Så Hård, så mjuk

Jag börjar bli lunchhungrig, men kylen är tom. Vilket å andra sidan skulle kunna vara ett u-landsproblem, men i mitt fall beror tomheten mer på lathet hos fröken Hård som egentligen inte orkar gå ner på Ica för att handla mat. Men samtidigt lär jag ju knappast bli mindre hungrig av att sitta vid datorn och sura. Och oavsett hur mycket jag vill det lär maten inte komma hit som en oväntad gäst. Och eftersom jag ska pumpa klockan 16 måste jag ju äta innan dess. Vilket egentligen borde innebära nu. Så istället för att dumblogga borde jag pallra mig ner till Ica. Men då kommer ju nästa problem - vad ska jag äta? Och kan jag köpa julmust till kvällen utan att dricka upp den? Och varför skriver jag det här när jag egentligen borde spela Mass Effect. Eller lära mig mer om sociolingvistik som faktiskt är intressant. Så intressant att jag kanske får mer än ett E den här gången. Men då bör jag å andra sidan läsa lite mer. Blööööö.

Jag och syrran smider planer just nu. För oavsett hur vackert och skönt sundsvall var i morse när jag tog en vinterpromenad på nyfallen snö i perfekt väder skulle jag ändå behöva en veckas semester. Utrikes. Och efter B-uppsatsen är jag faktiskt ledig i några veckor och skulle kunna åka till soligare breddgrader. Och jävlar vad skönt det skulle vara. Så nu smids det planer. Jag och systern jagar finansiärer, letar resor och drömmer oss bort. Vad som helst där det är varmt och man kan äta glass hela dagarna är mitt enda krav. Ge mig - nu! Men då kanske det är bättre att jag jobbar, skriver och pluggar istället för att dumblogga så jag får in lite pengar till semesterkassan. Ja. Jag tror jag gör så.

Mitt högra ben kan lika gärna amputeras. Nu. Det började med knät (som fortfarande inte är bra, men jag kör vidare ett tag i alla fall). Sen råkade jag kliva snett härom helgen, foten svullnade upp, gjorde ont och jag var tvungen att ta en ofrivillig vila. Och vad gjorde jag idag? Tja, tänkte raka bort vinterlurvet från benen eftersom jag faktiskt har på mig shorts en gång i veckan och ogärna ser ut som en björn. Men att raka ben i badkar är lättare än i duschar och just därför saknar jag badkaret i skönsberg. För naturligtvis skar jag mig när jag, på ett ben, balanserade i duschen  försökte få fina ben. Rakt på ledbandet så blodet sprutade och nä, inga plåster hemma. Istället ett snabbt gör-det-själv-plåster med näsduk och tejp som fick fungera för stunden. Och ont gjorde, och gör det fortfarande. Nu tror jag i och för sig inte att det är någon större fara med mig och även om jag faktiskt skulle karvat av hela ledbandet skulle jag nog ändå spelat bortamatch på söndag. Sollefteå ska få storspö nämligen. Men från och med nu får det nog bli lurviga ben ett tag. För säkerhets skull. Jag kan nämligen inte tänka mig någon löjligare sjukfrånvaro än "Nä, Sofia kan inte spela innebandy på X antal månader eftersom hon råkat skära av sig ledbandet när hon rakade benen".

Det började med Carol of the Bells på repeat hela helgen och nu har några av tomtarna plockats fram. Fortsätter det i den här takten blir det glögg i vattenflaskan redan nästa vecka och veckan därefter är jag nog rätt less på allt vad jul heter.

Men det finns en sak jag inte ätit innan december och jag håller stenhårt på traditionen. Pratar om Saffransgifflar som ungefär är så gott som det blir. Kommer att få kämpa för att inte äta tre påsar om dagen när jag väl öppnat pandoras saffranslåda. Så sjuuuukt gott.

Det spelar ingen roll vilken tid jag går och lägger mig.
Det spelar ingen roll om jag äter en ordentlig frukost.
Det spelar ingen roll om jag  hinkar i mig kaffe.
Det spelar ingen roll om jag tar en isbitsprommenad upp till Skönsberg.

Ska det spelas innebandy innan 13.00 är jag ändå lika pigg som en bakfull zombie. I bästa fall.

