Så Hård, så mjuk

Bloggar egentligen på St:s festivalblogg nu när det är festival, men en sån här sak måste uppmärksammas på flera plan. Vad för sak? Årets bästa spelning såklart! Tiamat gjorde mig nästa gråtfärdig och jag är fortfarande snudd på hysterisk av eufori. Trötthet och kyla försvann på en gång när Sveriges bästa band visade vad skåpet skulle stå. Nu varvar jag ner med Itunes och en Heineken på mitt hotellrum och funderar på om jag kanske ska ta en sväng på den officiella efterfesten som håller till runt hörnet. Skadar inte vad jag vet.

Nä. Det har jag ju inte. Och inte kan jag tyska heller. Men likväl kommer det bli dubbeldeutchland i Augusti. Mobilen ringde nyss, tyckte det stod Johan Persson och gissade att han skulle ringa undra vad jag ville ha för thaikäk hem från stan. Istället var det Jonas Persson från Gameplayer som undrade om jag ville åka med till Leipzieg i Augusti på deras stora spelmässa. Och visst tusan vill jag det. Även om jag fortfarande är hungrig på thaimat.

Bredvid Höganästallrikar och Ittalla-glas hittar man idag ett stycke nykokt tandskydd. Samtidigt står jag i vardagsrummet och åker låtsasskidor på min balansbräda i Family Ski. I bakgrunden ekar Mötley Crües senaste platta och det är en alldelles vanlig, mångsidig dag, i hushållet Hård/Persson.

Det blev extra tydligt igår på Invito. Av sex tjejer runt bordet beklagade alla sig i tur och ordning över att de var tvugna att kliva upp tidigt idag för att arbeta. Det var en hel del "synd att jag börjar jobba 08.00 imorgon"  och "jag börjar 8.30" i olika versioner.

Till slut kommer turen till fröken Hård.

"Ehh....jag börjar....när jag vaknat. Ska spela lite tv-spel och lyssna på två hårdrocksplattor"

"Aha, har du semester?"

"Nä.....det är mitt jobb"

Men det är vad jag gjort iaf. Plus styrt och flyttat om tusen saker som var tvungen att ändras pga lägenhetskorrigeringen. Fantastiskt. Och nu ska jag spela Family ski. Ett skidspel till Wii som släpps mitt i sommaren och använder balansbrädan.

Verklighetens spambots

Ibland får man kommentarer på bloggen som inte har någonting med någonting alls att göra. Avsändaren har generellt inte läst innehållet utan vill helt enkelt bara ha lite egen trafik till sin egen blogg. Som en spambot, men levande och med Copy+Paste som vassaste vapen. Jag tycker det är lite facinerande. Om man nu promt vill ha trafik, kanske till och med en länk, varför läser man inte inläggen och kommenterar med lite, liiiite mer substans.

I don´t get it.

En dag mer spelar egentligen ingen roll. Har vi väntat tre månader kan vi vänta en dag till. Eller hur.

Men när tisdag förmiddag blir onsdag eftermiddag är det ändå lätt att hålla sig för skratt. I synnerhet när Johan tagit ledigt tisdagen för att just flytta. Mitthem är tydligen gnidiga och vägrar ge honom tillträde till lägenheten innan den 1 juli. Och då drabbas vi. Surt, men på onsdag smäller det. Hoppas jag. Fick ett presentkort av vännerna på Fabriksbutiken och vet precis vad som ska inköpas till nyhemmet. Lovley.

SATC-filmen var för övrigt precis lika bra som förväntat. Trots att ouppfostrade kids bredvid mig lekte med mobilen och pratade halva filmen. Inför hyfsgräns på bio, tack.

Idag är en mångsidig dag. Tog en sväng på stan med J, åt mjukglass och köpte fajtingutrustning. Hej boxhandskar, tandskydd och benskydd. Även om man är hård som granit är det bra att vara lite mjukare ibland. Just nu är jag dock mjukare än det mesta, för ikväll blir det allt annat än hård, elak träning med tandskydd och blåmärken. Istället är det middag med vännerna och Sex & the city på bio. Finklänningen är på, nagellacket påsmetat och jag har försökt sminka över blåmärkena bäst det går. Tydligen är blåmärken och klänning en återkommande kombination för Fröken Hård. Får gå in på Make up store framöver och be om tips hur man försöker sminka över dem ordentligt. Utan att samtidigt få numret till kvinnojouren. Det kan vara en utmaning.

Just nu sitter jag, uppklädd till tänderna, och försöker slänga ihop en snabb text om hårdrocksbandet Soreption som släpper platta i dagarna och har releasefest på lördag. Schitzofren var bara förnamnet.

Efter ett nytt stenhårt och mörbultande Muay thai-pass är jag mer blåslagen än någonsin. Och imorgon är det Sex & the city plus middag med tjejerna. Funderar på om jag för det första ens kommer i mina sandaler med den extremt svullna högerfoten  och för det andra hur det kommer se ut egentligen. Att göra fint med nagellack är kanske lönlöst när foten ändå ser ut som hej kom och hjälp mig?

