Så Hård, så mjuk

Sitter och jobbar med b-uppsatsen just nu och har ovanligt roligt. Visserligen är jag stressad som en liten apa, har en osynlig lårkaka på rumpan (eller liknande, gör iaf asont och jag kopplar det till valfri tackling under matchen) och tvingas samtidigt lyssna på Marie Lindbergs debutplatta (allvarligt, fråga inte). Men helgen har varit trevlig, gårdagens glögg och gore-kväll var mycket sympatisk, de hemmagjorda pepparkakorna gick att äta och vi hittade ett nytt spelläge i Scene it. Men det var ju inte det jag skulle skriva om, egentligen. Utan min rockräknestuga. I min b-uppsats ska jag jämföra hårdrocksrecensioner i dagspress med kort deadline och månadsmagasin med flera dagar/veckors betänketid. Man tycker ju att det borde skilja någonting. Och jag känner mig som en liten professor när jag sitter och räknar diverse saker i jakt efter tydliga differenser. Eureka mumlar jag för mig själv när jag ser en högre andel påhittade sammansättningar i Close Up Magazine (spiktights, pentagramfoder och porrsynt) men muttrar genast när jag upptäcker att även Aftonbladet har påhittiga kombinationer som Carlingsrockare, gothdomptör och bärsagrabben.

Just nu räknar jag på meningslängd eftersom det skiljer sig markant mellan texttyperna. Och eftersom jag samtidigt lyssnar på Marie "skolfröken" Lindberg kan jag inte låta bli att bli sur. Alltså, i nästan varje låt (schlagerhiten inkluderat)  har hon för många ord i varje mening så de måste hastas fram. Inte alls bra.

Men nu sluttramsat. Åter till räknestugan som faktiskt fick mig att överväga letande efter en miniräknare. Men när jag insåg att det antagligen skulle ta längre tid än att använda mobilen slutade jag leta. Någon måtta får det väl vara.

Ikväll: Maratonträning.