammankallas Hälsovårdsnämnden i Sundsvall för ett extrainsatt sammanträde rörande Spanska sjukan. KOLLA UPP VAD SOM SÄGS DÄR OCKSÅ SLARVIS! Det är det första av många extrainsatta möten för Hälsovårdsnämnden som under hösten 1918 knappt ger utrymme för någon annan punkt på dagordningen. Panademins verkningar slår hårt och Hälsovårdsnämnden agerar för att undvika ytterligare spridning av den dödliga influensan"

Precis som min lillasyster svåltrålet, ehh, Viktoria, har jag lite en svag punkt för musikaler. Nu är jag, såklart, bra mycket mer selektiv än det glada svålet som sväljer allt med sång och dans som om det vore svålstek. Ska jag gilla musikalerna ska det vara riktigt bra sådana. Som Rent, We Will Rock You, Phantom of the Opera och så vidare. Och nu när det är påsktider måste såklart en annan favorit lyftas fram. Jesus Christ Superstar. Rockmusikalen om Jesus uppgång och fall. Typ. Eller mest fall. Det är ju påskens melodi. Köpte nyligen en dvd för att avnjuta ikväll, men tills dess får det bli soundtracket på Spotify. Riktigt, ursäkta uttrycket, jävla bra. Lyssna nu.

Varit mycket tråkigt bloggande den senaste tiden. Jobbar på en liten uppryckning, även om jag kör rätt ensidigt just nu. Eller ja, ensidigt med mina mått mätt iaf. Satsar hårt på thaiboxningen och mycket tid/energi går dit. Men det är skoj. Ikväll blir det teknikpass så jag ska chocka kroppen med lite löning först för att förbättra konditionen en sväng. Dessutom är det deadlinetisdag idag. Kan bli svettigt som vanligt.

Först väntar dock Birsta. Vi ska åka till stugan över påskhelgen och förutom att äta okristligt mycket godis ska det ses film. Och dvdboxar. Och spelas sällskapsspel. Med andra ord behöver vi åka ut och köpa lite underhållning. Det ska vi göra idag så vi inte avlider de tre (!) dagar det rör sig om. Men med tre laptops, internet och spelkonsoler bör vi komma en liten väg i alla fall.

Annars då? Tja. Just nu väntar jag faktiskt på att fakturan från CSN ska komma. Då kan jag betala av den och få total klar översikt om det är så att det kan bli en liten macbookis innan sommaren. Ser inte alls omöjligt ut även om saken inte riktigt ligger i mina händer än.

Klockan är 21 och jag har snudd på däckat i sängen. J ska ha spelkväll med grabbarna och jag ska typ läsa en skolbok om jag orkar. Träning och dansföreställning tar ut sin rätt, men syrran var duktig och fick en blomma. Tycker dock det är lite bakvänt att köpa blommor till hennes föreställningar när man faktiskt inte vet på förhand om det ska vara bra eller inte. Lite som att köpa grisen i säcken. Dessutom blir jag lite ledsen, sysslar man med annat mer dolt får man sällan några blommor. Om jag gjort en bra träning eller skrivit en fin krönika blir det inga tulpaner här. Det är lite tråkigt. Men men. Annat är bra. Träningen gick jättebra så imorgon blir det morgonpass med tävlingsboxarna innan jag intervjuar Deströyer-boysen om Nordfest.

När man jobbar med skola gäller det att sluta när det går som bäst. Typ. Slutar man som jag brukar, när jag kommit så långt att jag ska läsa en tråkig bok istället för att skriva rolig text blir det lite svårare att plocka upp arbetet igen. Men idag har jag jobbat på bra. Många sidor till min C-uppsats blev det. Och jag slutade nästan när det var som roligast. Eller ja, jag slutade för att jag skulle behöva åka till Härnösand och kopiera papper, men det är kanske inte fullt så kul. Annars fungerade taktiken.

Så när jag kommer hem från träning och dansföreställning ikväll blir det hyfsat roliga saker. En bok om antirasism ska avverkas och en doktorsavhandling om spanska sjukan ska påbörjas. Jag har hittat en bra zon nu och det känns minst sagt som om det går framåt med allt. Tror förklaringen stavas vår, även om dagens lilla hagelstorm får mig att tänka tillbaka på sommarens hultsfred när vi satt i presstältet och det tennisbollhaglade så mycket att vi började bli oroliga för vårat stackars tält. Det var sådär kul. Men tältet klarade sig.