Morgonmatch idag, 10.00. Jag hade satt väckarklockan på 07, men lyckats snooza till 8.30 och kom nästan sent. Vilket i och för sig inte hade spelat någon roll. Efter att vi värmt upp i ca en halvtimme fick vi veta att matchen var inställd. Motståndarlaget hade åkt fel/inte fått ihop folk och det blev en Walk over-vinst till oss (w.o) vilket innebar 3 poäng och 5-0 i resultat. Vilket i och för sig var bra. Men när man väl kliver upp vill man spela. Plus att laget vi skulle möta (IBF) ligger absolut sist i serien och har släppt in tokmycket mål så sannolikheten för en större vinst i vår favör var rätt stor. Men så blev det.

Istället spelade vi mot varandra i två perioder och det räckte för att jag skulle få ont i knät. Suck. Nästa helg åker vi till härliga Sollefteå för att spela mot deras fantastiska innebandylag. Lovley. Och nu ska jag fortsätta jobba/plugga hela helgen. Hurra.

Igår MTV - idag apoteket och inköp av bråddar.

Det spelar ingen roll att Johan försöker muntra upp mig med "Men det är ju rätt tufft ändå, som nitar nästan. Rispar upp asfalten. Det är väl inte så farligt"

Jo. Jag tycker det ändå. Tant Sofia i sitt esse. "En billig livförsäkring" sa kvinnan på Apoteket. Och jovisst. Man får väl passa så man inte bryter tantbenshalsen. Halka har jag dock redan gjort. Och klivit snett. På den halkiga backen lyckades jag kliva ordentligt snett i lördags natt (vilket antagligen berodde mer på ett halkigt sinne efter Jennys starkdrinkar). Gjorde jätteont då, inte ont alls i söndags, kändes en del under innebandy i måndags, tisdag inte så mycket, men när jag vaknade i morse och lufsade runt i lägenheten kändes det riktigt mycket. Plus att det är svullet. Klanttant. Men combat får det bli ändå. Men jag går dit med mina bråddar.

Edit: Nä. Det gör jag inte alls. Någon gång måste man vara lite klok och eftersom jag har apont i foten stannar jag hemma. Oavsett jag vill eller inte.

Ena dagen SVT - andra MTV. Det går fort i svängarna för Sofia Hård.

"?jag tycker man kan göra en blandning, man går och så spelar man lite nhl-hockey, så går man in och så gör man ett gig och krökar lite ute och sen ringer någon och säger lite kryptiskt sådär så får man ett hemligt uppdrag och så ska man mörda någon och så måste man fly snuten i en jättesnabb bil.

? eller så slår man bara ihop en fem sex olika spel. ?
sen blir man bara han mario bros, vad heter han, så slutar man med han king kong. "

Dregen i Backyard Babies spånar spelidéer. Och visst verkar det som ett underhållande spel?

(rolig tramspetitess: Word ville ersätta ordet Dregen med Dregeln i stavningskontrollen. Komiskt men jag valde att avböja stavförlsaget.)

Årets bästa vecka? Inte helt omöjligt. I onsdags var jag gäst i Eftersnack, i torsdag intervjuade jag In Flames och Backyard Babies för att sedan gå på releasefesten för gh3. Får även en glödhet kontakt som förhoppningsvis kan leda till stora karriärframångar. I går spelade jag innebandy, första tio är antagligen de bästa jag gjort på en innebandyplan någonsin och vinsten i kombination med det egna spelet gjorde att humöret åkte i topp. Efter det megatrevlig middagsbjudning hos Jenny med god soppa, bröd och drinkar. Jag gjorde en avstickare ner till Pipeline för att kolla Kristet och det var riktigt bra. Bra röj och bra fokus. När jag vaknat lite mer ska recensionen skrivas. Efter det - tillbaka till tjejmiddagen och först halv tre stapplade vi hem åt olika håll. En grym avslutning på en grym vecka helt enkelt. Nu blir det dock prison break, vatten och kaffe så jag skärper till mig och kan jobba idag. Spel att spela och intervjuer att skriva. Det är så synd om mig.

(varning för bakisdyslexi i texten ovan)

http://orebro.expressen.se/nyheter/1.929177/en-syndig-natt-pa-club-eden

Jag känner mig som en pryd gammal tant, men allvarligt så känns det här rätt vridet.

"- Idag på dan hade vi premiär för ?lunchknull?. Det var väldigt lyckat. 15 killar kom vid lunchtid och knullade en 69-årig dam. Hon älskade det och männen var supernöjda, säger Agnes, klubbens grundare och värdinna."

