Så Hård, så mjuk

Fullt upp nu. Fullt upp med mycket roligt dock. Har skrivit min första recension åt Sweden Rock Magazine, har gjort en rolig artikel/intervu på Helex om Wii Fit och har läst lite svensk utbildningshistoria. Det var kanske inte så kul. Dessutom har jag gjort grymma playlists i iTunes, en för gymmet och en för jogging uppe på Ryggis. Synd bara att jag inte kan testa dem än. Men om ungefär tio dagar blir det full fart på gymmet och i spåret. Tills dess samlar jag energi.

Samlar även mycket energi inför festivalsommaren. Allt är fixat nu. Bil till Sweden Rock, tåg till Hultis med Tant Frida, tåg till Metal Town (och hotell - gud vad jag älskar stadsfestivaler!), bil till Metal Weekend och buss till Wacken. Festivalsommaren 2008 kommer att sparka rumpa.

Och om vi har riktig, riktig tur får vi förhoppningsvis lägenheten tidigare än beräknat. Det skulle vara trevligt. Trevligt som i supermegatrevligt. Ge mig den. Nu. Tack. Och ge mig snabb läkning på el tattoo så jag slipper grillspettsova två veckor fram.

Svullnaden har gått ner nu och ersatts av världens största, konstanta leende. Fan vad nöjd jag är. Men ja. Vill man vara fin får man lida pin. Tydligen ska placeringen vid skuldrorna, ryggen, vara ett av de jobbigaste. Jag trodde den värsta biten skulle vara då nålen gick över ryggraden, men frågan är om det inte gjorde ondare då nålen närmade sig skuldrorna. Då gjorde det inte bara ont där nålen var utan även neråt triceps/armbåde. Inte helt mysigaste känslan. Men återigen. Lätt värt det. Trots att jag inatt (och många kommande nätter) fått sova som ett grillspett. Jag gillar annars att sova på rygg men har fått alternera mellan vänster sida, höger sida och magsovande. Ja. Som ett grillspett alternativt grillad kyckling.

Återigen. Det är värt det.

Nu ska jag snart åka ner på gymmet. Nej, inte för att träna. Det får jag inte. Däremot har jag lånat ut min Wii och Wii Fit för att låta personalen och intruktörerna testa Nintendos påhitt. Se om det är ett bra redskap eller inte. Se om man bör säga upp sitt gymkort och Wii Fitta på heltid. Någonting säger mig att så inte kommer vara fallet.

Men innan det, då blir det sommardäck på bilen. Jajjemen, Sundsvall har också fått sommar/vår-väder. Till slut. Äntligen. Och så vidare. I loving it. Och om en månad, om vi har tur, får vi flytta in i vår nylägenhet. Om jag skulle vara med i en musikal är det typ nu jag skulle sjunga en sång om hur mycket jag älskar livet. Men, jag är inte med i en musikal så jag tror jag skippar det.

På tisdag smäller det. Eller smäller och smäller. Sticker gör det förmodligen istället. Jag laddar med vindruvor, red bull och kvällsjobb. Och lite bloggande, såklart. Först ut har vi Sveriges förmodligen snyggaste ryggtavla. Den tillhör sångerskan Moa Holmsten, en helt sjukt bra rocktjej som bland annat sjunger i Meldrum och det egna soloprojektet Moa (http://myspace.com/meetmoa). Lyssna på låtarna där och bestäm er senare för att köpa plattan när den väl släpps. Hennes spelning på Pipeline i Sundsvall nu i vår är fortfarande det bästa jag sett 2008. Femman har nästan aldrig varit så given i betygväg tidigare.

Men. Tillbaka till tauteringen. Om ni bortser från att bilden är lite vågad så ser ni en helt sjukt snygg ryggtavla. Sammahängande, symetrisk, varierad och så tokjävla snygg. Jag vill se ut som Moa när jag blir stor. Nu blir min tatuering visserligen inte ens i närheten av Moas, men det blir nog fint ändå.

Rolig notis:
Drömde om gaddningen inatt. Men av någon anledning skulle det inte bli Opeth:s O vid skuldrorna, nej, istället hade jag runt handleden, i hip hop/gettostil, skrivit "In Flames i mitt hjärta". Märkligt på alla sätt och vis, inte minst med tanke på att jag inte är något superstort In Flames-fan.