Här hemma har vi en princip som heter "varannan damernas". Typ. Upplägget är i alla fall att man får välja varannan skiva här hemma för att vi ska få lite variation i musiken. Den här veckan är inget undantag. Men det där med variation går att diskutera. Jag har nämligen varit på AC/DC-humör hela veckan och döpt om den till AC/DC-veckan. Problemet är dock att jag inte har så många AC/DC-plattor vilket har gjort att senaste, fantastiska, Black Ice gått på repeat. Vilket kanske inte har varit helt populärt.

"Åhh, min tur att välja! Jag tror det blir....hmm....dudum.....AC/DC"
"Jaha....."
"Black Ice är ju skitbra!"
"Jo, det är den kanske, men det är roligt med variation"
"Nääääää, inte när det är AC/DC-vecka!!!"
"..."

Att jag sedan försökt inkräkta med AC/DC även när J ska välja skivor är knappast populärt och jag misstänker att någon här hemma blir glad när AC/DC-veckan tar slut.

Nu:
Jobb
Muay thai
Dansuppvisning (inte jag dock, svålsystern)
Jobb/skola

Fredagen blev trevlig. Maten var ätbar och vinet smakade...tja, vin. Idag har det varit softande och lite spelande, dock blir det jobb ikväll på Rockkarusellen i njurunda. Spännande värre. Men helgen är soft, även om jag har svårt att slita mig från jobbandet. Men med tanke på att en ny, fin macbook hägrar är det inte jättesvårt att hitta arbetsmotivation. Dessutom ligger några spännande skivor i playlisten, nya Heaven & Hell, The Poodles och Queensrÿche till exempel. Då är det svårt att klaga.

Och nästa helg blir det nog ännu bättre. Påsk i stugan med finväder, dvd-boxar, J och enorma mängder godis. Kan inte bli fel.

Parmiddag med Kefrin ikväll. Vuxenpoäng plockas in på passande vin av röd karaktär. Eventuellt räknas det kanske som tantpoäng. Åtminstone går jag som en tant, eller snarare gubbe idag. Mina lår är inte mina kompisar om man säger så. Träningsvärkstvålen från Lush är den bästa av vänner vid den typen av gånger, det och eventuellt lite soffläge. Men först förberedande av potatisen. Såklart. Eftersom jag är en tant.

Lång dag. Minst sagt. Mycket gjort dock. Skrivit två mindre artiklar, gjort en intervju, skrivit fem spelrecensioner, kört spinning mitt på dagen och nu avslutade jag med thaiboxning i två timmar. Plus en halvtimmes löpning innan passet eftersom jag trappar upp i intensitet för att kunna tävla på sikt. Känns bra, även om jag är rätt urlakad just nu. Effektiv dag skulle man dock kunna säga. Samt att jag förmodligen kommer sova som en stock om ungefär två sekunder.

Allt är faktiskt så jävla bra just nu. Idag har jag varit inne till stan två svängar, intervjuat två band, köpt nya skor och ätit en glass. Just nu väntar jag på att världens bästa kille fixar Kyckling a lá Jacob till middag och lite senare ska jag ner på Tonhallen för att kolla på en Queen-tribitutekonsert. I veckan kommer förmodligen en mycket efterlängtad skiva till mig och arbetet med det mesta går framåt. Man skulle kunna säga att jag bör vara nöjd. Och det är jag. Så jävla nöjd till och med.

Känns som om våren är på väg på riktigt nu. Får i alla fall extremt mycket energi av solen. Och av bakverk. Igår blev det både rabarberpaj och kladdkaka. Inte konstigt att det fanns energi på träningen då. Idag däremot är det inte så mycket träning utan snarare jobb. Böcker ska läsas, band ska intervjuas och konsert ska beskådas. Full fart med andra ord. Soundtracket för dagen blir således (precis som gårdagen iof) AC/DC och Black Ice. Riktigt bra.