Så Hård, så mjuk

Intressant. Jag har precis börjat återhämta mig från den värsta förkylningen/influensan jag drabbats av på flera år. Det är nyårsafton idag och om några minuter går jag utanför dörren för första gången sedan i fredags förmiddag. Och varför kravlar jag mig upp ur soffan/sängen där jag hela helgen haft ett maniskt Sex & the City-maraton?

Jo. För att gå på revy. Nyårsrevy.

Jag har recenserat ganska mycket i mina dagar. Förutom tv-spel och hårdrock har jag under året även hunnit med en bokrecension (i och för sig av en hårdrockbok, men ändå).

Plus att jag har till och med recenserat ett dansband. Brobergz.

Men att se en revy blir en utmaning. 3 timmar med shownummer och mycket under bältet-humor är det utlovat från arrangörerna.

Och frågetecknen är många, som;

Vad ska jag ha på mig? Den svarta julklänningen känns lite för uppklädd och de nya jeansen lite för ungdomligt casual. Helst borde man väl komplettera med en lite fickplunta för att komma i rätt revystämning, men någon sådan har jag tyvärr inte.

Var fan är alla mina favoritpennor? Jag har en sorts penna som är helt perfekt för mig. Som harry potters trollstav ungefär. Och från att ha haft ca 10 stycken hemma har alla försvunnit eller tagit slut. Ska jag sitta där med bic-pennor? Va? Va? Va? Som om det inte vore nog verkar den exakta modellen försvunnit från marknanden, men en av de första sysslorna nästa år blir att köra en pennraid i hemmet för att se var de kan tänkas vara.

Är det en paus?
Tre timmar låter hysteriskt länge så jag antar att det är paus inräknat. Men vad gör man då? Medelåldern lär gissningsvis vara högre än 22.

Hur som helst. Nu ska jag rusa till bussen, ta ett uppladdande spabad hos föräldrarna och sno en bil hos farmor och farfar. Gott nytt år!

Relation ? Jobbet. Det som tagit absolut mest tid 2007. Vilket det å andra sidan var värt.
Mest oväntade knäck ? Nyårsrevyn. Don´t ask.
Festival ? Wacken. Alltid, alltid Wacken.
Festivalspelning ? Therion på Wacken. Såklart.
Konsert ? Therion på Debaser Medis. Såklart.
Skiva ? Therion: Gothic Kabbalah. Såklart. Någon som ser ett mönster?
Intervju 1 ? Backyard Babies. Den var intressant. Och rolig.
Intervju 2 ? Frank Iero i My Chemical Romance. Nervöst var bara förnamnet.
Film 1 ? Death Proof, cool så cool
Film 2 ? Planet Terror, också hysteriskt cool
Film 3 ? 300, cool och ja, magruterogie är sällan fel.
Träning 1 ? Innebandy. Det var länge sedan innepinne var lika roligt. Eller gick lika bra.
Träning 2 ? Bodycombat. Alltid roligt och alltid jobbigt.
Träning 3 ? Body Pump. Styrketräning som det är svårt att fuska på.
Sysselsättning ? Blogghån. Aldrig förr har dåliga bloggar varit lika underhållande
Citat  ? ?Det känns som det finns en genväg mellan våra hjärnor?, sagt efter en kvarts snackande på krogen. Eh?skulle inte tro det va.
Bok ? Kamikazekaniner 1 & 2. Spelar ingen roll att jag läste Littvet B och skrev uppsats om Mobergs utvandrarepos, bäst var ändå de lättsamma böckerna om självmordsbenägna och påhittiga kaniner.
Tidningscitat ?
? Linda lägger förlovningsringen på bordet framför sig.
? Nu vill jag göra porr.?, vilken sväng i Linda/Fadde-historien det rörde sig om vet jag inte. Men citatet är klockrent.
Mest spartanska presstält  - Sweden Rock Festival. Inga stolar, inget vatten och knappt något internet. Som om det inte skulle vara stressigt ändå att bevaka en festival.
Bästa backstageområde ? Hultsfred. Inlåsningsmöjligheter, vatten och Red Bull för pressen plus ett allmänt mer ombonat område med presscamping var det bästa med festivalen när banden inte riktigt höll.
Lerbad ? Wacken. Det var oväntat lerigt innan på området. Sen säger jag ingenting mer.
Klagomål ? Vädret. Det var för varmt, för kallt eller för lagom.
Dunboll ? Herr Kefka Mjuk.
Mespropp ? Herr Kefka Mjuk
Husdjur ? Herr Kefka Mjuk
Spel ? Portal i The Orange Box. Alltid lika fantastiskt.
Fest ? In Battles releasefeset var inte dum, eller Jennys omtalade middagsbjudning
Innebandymål ? Reduceringen till 3-4 med 20 sekunder kvar mot Hertsjö. Stenhårt i krysset är aldrig fel.
Jag
Hatuppgift ? Salstentor
Favorituppgift ? Uppsatser