I många månader, för att inte tala om år, har jag övervägt att testa ett träningspass på morgonen för att se hur man kommer igång under dagen. Och med morgon menar jag inte lunchpumppass som går halv tolv utan aptidiga pass runt 6-7 snåret på morgonen. Men eftersom jag verkligen inte är en morgonmänniska utan knappast ens en människa innan tiotiden, har det gått sådär. Ibland har jag kommit så långt att jag både packa träningsväska och ställt väckarklockan dagen innan, men när det väl gäller och jag vet att jag faktiskt KAN snooza lite mer så har jag snoozat istället för att träna.

Men. Inte i morse. Kvart i sex, 05.45, ringde väckarklockan. Och jag klev upp. Och jag gick inte och la mig igen. Eventuellt beror det på att jag, eftersom allt jag äger och har är nerpackat, gick och la mig tanttidigt för att få tiden att gå och således fått alla sömntimmar jag behöver. Kanske. Men i vilket fall som helst så cyklade jag glatt (nåja) ner till Helex och körde morgonspinning. Och hur det gick? Jo, pigg blev jag och är det fortfarande. Visserligen har jag hinkat kaffe som om det inte fanns någon morgondag. Det återstår dock att se hur länge energin håller i sig i kväll. Gissningsvis däckar jag innan åtta. Man kanske ska prova den aptidiga morgonpumpen i morgon, nu när man har vanan inne? Fortsättning följer.

Ja. Jag har slackat på bloggfronten. Igen. Jag har haft många roliga saker att blogga  om. Som nu när herr Katt använde mig som språngbräda för att hoppa upp på fönstret och den konstanta rädslan för att han ska ramla ner på mig från samma fönster. Eller som min nya, högst provisoriska och högst obekväma, tv-fotölj (bilden). Eller det sinnessjuka Jerry Springer-avsnitt som jag tittar på just nu i brist på bättre (läs: någon) underhållning eftersom hela mitt hem är nerpackat. Just nu är en tjock tjej skitsur på hennes toksmala kille som övergivit henne för en illgrön och klotrund gaykille. Eller så skulle jag kunna ha bloggat lite om festivalsommaren som kommer närmare. Inte minst det faktum att jag till hultan fått trevligt sällskap av just Tant Frida. Vi blir äldst på festivalen och höjer väl medelåldern med några år skulle jag kunna tro. Jag har för övrigt en liten 23 års kris just nu. Eller kris och kris. Jag börjar nästan känna mig vuxen. Eller åtminstone anses som en sådan. Jag har även kunnat blogga om lördagens E-Type på Södra Berget och den rekordpackade publiken som ramlade av stolar och släpades runt. Om man säger så här, vi blev inte speciellt förvånade när vi blev stoppade av polisen på vägen ner som letade igenom bilen efter en försvunnen man.

Men jag har ju inte bloggat om allt detta roliga. Jag har slackat. Jag har cyklat, burit flyttlådor och möblemang. Men nu bänkade jag mig i tv-hörnan och gjorde en lite uppdatering. Ordning och reda, pengarna på FREDAG. Tjoho. Och om en vecka är det dags för dagen T. Och då jävlar blir det uppdatering.

På min dator har jag en mapp. Texter heter den. Av förståeliga skäl är det en av mina mest använda mappar. I den finns undermappar för alla tidningar och siter som jag skriver eller har skrivit för. Där står det bland annat ST, Ginza, City, Nöjesguiden, Frida och Gamereactor.

Idag gjorde jag en ny mapp och jag kan med all säkerhet säga att det är den mapp jag är stoltast över att ha skapat.

Den heter Sweden Rock Magazine.

De vill ha texter av mig, jag vill skriva texter för dem. Saken är biff och mappen är gjord.

Och just nu är det två veckor kvar till dagen D. Saker går bra nu. Så jävla bra nu.

Var tvungen att tvätta idag. Och eftersom huset jag bor i har blivit uppköpt av en ny hyresvärd har vi fått en ny, fin tvättmaskin i tvättstugan. Som jag inte tvättat på innan. Men man brukar sällan behöva vara civilingenjör för att förstå en tvättmaskin så jag antog att det skulle gå bra ändå.

Jomentjena.

Hela eftermiddagen har varit farsliknande. Jag har sprungit ner för alla trapporna, till källaren, startat (tror jag) ett program. Sen har jag stapplat upp till lägenheten, väntat en timme för att sedan gå ner igen. Allt detta har skett med extrem träningsvärk i baksida lår så speciellt mysigt, det har det inte varit. Och antagligen har det säkert sett rätt lustigt ut.

