Så Hård, så mjuk

I många månader, för att inte tala om år, har jag övervägt att testa ett träningspass på morgonen för att se hur man kommer igång under dagen. Och med morgon menar jag inte lunchpumppass som går halv tolv utan aptidiga pass runt 6-7 snåret på morgonen. Men eftersom jag verkligen inte är en morgonmänniska utan knappast ens en människa innan tiotiden, har det gått sådär. Ibland har jag kommit så långt att jag både packa träningsväska och ställt väckarklockan dagen innan, men när det väl gäller och jag vet att jag faktiskt KAN snooza lite mer så har jag snoozat istället för att träna.

Men. Inte i morse. Kvart i sex, 05.45, ringde väckarklockan. Och jag klev upp. Och jag gick inte och la mig igen. Eventuellt beror det på att jag, eftersom allt jag äger och har är nerpackat, gick och la mig tanttidigt för att få tiden att gå och således fått alla sömntimmar jag behöver. Kanske. Men i vilket fall som helst så cyklade jag glatt (nåja) ner till Helex och körde morgonspinning. Och hur det gick? Jo, pigg blev jag och är det fortfarande. Visserligen har jag hinkat kaffe som om det inte fanns någon morgondag. Det återstår dock att se hur länge energin håller i sig i kväll. Gissningsvis däckar jag innan åtta. Man kanske ska prova den aptidiga morgonpumpen i morgon, nu när man har vanan inne? Fortsättning följer.