Suck. Här har man precis lyckas skrapa ihop några av årets enda hellediga dagar. Med uppsatsen totalfärdig och ledigt från spelsidorna fanns det tid för en softarhelg tillsammans med J. Men tjenare. Först blev han ordentligt förkyld och när han började krya på sig däckades jag. Kände mig pigg igår förmiddag, körde ett pumppass och kom hem. Några timmar senare kände jag mig helrisig och idag har jag knappt lämnat soffan. Istället har jag haft ett eget Sex & the city-maraton med halva säsong 3 och halva 4. Men ett riktigt maraton då vi tittar från säsong 1-6 lär vi ladda upp med inför filmen. Lovley. Fast i och för sig är det dumt att ha så höga förväntningar. Men å andra sidan har jag svårt att tänka mig hur Sex & the City kan vara en besvikelse. Det bör vara tekniskt omöjligt.

Just Sex & the City, eller andra lättsamma tv-serier som Scrubs, South Park, Simpsons osv, borde man för övrigt ha på en skiva där man skulle kunna trycka på en randomknapp och få fram ett slumpat avsnitt. För man vet ju ändå vad som händer. Synd att man aldrig har tentor på Sex & the city-kunskaper. Annat än på facebook dvs. Men det antar jag att man inte kan ta upp på sin CV...

Mycket tjat om uppsats nu, men så får det vara. Köpte en bok härom veckan som heter 80 romaner för dig som har lite bråttom (eller någonting sådant i alla fall). Den var mycket underhållande och sammanfattade 80 klassiker på tre serierutor var. Så naturligtvis kunde jag inte vara sämre utan har gjort en bildmotsvarighet av min uppsats för alla som inte orkar läsa 24 sidor tråkig uppsats. Dock tar bilduppsatsen inte upp riktigt samtliga aspekter av uppsatsen, men huvudbudskapet går fram i alla fall :P

Nervöst handledningssamtal med Gun i morse över telefon. Som om det inte vore nog jobbigt ändå sprang Kefka runt som galning och gjorde allt för att störa. Men det gjorde inte så mycket eftersom Uppsatsen i princip är färdig för opponering nu. Den är, om jag får säga det själv, utsökt och ska nu bara finslipas lite och få ett sammandrag. Lovley. Förmodligen fixar jag det idag och sen är jag "ledig" till den 4 januari när jag får en uppsats att opponera på. Bra det. Den tiden ska fördrivas med lite träning, lite spelande och lite mys. Borde egentligen försöka ta mig ner till SF och se Arn någon gång nu i veckan, så man har sett den liksom. Vi såg förresten Förtrollad igår, mycket underhållande och småtrevlig film. Se den.

Gårdagens lärdom:

förköp = kö
stadshuset = kö
kö = tråkig
tråkig = tant sofia som gick hem strax efter 12

Nästa år tänker jag inte lämna förfesten för det är alltid, alltid roligast där. Och i vanlig ordning var det jätteroligt hos Jenny, men att buffla på Stadshuset och frysa i kön är inte riktigt vad jag vill göra en juldag.

Trots att jag inte har tid råkade det ändå bli slötittande på tv4+:s maraton med Akademien för det okända. Dvs ett slags dokusåpeidol där de ska ta ut medier. Och det är stor, stor underhållning. Och för att inte tala om alla fanastiska citat deltagare och "lärare" spottar ur sig. Som:

"Logik är bara dumma tankar"

"Att se någon dö är det vackraste som finns"

och favoriten:

"Jag får sånna här....fantomensmärtor"

Stor underhållning :D

Oj. Insåg just att version 2 av uppsatsen var ca 20 000 tecken längre (7 sidor) än den första versionen. Då skrev jag: Kommer att kompletteras med 1-2 sidor, när jag mailade Gun. Och hon var rätt förutseende som skrev tillbaka att det nog inte skulle räcka för mina intensioner med uppsatsen... Hon hade nog rätt. Min uppsats är en best och den äter små barn till frukost. Får jag E på den här kommer jag bli ledsen.