Första tanken när mobilen ringer lite för tidigt (vilket här betyder 8.00 en lördagmorgon) är att någonting har hänt. Både farmor och farfar är av det skröpliga slaget och ramlar eller får strokar lite då och då. Så när mamma ringer tidigt tänker man att någonting har hänt. Och mycket riktigt var det så. Någon hade ramlat. Men inte var det farfar 80, farmor 76 eller mormor 72. Det var mamma Kristina, 46 år. De håller nämligen på med en omtapetsering i radhuset och av den anledningen var trappräckena bortskruvade. Vilket räckte för att mamma, runt 02.00 inatt, efter en lång tv-session skulle missa sista trappsteget och göra illa foten. Så illa att det behövde bli ett besök på akuten nu på morgonen för att utesluta brutna ben. Jag hoppade därför på första bästa buss för att komma hem till föräldrarna och skjutsa den stackars mamman till sjukhuset.

Värt att nämna är även att ingen alkohol var inblandad i fallet. Min mamma (som jobbar på socialtjänsten) är extremt restrektiv med sådant och dricker mest ett glas vin på sin höjd. Och annars kan man ju tänka sig att majoriteten av fallolyckor på akuten en lördagmorgon har en alkoholanknytning. "Kan ni inte ge mig alibi?" frågar mamma i bilen och vill att jag och syrran ska bekräfta hennes soffsittarfredag om frågan skulle komma på tal.

Mycket riktigt.

Mamma: Jag ramlade och gjorde illa foten
Sjuksköterskan: Jaha, igår kväll eller?
M: Nä, inatt runt 2
S: Aha, varit ute och rumlat?
M: Det skulle man kunna tro, men så var faktiskt inte fallet, jag...
S: Det får man göra ibland när man är vuxen vet du
M: Jo, men....

Mycket underhållande och chansen att sjuksköterskan faktiskt trodde mamma kändes rätt liten. Men å andra sidan skulle jag nog inte heller gjort det. Hur som helst var foten hel och det var väl en allvarligare stukning eller liknande. Men dramatiskt var det ändå.

Hur svårt kan det vara. Man bokar tågbiljetter på nätet, betalar med visakortet och sedan hämtar man dem i automaten hos SJ. Förslagsvis noterar man även vilken tid man ska åka. Och förslagsvis skriver man rätt tid. Man skriver 12.34 om tåget går 12.34, inte 08.32. Men det gjorde jag. Så jag klev upp i ottan, släpade mig ut i kylan och tog mig ner till tågstationen, hämtar biljetterna och ser att det handlar om en helt annan tid än vad jag planerat. En tid som 1; innebär att jag hade kunnat sova ut, 2; missar intervjuerna med Backyard Babies och In Flames, 3; måste gå hem i kylan. Och det är ju sådär roligt. Så jag tog min biljett och gick in till SJ-killen, förklarade att det egentligen bara kostade ca 40 kronor mer att ta tåget nu än den tid jag bokat och att jag, när jag ändå var här, lika gärna kunde åka nu. Om det gick bra att betala mellanskillnaden och byta. Vilket egentligen inte gick. Av de 200 kronor som biljetten kostade skulle 100 dras av som avgift, men det gick ändå inte eftersom detta skulle vara gjort sju dagar innan. Inte några timmar. Men. För första gången är SJ en positiv upplevelse och efter lite trixande får jag pengarna tillbaka. Och biljetter till det tidiga tåget. Så jag hann med intervjuerna och slapp gå hem. Inte alls bra. Intressanta band förresten, In Flames var störtsköna på sitt sätt och Backyard var också riktigt coola. Plus att jag, bara så där, knöt en riktigt bra branschkontakt av hemlig modell. Grymt :D

Jag vet inte om ni hängt med i svängarna, men den har veckan har jag en inneboende i form av min 17-åriga, elaka lillasyster Viktoria. Och jag vet inte om det är jag som är godtrogen eller korkad, men hon lurar mig fan hela tiden. Som härom dagen när jag frågade om jag fick låna hennes ipod-hörlurar eftersom mina är trasiga

"Jo, visst kan du det"
"Tack"
"Men de sitter fast i ipoden"
"Va?"
"Jo, det är sant, de sitter fast i ipoden så då måste du låna den också"
"Eh...jaha...vad konstigt...men okej"

Naturligtvis blåste hon mig. Och trots att jag innerst inne vet att inga hörlurar sitter fast i ipodar (det vore ju idiotiskt om lurarna går sönder) så gick jag ändå på det. Som en dum blondin. Pinsamt.