För jag har sprungit upp. Och ner. Och upp. Och ner. Osv. Första gången blev det inte ens blött. Andra gången blev det bara blött men inte rent. Den tredje gången (den som är aktiv nu) verkar vara ett rekordlångt tvättprogram som just nu är uppe på två timmar. Ska snart stappla ner igen och se hur det går. Dessutom hörde jag en massa dunkande tidigare och blev livrädd att jag råkat sabba tvättmaskinen. Sen insåg jag dock att grannarna körde en technotisdag igen med tillhörande dunka-dunka. Som om inte technolördagen och technosöndagen vore nog...

Roligt 1:
Schulmankillarnas projekt 1000apor.se har haft lite blandad kvalité so far. Men bäst är i särklass avsnittet Dagens U-landsproblem. Fantastisk underhållning.


Roligt 2:
Grannfejden. Har inte sett det alls tidigare, men snubblade på ett avsnitt nu. Två urnorrlänska grannpar är toksura på varandra på ett sånt sätt som bara norrlänningar kan vara. Gubben är karg, sur och gammal. Tanten har hängbröst och anklagar samerna för att vara rasistiska. Och allt detta om en liten stople vid vägen. Hahahahahaha. ¨

Roligt 3:
Helex-festen ikväll lär bli skoj. Antar jag. Brukar vara så. Om en timme tjuvstartar vi på dalgatan,

En sak jag gillar med praktik/jobb/whatever som inte är distansstudier, är att man får helgkänslan. Det börjar smyga redan på onsdag eftermiddag och sen är det nerförsbacke till fredagen. Idag var en bra dag. En lektion, intressant och underhållande. Sen planering, utvärdering och lite rättning. Efter det besök på Superiet och efter det hemgång. Lite Dean Koontz-läsning blev mycket och jag hann inte med så mycket annat. Åtminstone inte innan 19 då det var ungdomsgård som gällde. Rockkarusellen på Domsaga. Jag kände mig gammal, som vanligt. Och det blev knappast bättre när jag kilade förbi Ica på hemvägen, köpte lite frukt och slängde ihop en fruktsallad direkt efter att texterna var färdig.

Ja. Jag fyller 23 i maj. Inte 83.

Imorgon: Vin på dalgatan, Helex-fest och säkert en massa annat trevligt. Finhelg it is.

Det blir en hård festivalsommar i år. Som vanligt. Här är vad jag ser fram emot mest inför varje festival.

Sweden Rock:

Avantasia ? Världspremiär
Judas Priest ? Sofiapremiär
Satyricon ? Norge är alltid elakast

Hultsfred:

Rage agains the machine ? Blir nog både stort och bra
Serj Tankian ? Så nära SOAD som man kan komma
Babyshambles ? Om Pete inte sitter i finkan då dvs

Metal Town:

Nightwish ? Jag kommer aldrig tröttna
In Flames ? Lär bli grymt på hemmaplan
Opeth ? Alltid bra. Alltid bäst.

Metal Weekend:

Alice Cooper ? Ett av festivalsommarens mest efterlängtade shower. I lilla Kilafors.
Helloween ? Första gången och med den senaste, bra, skivan i bagaget kan det bli skitbra.
Arch Enemy ? Bra och hårt.

Wacken Open Air:

Iron Maiden ? jaja, man ska ju ha sett dem.
Gorgoroth ? Elakast i sommar
Nightwish ? Wackenrevansch för Sofia och Nightwish. I år ska jag vara vaken.

Ett av Sveriges bästa band.
En av Sveriges snyggaste logga.
Opeth.

Nedräkningen har börjat.

Idag var en sån dag då allt nästan var för bra för att vara sant. Först får jag skjuts av världens bästa Johan till Västermalm. Eftersom Carina var på kurs skulle jag ha två lektioner själv idag. Och hur gick det då?

Jotack. Det gick alldeles utmärkt! Såklart. Började arbetsdagen med en grym självförtroendeboost då min gamla B-uppsatshandledare Gun (som i mångt och mycket är en grammatisk guru med 60 års erfarenhet) ringde upp mig. Men hon ville inte skälla utan snarare använda min krönika i en uppgift med elever uppe på Miun och undrade om det var okej. Och det är väl klart att det var.

Sen fortsatte dagen utmärkt. Min lunch (supergod, lättlagad och nyttig thailax) gav mer energi och avslutningslektionen gick bättre än förväntat. Sen tidig helg och prommenix hem. Kommer hem, möts av spel och Deklaration. Anade att jag skulle få tillbaka några tusen iaf. Men inte att jag skulle få över 11 000. Någon blev väldigt, väldigt glad. Om man säger så.