Att köra Stavningskontrollen på en 45 000 tecken lång uppsats där det är extremt många fackord från hårdrock och musikjournalistik, är rätt dumt. "Ignorera alla"-knappen slets ut runt sida 4 ;) Och då var det bara 20 kvar...

Men nu är utkast två skickat. Gjorde en oplanderad lång utläggning om innehåll på cirka 2 sidor och får hålla mig kort nu om inte texten ska gå över gränsen. Men som sagt. Nu är det mailat till Gun och jag tar julledigt till torsdag då vi kör ett responssamtal över telefon. Känns bra det här. Så bra att jag nog unnar mig friterad ananas med glass ikväll :)

Det vackra vintervädret från förra veckan var bara retsam påminnelse om att vackra, vita jular är ett minne blott. Surt. Hellre -20 på julafton om det är vackert ute. På juldagen dock får det gärna vara megavarmt och isfritt eftersom kläd plus skoköp inte räknar med snöstorm eller svåra förutsättningar. Juldagen brukar kunna bli aningen svår ändå efter en sådär 20 minuter ;)

Välfylld jullördag i alla fall. Inledde med lite tomtespinning, sen blev det bilbyte hos föräldrarna. Eller tja, byte och byte, jag lämnade tillbaka den fina nya fyrhjulsdrivna stadsjeepen och fick skjuts hem till min osynliga låtsasbil. Nu har jag diskat, städat och plockat lite. Snart inslagning av sista paketet, sen blir det avslutande av B-uppsatsens andra utkast som jag mailar till gun. Den är ännu bättre den här gången. När det är färdigt blir det mysig julmiddag med Johan nere på stan och sen blir det allmänt julmys här hemma. Har en b-julfilm hemma för recension som jag kanske tvingar honom att se. Hur som helst är den nog inte sämre än En Lysande Jul med Danny Devito. Kanske tar vi lite norskt fejkjulkalender i Nissene på loven. Vi får se. Men nu är det jobb som gäller i alla fall.

Johan är hemkörd. Katten utestängd i vardagsrummet. Det är uppsatsjobbande på högfart och jag känner att det går framåt. Och trots att det är komplex och ganska jobbigt är det ändå riktigt, riktigt roligt. Inte minst på grund av att råmaterialet i texterna jag analyserar är så roligt och välskrivet. Aftonbladets Scorpionstext blir bara bättre och bättre för varje gång och sammansättningarna Spiktights och pentagramfoder från Close Up:s Dimmu-text knäcker fortfarande. Att tråkifiera uppsatsen är dock ganska tråkigt. Såklart. För att citera Gun  (när hon korrigerade följande stycke: ...för långa utläggningar där man kan gå vilse i grammatiken....) "I en b-uppsats går man aldrig vilse i grammatiken." (även om hon tyckte det var ganska elegant). Så nu är det ingen som går vilse utan: ...för långa utläggningar där det, vid ändringar, kan behövas textkorrigering och närläsning för att texten ska vara grammatiskt korrekt. ....

Tycker fortfarande det är bättre att gå vilse. Men tja, det ska vara mer omständigt och tråkigt. Såklart. Men ja, uppsatsen blir grym. Även om den börjar kännas lång.

Och just ja; imorgon (när det är lön och csn) måste jag ut i ottan för att panikköpa någonting tjusigt att ha på mig på julafton och juldan. Att köra den sunkiga b-uppsatsstilen med mjukisbyxor och linne är förvisso rätt skönt, men det kan bli svårt att bli insläppt på stadshuset då.

Just avslutat telefonmöte med Gun angående uppsatsen. Och kontentan var mest "Du skriver för journalistiskt, för varierat, för lättflytande och för roligt, det måste vara tråkigt och omständigare". Haha. Det har jag ju aldrig hört förr, eller hur det nu var ;) Men okej. Dags att tråkifiera min uppsats.

Jesus. 2-dagarsfestival och de första bokningarna innehåller bland annat Opeth och Nightwish. Plus köttkastande Nifelheim. Jävlar i min lilla hårdrockslåda. Alla förutsättningar för årets bästa svenska hårdrocksfestival uppfylldes genast. Ge mig bara Therion och jag börjar gråta. Eller King Diamond. Eller Tiamat. Eller Nocturnal Ri...haha, nä. De har jag sett lite för många gånger.