Nyss lurade hon mig igen. Hon har nämligen sett säsong 6 av Scrubs där jag inte sett ett enda avsnitt. Och när syrran sa att någonting stort hände försökte jag naturligtvis pumpa henne på detaljer. "Är det någon som dör och vem?" gastade jag och fortsatte "Är det Dr. Cox?". "Ja" sa systern och gav mig en smärre hjärtinfarkt. Men när jag höll på att falla ihop i hallen började hon skratta.

"Haha, det är ju som med ipodhörlurarna"
"Eh...va?"
"Jamen, du är ju så himla lättlurad. Hihi"
"Men din lilla råtta, du gav mig ju nästan en hjärtinfarkt!"
"Sofia, om du nästan fick en hjärtinfarkt för att Dr. Cox dör i Scrubs, då är det illa"
"Jo..."

Så kan det gå om inte haspen är på. Men nu ska jag i alla fall åka ner till Stockholm i två dagar, gå på Guitar Hero 3-festen och vara lite ledig. Tidigare ikväll har jag varit gäst i lokaltv, spännande värre och riktigt roligt. Tror till och med att farmor och farfar kämpade för att hålla sig vakna till 22.30 då det började. Går säkert att hitta sändningen på nätet om man letar, men nu ska jag sova så jag kan kliva upp tidigt i morgon och hoppa på tåget. Tjipp.

Ja. Har man en lillasyster som inneboende och måste spela/skriva till runt 03.00 på natten finns det inte så många andra alternativ än att gentlemannamässigt överlåta sängen till systern och själv slagga på soffan. Kombinationen av dålig soffsömn och sen sänggång har emellertid resulterat i en extrem trötthet genom hela dagen. Har inte gjort så mycket vettigt alls, en liten sväng till Birsta med mormor och maratontittande av Prison Break säsong 2. Inte helt fel förvisso, även om första säsongen känns bra mycket starkare. Var även på bio ikväll för att se 1408. Helt okej skräckis som egentligen aldrig var läskig. Bästa delen innan han kommer in i rummet, sedan blir det bara en orgie i hemskheter och man avtrubbas nästan. Fast syrran var rädd och vågade knappt titta. Vilket hon såklart blir retad för av den snälla systern. Som å andra sidan gjorde en grym middag med laxbiffar och räksås. Riktigt gott och inte alls så svårlagat.

Nu blir det lite mer prison break innan jag däckar för att ta igen all den missade sömnen. Imorgon är det pump, combat, tv-inspelning och packning som gäller. På torsdag tar jag tåget till Stockholm för att gå på kändisfest, på fredag åker jag hem, på lördag lirar jag innebandy (oavsett vad knät säger) innan det är middag hos Jenny samt Kristet-spelning på Pipeline. Samtidigt som jag spelar hysteriska mängder tv-spel. Och pluggar lite. Fullspäckat schema? Jo. En aning.

Lillasystern är inneboende den här veckan eftersom de tapetseras hemma hos föräldrarna. Idag när jag körde combat hade hon i uppgift att laga mat tills jag kom hem. Öppnar dörren och efter ungefär ett steg blir jag akut rökskadad. Vet inte vad hon har gjort, men pasta har aldrig rykt så här mycket. Jag hostar som om jag fått lugncancer och hosta lär jag fortsätta göra eftersom vi nu måste ha balkongdörren öppen för att vädra.

Men tja. Jag hoppas att det är gott åtminstone.

Efter en stressig helg och vecka tänkte jag lugna ner mig lite idag. Var helt ledig och på sin höjd shoppa lite (Höganäs glöggmuggar <3), men naturligtvis så höll den planen i cirka två minuter in på morgonen. Det första mailet renderade mer jobb och ännu mer lär det dyka upp. Så det var bara att koka kaffe och bänka mig vid datorn helt enkelt. Som vanligt. Men lite ledigt lär det nog bli. Eller ja, om man ser spelandet av Assassins Creed som rent nöjeslir (vilket det å andra sidan egentligen inte är då jag måste klara spelet och fixa rec innan embargon på onsdagnatt). Fast det är ett så bra spel att jag inte lider alltför mycket. Ang. lida så blir det test av knät på innebandyplanen senare ikväll. Combat och knät fungerar bra, i och för sig värker/ömmar det lite till och från, men det gör det ändå. Det verkliga testet blir alla innebandysvängar hit och dit, men jag håller tummarna. Vi möter IBF i helgen och då krävs det mycket för att sitta på sidan.

