Så Hård, så mjuk

Man lär sig aldrig. Aldrig. Det spelar ingen roll hur många gånger man försovit sig pga man stängt av väcklarklockan, hoppat snoozningen och i en enorm puts av självtillit fått för sig att "men jag kan ju vila lite mer utan att snooza". Det gör man sällan. Snarare somnar man som en sten. Och eftersom snoozen är avstängd vaknar man inte av sig själv. Innan någonting annat händer. Som i morse. Då vaknade jag av att min handledare i Historian ringde på hemtelefonen och jag yrt fick hoppa upp, försöka samla både tankar och mig själv för att hänga med i resonemanget. Men det såg bra ut. Lite finslipning, lite diskussion och saken är biff. Dock är den pågående svininfluensan sådär kul då det finns stora likheter med spanska sjukan. Jag menar, har man veckan innan suttit och skummat i dagstidningar där 8/10 i den, utökade, dödsannonssidan är unga vuxna mellan 20-30 som på bara några dagar gått från friska och krya till döda, känns det väl sådär kul att en liknande åkomma sprider sig i världen. Om man säger så.

Så resten av dagen vilar jag spanskan. Siktar in mig på Litteraturvetenskapen, lite hårdrock (idag: Magnum) och lite träning. Same same som man skulle kunna säga.