Det verkar vara ett porrtema i dagarna. Just nu har jag skrivit 1000 analyserande tecken om ordet "porrsynt" som används i en av de analyserade texterna. Ja. Jag jobbar med uppsatsen. Har fått lite handledning från gunnan och i morgon ska vi ha telefonmöte. 08.30! Okristligt tidigt! Hur ska jag kunna ta i någon information då? Hur ska jag kunna säga annat än grymtanden? Men det kändes lite dumt att be henne ta det en senare tid, man ska ju vara vaken den tiden ändå tydligen. Så det är bara att ställa klockan.

Var lite julskoj på innebandyträningen idag. Visserligen var jag lite småseg inledningsvis eftersom jag missat både pump och combat, men kom igång efter en stund. Man är ju tävlingsmänniska och när vi tävlade i smålag mot varandra var det bara att kliva in lika hårt som om det var match. Och visst blev det bra resultat av det. Mitt lag kom delad etta och vann varsin godispåse. Dessutom vann jag ett eget litet pris. Inte för skytteligan eller snyggaste målet under träningen utan citat. Blev lite kaxig och rekommenderade det blå laget (som vi just skulle möta) att lämna W.O om de inte vågade möta oss. Men det vågade de, och vann... Hur som helst. Mitt pris blev en gullig liten USB-lampa för laptops. Perfekt för att kunna läsa festivalanteckningar eller annat när man sitter med laptopen i mörka situationer. "Åh, vilken trevlig myslampa" sa Pilla. "Jädrar vilken porrlampa" menade Anette. Tja. Så kan det vara. Kefka gillade den som klilampa.

Men nu. Någon form av postträningkoma. Eller postgodispåsekoma.

Vafan? Säkerhetskopierar min uppsats genom att maila den till mig själv. Och vad händer, mailet markeras som Skräppost? Det var ju väldigt schysst. Vem behöver en handledare när Mail kan konstera att uppsatsen är skräp. Skitprogram.

Latsofia sov istället för morgonpumpade. Alla ni som är förvånade kan klappa nu.

Oj vad tyst det blev.

Tog däremot en liten skidtur på förmiddagen, åkte 5 km på södra berget och jag skäms verkligen över min åkteknik. Med bristfällig vallning, bristfällig skidutrustning och bristfällig skidkompetens halkar jag fortfarande mest runt på spåren. Idag blev jag omkörd av Pro:s lägstadivsion ett antal gånger och jag fattar fan inte hur gubbarna kan spurta runt så snabbt när jag mest lyckas prommenera med skidorna på. Lyckades köra om ett litet barn i alla fall. Imponerande. Dessutom lyckades jag ramla i en nerförsbacke, men lyckligtvis fanns inga vittnen. Jag är lite ambivalent till mitt vintersportande. Inte för att det inte är roligt, nyttigt eller skönt, tvärtom. Tycker en skidtur piggar upp och ger mycket energi. Men jag är så dålig. Så hysteriskt dålig. Och jag tycker inte om att vara dålig. Och framför allt tycker jag inte om att vara dålig "in public" så andra kan se hur dålig jag är.

För jag vet ju hur jag tänker när jag ser någon som är dålig.

Jag tänker inte snälla tankar. Jag skrattar inombords. Jag hånar personen tillsammans med mina elaka väninnor. Och när två vinterspurtare kört om mig och stannar en bit bort tänker jag naturligtvis att de pratar om mig. Om att sådana som jag inte borde vara ute bland folk. Men de gör de naturligtvis inte. Säkert pratas det bara om det fina skidvädret, de bra spåren och den perfekta temperaturen. Trots detta vill jag spontanropa ut att innebandy är min grej. Att jag gjort poäng i fyra av fem matcher den här säsongen och att jag en gång vann skytteligan med 27 mål på 12 matcher. Som om inte ett sådant freakbeteende skulle få snacket att gå i skidbackarna.

Men jag skulle verkligen vilja lära mig lite bättre åkteknik. För jag vill ha bra teknik. När jag kör combat och pump lyssnar jag på instruktionerna och försöker ständigt rätta in mig för att få en bra teknik. Men vem ska rätta mig i skidspåren? Finns det någon skidskola för oss som kan åka, men inte speciellt bra? Som bara vill ha det där läckra flytet alla andra tenderar att ha? I så fall vill jag gå den. Eller kanske bara hyra en duktig skidåkare för en dag som konstant kan rätta tekniken.