Resten av dagen har spenderats tillsammans med Jenny och avslutades med en Kermit-pizza som senmiddag. Nu sova. Sen lunchspinning imorgon. Sen en sväng på Ikea med finjohan. Sen mormormiddag och sen Club Deströyer och Witchcraft.

Finhelg it is.

Hallå, kommer ni ihåg mig? Sofia The bloggslacker? Långt sedan senaste uppdateringen, skyller på att jag har klippt mig och skaffat ett jobb. Eller ja, klippt mig har jag ju inte gjort och jobbet är i själva verket "bara" praktik. Men det tar ju tid ändå. Och är skoj. Men vi tar det kronologiskt.

Hårdrocksbåt torsdag-fredag. Trevligt värre, även om det var synd att min intervju med Tobias Sammet blev inställd. Och synd att jag fick veta det klockan 23(!) på torsdagskvällen. Hade man vetat det hade man kunnat ta i på öl-buffén till maten. Eller förresten, det hade man inte alls kunnat gjort eftersom både jag och J åt så tokigt mycket mat (jag åt dessutom tokigt mycket efterrätt) att det knappt fanns plats för öl.

- Vill du ha en öl älskling?
- Nä, jag är fortfarande toooookmätt

Så lät det under hela kvällen. Men ja, några öl blev det. Och trevligt var det. Bäst var kanske att Mats Levén och Snowy Shaw lirade skivor både torsdag och fredag. Det säger kanske ingenting för er, men eftersom Mats Levén är min absoluta favorit bland hårdrockssångare i sverige (och dessutom tooooooksnygg) var det helt obekrivbart. Snowy Shaw har på senare tid blivit en favorit, i synnerhet iom Therions livgig (även kända som De Bästa Spelningarna Någonsin) där han förutom utmärkt sång även gjort perfekt scenografi. Så så är han sjukt bra på scen också. Samt snygg. Jag höll allvarligt talat på att börja grina när jag fick veta att de skulle lira plattor. På allvar. Snart 23-årig rockjournalist som mentalt kände sig som en kändisjagande 14is. Det tog en dag, många öl och uppmuntran från Johan för att jag skulle våga gå fram och fråga om jag kunde få ta en bild tillsammans med dem.

Återigen. Jag kände mig som en 14-åring. Men bilden fick jag, iof är inte Levén med på den utan Therions huvudman Christoffer Johnsson och eftersom han konstant skriver några av världens bästa låtar gick väl det bra det med ;)

Annat var bra också. Sjögången var fin, taxfreespriten billig och människorna roliga. White trash-tanterna i medelåldern som vinglade runt i taxfreeshoppen ca 30 minuter efter avgång var lika roliga som tragiska.
- Äh, det här är bara femtiprocentig vodka - vi ska ju ha sextioprocentig! sluddrade den ena tanten samtidigt som vi tänkte att de egentligen borde sikta på nollprocentig.
- Men du, ska vi inte ha en whischkypinne också, vi är ju på rockkryschning, sluddrade den andra.
- Johan, blir jag sådär så slå mig, sa jag innan jag i nästa veva blev bjuden på efterfest efter båten av en okänd kille som av någon märklig anledning inte blev så glad när Johan dök upp.
- Men du är inte bjuden, sa den okända killen men ändrade sig snabbt och vill promt ge oss hans telefonnummer. Det ville vi inte ha, men J fejkprogrammerade in det i telefonen. Alla nöjda och glada med andra ord :)

Kryssningens största nackdel (bortsett från den inställda intervjun, en inställd intervju är också en intervju, right?) var annars bäddsängen från helvetet. Vi har en teori om att Bäddsoffor måste vara fula, dyra, obekväma att sitta i samt obekväma att ligga i för att få kallas bäddsoffa. Båtsoffan var allt detta och lite till. Lyckligtvis var hotellsängen i Stockholm där vi sov en natt, betydligt bekvämare. Så bekväm att det blev den hårdaste hårdrockskvällen genom tiderna. Om man pratar tvärtomspråket. Vi avslutade nämligen vår weekend med att taxfreeshoppa Anton Berg, plommon i madeira, för att tillsammans med tantgodiset softa på hotellrummet hela kvällen framför Let´s Dance-finalen. Men så mycket helkväll blev det inte, för halv tio slocknade både jag och J. Hårt är bara förnamnet (-efternamnet i det här fallet).

Uppdatering om praktiken kommer senare. Nu ska jag förbereda frågor om Gardells Jenny-bok. Den ska diskuteras med NV-eleverna. Blir intressant.