Jag och Johan har, sedan flera månader tillbaka, spanat på ett sjukt snyggt köksbord hos Mio. "Det där ska vi ha" har vi sagt för att i nästa andetag flika in ett "Men det är ju inte prio ett". Med en prislapp på 5000 har annat legat före på att-köpa-listan och vi har snyftat i smyg. Idag var vi dock ut på mio och vad ser vi - bordet kostar 3500! Vi behöver egentligen inte ens diskutera utan styr direkt till kassan. Visserligen var det slut i lager och vi får det om ca 1,5 vecka. Lagom till inflytt med andra ord. Det fick jag energi av resten av dagen, som den tant jag är.

Man kan fundera på om det verkligen var en bra idé att börja träna Muay thai precis när sommaren började. För de sommarfina ben jag tänkt visa upp i min sommarklänning är väl sådär vackra med tillhörande blåmärken. Fast kul är det. Helt vansinnigt kul till och med. Igår var det friträning och jag nötte teknik med fröken säck på överväxel. Vänstersparken är hårdare än högersparken som fortfarande är lite för stel. Sen varvade jag ner med trekvarts spinning innan jag åkte hem och åt midsommarrester i vansinnestakt. Midsommar var för övrigt fantastisk. Fint väder, bra sällskap och lugn och ro. Prommenader, god mat och nerstressning. Råkade dock hoppa sönder en planka på altanen när jag skulle hoppa hopprep och kände mig just då som en elefant. Förmodligen var det midsommarmaten som spelade in.

Nu är det nästan exakt en vecka till inflytt. Nästa tisdag, 13.00 träffar vi banken en sista gång, tar ett lån och blir en fin trea rikare. Kakelteglet är inköpt och så fort Johan vaknat efter att ha sovit ut (han jobbade första natten efter semestern inatt, stackarn) ska vi spana på sommarrea ute i Birsta. Som förmodligen hela Sundsvall lär göra med tanke på antivädret ute. Sen blir det body combat som förmodligen gör den redan elakartade träningsvärken ännu mer elak. No pain, no gain. Och till helgen blir det Metal town. Kan bli årets bästa festival om Opeth, Nightwish och Tiamat gör det som förväntas av dem.

Slutligen; spelade Top spin 3 igår. Ett tennisspel där jag hittade en svensk tennisturnering. Tennisturneringen Lars Håkan. I Svaalgard, Sweden. Hahahahaha. Loggan var en snöflinga och den första tjej jag mötte i turneringen hette Kjell i efternamn. De försökte få det lite svenskt i alla fall, även om resultatet mest var komiskt.

(Mellanlandning i två veckor nu. Imorgon åker vi till stugan och nästa vecka är det Göteborg och Metal Town som gäller på fredag-söndag. Men nu är jag hemma.)

En av mina favoritefterrätter på sommaren är Gino. Det vill säga färsk frukt som jordgubbar, persika, vindruvor och banan med riven vitchoklad ovanpå och lite vaniljglass till. Supergott och superlätt. Skulle man kunna tro i alla fall. För min del har Gino oftast en bismak av blod. Sist jag gjorde en, för ungefär ett år sedan, höll jag på att riva av mig halva tummen på rivjärnet. Naturligtvis hade jag inga plåster hemma och naturligtvis ville jag inte sluta med min efterrätt. Så med en stor kökshandduk runt handen for jag runt i köket som en lite galning. Till slut blev det i alla fall en färdig och god efterrätt.

Igår skulle jag och Johan avrunda med lite Gino till fotbollen. Han fixade middagen och jag fixade efterrätten. Och vad händer? Om det inte är rivjärnet så är det kniven, ska dela nektarinen och håller nästan på att klyva tummen i två delar. Plåster blev det resten av matlagningen.

Någonting säger mig att jag borde sluta göra Gino. Eller bara använda trubbiga redskap.

För övrigt; träningsvärken efter tisdagens Muay thai är i vanlig ordning skoningslös. Och ikväll är det dags igen. Men sen blir det stugan och nervarvning i tre dagar. Skönt.

" Glassarna försvinner i stora lass i sommarvärmen. SIA har rekorddubblat sin omsättning och hos GB börjar lakritspucken ta slut. – Det är helt klart det vackra vädret som bidrar, säger Sandhya Forselius på GB."

Jag känner mig skyldig. Sedan återlanseringen av lakritspucken har jag inte köpt någon annan GB-glass. Och nu börjar sommarens godaste glass ta slut.

Förlåt.

Men jag tycker ändå att 88:an Black är den godaste lakritsglass GB någonsin spottat ur sig.

Imorgon kickar festivalsäsongen igång. Gissningsvis blir det därför mest bloggande på http://www.st.nu/blogg/festivalbloggen/ istället. Kanske ett och annat gästspel här, men mest liverapportering där alltså. För imorgon bilar vi ner till ett soligt blekinge. Efter att tentan är skriven det vill säga. Sen är det sommarlov och festivalsommar. Inte helt fel faktiskt.