Nåväl. Det här var ju egentligen inte alls vad jag skulle skriva om. Jag skulle ju skryta om hur bra jag jobbat med uppsatsen idag. Har fogat in allt jag skrivit i en snygg uppsatsmall nu och det har verkligen gjort mästerverk. Helt plötsligt känns det riktigt, riktigt bra med uppsatsen. Ge mig bara två sidor diskussion till och sen kan jag maila den som första utkast och softa lite i några dagar innan responsen kommer. Och imorgon blir det softande eftersom jag blivit bjuden på julbord. Visserligen ska jag spela innebandy på kvällen och kan inte äta ihjäl mig, men gott och trevligt lär det med all säkerhet bli.

Simultanjobbar just nu. Slökollar på Idol 2007-dvd:n (FÖR RECENSION, INTE PRIVAT ELLER FRIVILLIGT!) samtidigt som jag läser kurslitteratur, skriver på diskussionsdelen och längtar efter morgondagen. Middagsbjudning hos fröken Frida och som vanligt lär det bli trevligt. Men inte för trevligt eftersom det är innebandy på söndagkväll. Och då blir det finbesök i publiken. Johan, som missade den senaste hemmamatchen då det lite snopligt blev W.O, har lovat att dyka upp och agera support. Så då kanske jag skärper till mig. Som uppladdning hade jag tänkt köra Pump idag, men jag missade på tiden och kom dit en timme för sent. Så det fick bli Spinning istället och om jag har lite självdiciplin kör jag pump 10.00 i morgon istället. Om jag kliver upp det vill säga, ska jobba sent ikväll är tanken.

Jag hatar det nya betygsystemet.

Hatar.

För det spelar ingen roll om jag faktiskt kan kurslitteraturen bra, förstår ämnet och tycker att jag är allmänt haj på begreppen, likt förbannat blir det bara en E på salstentan. Som jag också hatar. I synnerhet när det handlar om dåliga salstentor som de vi haft i höst. För visst är E godkänt, men man känner sig som en rutten liten råtta med iq 23 som inte kan fixa bättre betyg än så.

Men.

Med b-uppsatsen blir det revansch. Oj, vilken revansch. Blir det E där också är det ett slutgiltigt bevis på att någonting är fel i Ladok.

Letade en ledig sida i blocket för att sammanfatta b-uppsatstjosan. Hittade ovanstående fina anteckning där den lilla gumman med brillor som vill åka hem är ett självporträtt. Och nä. Inte från dagis, 20 år tillbaka, utan från Universitetet för några veckor sedan. Vad streckgubbarna uppe och nere symboliserar har jag dock inte analyserat än. Jag har fullt upp med recensioenerna.

Eftersom jag spelar många våldsamma spel och ser många våldsamma filmer är det ganska tur att jag inte påverkas av innehållet. Som ikväll när jag och Johan var på bio för att se Guldkompassen som bland annat innehåller en hel del isbjörnar. Att jag sedan kommer hem och kallar kefka för "min lilla isbjörn" och bestämmer mig för att han ska få ett pansarfodral i folie och stickat garn råkar naturligtvis bara vara en slump.

Köpte ett mystiskt te när jag var i Umeå förra veckan. Ett chaite från ett yogamärke med någon form av lakritssmak. Och det är gott, men får mig osökt att tänka på Jägermeister. Lakritsen gör sitt, men det har även ett ganska ordentligt bett som eftersmak. Lite som en shot men ändå inte. Fast, jag gillar det och eftersom jag är lite rispig i halsen tror jag det kan göra gott.

Min mobil ringde okristligt tidigt i morse. Runt kvart i nio närmare bestämt. Och det var ett rätt intressant samtal. Radiokanalen Guld (106,6) behövde någon som pratade om spel nu i eftermiddag och undrade om jag kände någon som spelade mycket och kunde bli intervjuad. Vilket gjorde mig en aning förvirrad, för vadå, räckte inte jag? Jag som spelar flera timmar per dag, skriver mängder av speltexter och fullkomligt andas spel? Dessutom var jag knappt vaken vilket gjorde mig ännu mer förvirrad. Funderade en stund och svensk som man är vill man ogärna föreslå sig själv, men till slut pep jag ändå fram "ehh.....den enda jag kan komma på på rak arm är ju jag.....jag spelar ju ganska mycket spel och skriver om det.......". "Nämen gör du?" sa radiokvinnan helt utan ironi och några minuter senare spikade vi in en intervjutid live i eftermiddag, 15.30.

Men jag var fortfarande fundersam. Det verkade inte som hon visste hur mycket jag spelade och att jag skrev mängder av speltexter. Men varför ringde hon då upp mig? Slog hon på måfå i telefonkatalogen för att se om det fanns någon som eventuellt kunde känna någon som spelar tv-spel? Det låter aningen långsökt. Sen funderade jag lite mer och insåg att jag har (vad jag vet, har inte sett det på riktigt i tidningen) ett stort konsoltestuppslag i ST idag där jag skriver om konsolerna på marknaden i sann konsumentupplysningsanda. Kanske var det där hon såg mitt namn, men kanske tänkte att jag bara var en "riktig" journalist som sammanställt info från nätet utan att egentligen kunna någonting? Som den gången då jag, efter att ha gjort ett reportage om lanparty Krangparty, blev erbjuden en rundtur för politiker för att "visa vad spel är för någonting". Då var jag både bakfull och förolämpad. Nu var jag nyvaken och förvirrad. Men det blir nog bra det där.

För övrigt: var det någon som såg Nobelfesten igår? Hann med slutet och var inte TV4:s panel väldigt mycket på lyset? Det var fnissigt, flamsigt och inte alls speciellt seriöst. Dock extremt underhållande :D

Här är recensionen som sammanfattar vad jag tyckte:

http://www.st.nu/noje/index.php?action=visa_artikel&id=691305

Det jag glömde, eller rättare sagt inte fick plats att skriva, var att Nightwish antagligen är snäppet bättre på nästa sommars festivalscen eftersom man då spelar kortare och inte behöver ha med lite många tråkiga utfyllnadslåtar. BOKA TILL SWEDEN ROCK NU! Eller Wacken. Eller båda. Eller Sundsvalls Gatufest. Eller privatspelning i mitt vardagsrum, jag är öppen för förslag.

Sitter och jobbar med b-uppsatsen just nu och har ovanligt roligt. Visserligen är jag stressad som en liten apa, har en osynlig lårkaka på rumpan (eller liknande, gör iaf asont och jag kopplar det till valfri tackling under matchen) och tvingas samtidigt lyssna på Marie Lindbergs debutplatta (allvarligt, fråga inte). Men helgen har varit trevlig, gårdagens glögg och gore-kväll var mycket sympatisk, de hemmagjorda pepparkakorna gick att äta och vi hittade ett nytt spelläge i Scene it. Men det var ju inte det jag skulle skriva om, egentligen. Utan min rockräknestuga. I min b-uppsats ska jag jämföra hårdrocksrecensioner i dagspress med kort deadline och månadsmagasin med flera dagar/veckors betänketid. Man tycker ju att det borde skilja någonting. Och jag känner mig som en liten professor när jag sitter och räknar diverse saker i jakt efter tydliga differenser. Eureka mumlar jag för mig själv när jag ser en högre andel påhittade sammansättningar i Close Up Magazine (spiktights, pentagramfoder och porrsynt) men muttrar genast när jag upptäcker att även Aftonbladet har påhittiga kombinationer som Carlingsrockare, gothdomptör och bärsagrabben.

Just nu räknar jag på meningslängd eftersom det skiljer sig markant mellan texttyperna. Och eftersom jag samtidigt lyssnar på Marie "skolfröken" Lindberg kan jag inte låta bli att bli sur. Alltså, i nästan varje låt (schlagerhiten inkluderat)  har hon för många ord i varje mening så de måste hastas fram. Inte alls bra.

Men nu sluttramsat. Åter till räknestugan som faktiskt fick mig att överväga letande efter en miniräknare. Men när jag insåg att det antagligen skulle ta längre tid än att använda mobilen slutade jag leta. Någon måtta får det väl vara.

Ikväll: Maratonträning.

Vi förlorade den jämna matchen med 4-1. Jag spelade asdåligt och förutom stenhårda tacklingar lite då och då gjorde jag inte många rätt. Och inte poäng heller för den delen. Nästa söndag blir det returmöte i sundsvall. Då blir det stenhårda tacklingar och skott i krysset för min del. Tills dess ska jag sura och hoppas på att vi får riktiga domare istället för pajaser. Skulle underlätta tycker man. Och jag är inte alls bitter. Skitsport :(

Om ungefär en timme avgår bilen mot Hudiksvall där innebandy väntar. Jag har varit förkyld hela veckan och vilat (till och med från morgonens combat bara för att inte riskera någonting) mig i form. Känner mig just nu rätt pigg och jävligt taggad. Två koppar kaffe har gjort sitt för hoppigheten och att matchladda med System of a downs Mezmorize gör att jag antagligen kommer studsa ner till nytorget. Förhoppningsvis är vi fler än i söndags då vi åkte till sollefteå och förhoppningsvis plockar vi hem tre pinnar efter matchen. Sen är tanken att jag ska jobba ikväll, vi kommer hem rätt sent (21-22 någonting)  och då lämpar sig kvällen egentligen utmärkt för att skriva texter.

Men. Det finns några orosfaktorer. Först och främst vill jag antagligen falla i innebandykoma. Det brukar vara så efter en match. Och faller jag inte i innebandykoma finns två andra senarion. Det ena, som infaller vid en eventuell förlust, är att jag åskbollssurar i soffan, blir okontaktbar och inte kan tänka på annat än missade chanser, dåliga passningar eller idotiska motståndare. Tro mig. Det är inte roligt att träffa mig efter en förlust. Visserligen var jag inte så sur i söndags, men då hade vi åtminstone gjort en bra insats och haft dåliga förutsättningar. Och vad händer om vi vinner, kommer jag jobba då? Nä. Knappast. Istället blir jag min egna supporterklack som vaggar runt i ett euforirus, ser sekvenser om och om igen samtidigt som jag spontant utbrister små glädjetjut. Nä. Det är nog inte roligt att träffa mig efter en vinst heller.

Men. 3 poäng ska det bli och  naturligtvis skadar det inte om jag förlänger min fina poängsvit där jag plockat minst en pinne i varje seriematch hittills.

Underhållande. För han säger ju faktiskt sitta. Sitta. Men blir hånad ändå. och inte vinner han några pengar heller.

Det finns någonting som heter Blixtlåsprincipen och innebär i korta drag att man, vid tillfällen då det är extremt många bilar som ska ut på samma väg, turas om att åka. Som ett blixtlås. Då kommer alla fram till slut och man undviker plåtskador. Och igår efter Nightwish skulle många bilar ut på samma ställe, men något blixtlås var det inte tal om. Snarare extremt vansinne. Själv körde jag inte just då och la istället all energi på att vråla "MEN DIN JÄVLA RÖDA FITTBIL!" samt slängde mig på tutan eftersom min fega codriver inte vågade tuta lika sinnessjukt. Resultatet? Vi kom iväg.

Annars är väl just tutan den enda nackdelen med föräldrarnas nya stadsjeep från Toyota. Den har mängder av krockkuddar, hjälpsystem och är en nätt liten silvrig knubbis som är skön att köra. Fyrhjulsdrift är sällan dåligt när man åker till Härnösand vintertid så ja, jag gillar den.

Med en reservation.

Den fega tutan.

Min gamla Audi hade en tuta med klös i. Även om det var ett nätt och glatt "jag är här-tryck" på tutan, lät det som jag var skitförbannad. Men det var ju bra när man var just det, skitförbannad. Men man behöver ofta fler nyanser på sitt tutande. En lite gladare, en medium och en riktigt jävlig toksignal i stil med båttuta som kan användas på parkeringsplatser där man glömt bort hur ett blixtlås fungerar.

Va? Hur konserten var? Bra och en lång recension kommer i Sundsvalls Tidning imorgon, postar en länk då. Men jag kan avslölja att jag inte gillade att de besudlade Wishmaster.

Norrlandsturnén började i söndags då jag, ganska mycket mot min vilja, hänge i Sollefteå. Idag har jag avverkat Härnösand på förmiddagen och befinner mig just nu i en restaurang utanför Skycon Arena i Umeå där Nightwish ska spela om några timmar. Just nu "värmer" ett tvåmannaband upp restauranggästerna, och ja, jag har hört bättre. Men det är varmt och skönt här inne i alla fall och jag slipper frysa ute i slasken. Förhoppningsvis fryser vi inte på senare eftersom det i sådana fall blir jobbigt och tråkigt att köra hem. Men jag ska nog inte köra alls så mycket mer eftersom jag är så jävla dålig. Eller egentligen inte, men först var jag på väg att, ofrivilligt, svänga in på en rastplats (jag trodde det var en ny fil som dök upp. Det var det inte.).  Det blev jag rätt hånad för, men när vi senare skulle hitta från Umeås centrum ut till arenan var jag stensäker på att jag hittat en avfart och sa "det här är en avfart, det här är en avfart, det här är en avfart".

Det var det inte. Det var en påfart och efter det råkade jag köra 6 kilometer åt fel håll innan GPS:en räddade oss. En GPS som för övrigt har den läskigaste rösten ever. Låter som en robottransa. Ungefär lika obehagligt låter coverkillarna just nu "Kom igen, nu blir det lite rock´n´roll, yeah".

Nä. Jag tror inte det va.

Men snart, Nightwish och jag har främst en förhoppning; snälla, snälla,  snälla, spela lite från Century Child eftersom ni aldrig gjorde det med Tarja. Snälla, snälla, snälla?

Bandsläpp idag och även om båda banden är helt okej så måste jag tycka att bokningarna av Def Leppard som andra headliner och Whitesnake är hysteriskt tråkiga. Båda grupperna spelade på Sweden Rock 2006 och det skulle ju vara gulligt med lite variation. Årets festival hade en riktigt bra banduppsättning, men än så länge är inte reprisbokningarna någonting som ens kommer i närheten av Heaven & Hell eller jätten Aerosmith.

Men.

Boka Nightwish, Therion och King Diamond så blir det garanterat annat ljud i luckan.

För övrigt har jag råkat bli förkyld mitt i min lilla norrlandsturné. Den turné som igår innefattade Sollefteå (blöööö), på tordag inkluderar Härnösand (hua - och dessutom ska jag skriva en tenta där) samt huvudakten Umeå där Nightwish lirar (hurra!). Turnén avslutas nästa lördag då jag åker till Hudiksvall för att spela innebandy om jag piggnat på mig. Vilket jag hoppas att jag gör, men eftersom jag hela dagen slöat i soffan framför film och idol borde vilan kunna göra gott.

Det har varit en sådär första advent. Bortamatch i Sollefteå, lite folk och bara åtta man (kvinn) åkte upp för att möta Sollefteå. Vi kämpade hårt och tappert, men orkade inte hela vägen. Jag kände mig förkyld och hade dålig ork, men gjorde åtminstone ett mål. 7-3 blev slutresultatet, men inte så mycket att gräva ner sig över eftersom vi trots allt kämpade.

Väl hemma är det slaskigt som satan, åker hem till mor och far för att ta ett varmt spabad och käka lite mat. Inte helt fel. Men bäst av allt är naturligtvis att den lilla semesterresan nu är bokad. Den 19 januari åker jag och syrran till Gran Canaria för att sola, bada och äta glass i en vecka. Behöver jag säga hur mycket jag längtar?

Men nu blir det förhoppningsvis en nästan lika trevlig på första advent. Jenny har en liten glöggbjudning och har lagat en spännande kaka, och då kan man inte stanna hemma oavsett om man har ont i knä eller har mycket att göra.

Ibland får den lilla staden Sundsvall storhetsvansinne. Som tidigare i år när vi kom på att vi var Norrlands huvudstad. Långnäsa åt Umeå för vi var först och då spelar det ingen roll att ni både har större musikarrangemang och ett bättre universitet. Just nu byggs det stora shoppingcentrar här och där i staden och sedan ett ganska långt tag tillbaka har vi haft Draken som någon slags stadsikon. Och bara det är ju rätt töntigt. Men det skulle bli värre. Senaste draget i storhetsvansinnet är en stor granrisdrake på torget som "ska sätta Sundsvall på kartan". Att det mest känns som en blek ripp-off på Gävles bock är det ingen som tänkt på.

Igår fick jag syn på draken på torget och som tv-spelare är man rätt van att se drakar. Åtminstone om man spelar World of Warcraft där det går två drakar på varje spelare. Nästan. Och ursäkta Sundsvalls kommun, men en riktig drake ser inte ut som graneländet på bilden ovanför. Snarare liknar det en förväxt hund eller på sin höjd en pensionerad drake som legat i idé i två hundra år och tappat vingarna. Jag menar, till och med Katla i Bröderna Lejonhjärta känns mer skräckinjagande.

Infogade en bild på Onyixa för att visa hur en drake egentligen kan se ut.