Hade en trevlig lördagkväll igår. Jenny och Frida kom över på lite Death Proof, Buzz Hollywood och färgglada drinkar. Och förutom det faktum att töntbuzz konstant hånade mig var det en lyckad kombination. Death Proof tål att ses om och om och om och om osv. Coola tjejer, coola repliker och ett lyckligt slut. Vackert. Nästan lika vackert som det rådande vintervädret. Efter att ha toksnöat hela morgonen har det lagt sig fint och juligt med resultatet att jag googlat runt på längdskidor. Har inte åkt på tusen år (eller rättare sagt; sedan man blev tvingad i skolan) och har kanske målat upp någon glorifierande utopi om hur jag tar en hurtig promenad upp på Södra berget eller till Sidsjön för att åka lite innan jag kommer hem, tar en varm kopp te och fortsätter med studierna. Detaljer som uppförsbackar, iskyla och dålig vallning har jag förträngt. Och det är ju så här; bor man i en vintersportstad så borde man faktiskt utnyttja det. Så därför satsar jag på att skaffa både bräda och längdskidor i vinter. Men. Det har jag å andra sidan sagt många andra år också. Vi får väl se hur det blir.

Annars då?

Tja, en hel del jobb, men jag har varit ovanligt effektiv. Spelade EA Playground tidigare idag och det var lagom roligt. Inte minst när man har träningsvärk sedan combaten och en antydan till huvudvärk efter gårdagen. Röra sig/träna kan man göra på gymmet, framför tv-spelen ska man bara ha roligt. Punkt slut. Men men. Nu ska jag fylla på med mer kaffe och hålla tummarna för att iprenen kickar igång så det kan bli någonting vettigt gjort. Eller ovettigt, beror på hur man ser det.

Ser på Argument just nu, handlar om den gamla gubben som inte fick köpa lättöl eftersom han inte visade legitimation, trots att han verkligen ser ut att vara gammal som graven och således över 18. Görel-kvinnan från Iogt-nto tycker att man konstant ska be om legitimation, oavsett ålder medan gubben och en kille från MUF tycker att det är precis lika absurt som det låter. Hur som helst så får det mig att tänka på följande anekdot från i somras:

Vi var på Öland en vecka, jag och pappa var ute och tog en morgonpromenad med Steven (hunden). Eftersom det var mitt i sommaren och semester hade jag bara en liten börs (haha, vilket tantord, men det var verkligen en liten börs) med småpengar i. Efter promenaden kommer vi till Ica och pappa ber mig kila in för att köpa snus (till honom) och mjölk så väntar han ute och håller i hunden.

Till saken hör att jag, när jag jobbade på öb, hade ganska roligt åt minderårigas försök till köp och de ursäkter de rabblat fram. Ofta var det väldigt genomskinligt, och det här var i samma nivå. För naturligtvis frågade kassörskan om leg (trots att jag är 22!)

Jag: "Eh...nä...den har jag inte med mig"
Kassörskan: "..."
Jag: "Eh...men...det är till pappa....och han står ute med hunden....."
Kassörskan: "Jaha."

Och så fick jag handla. Trots att det lät som den sämsta bortförklaringen genom tiderna. Lika roligt var det när jag åkte buss till Stockholm sist och biljettkontrollanten kläckte följande fras:

"Har du någon handling som styrker det rabatterade priset?"

Och till saken hör att 1; på den här resan kostade det lika mycket, oavsett om man var student eller "vanlig" och 2; tjejen som frågade var kanske 19 och det kändes knappast naturligt med det ordvalet. Dock mycket komiskt. Såklart.

...kom på en sak jag hatar nästan lika mycket som salstentor. Att beställa kursböcker för 1.200 kronor är inte heller så roligt. Vilket jag precis gjort. Där rök voodoknivstället jag spanat på i ett år. Och ja ja, man kan kopiera/låna what ever, men med all den energi och tid det tar kan jag lika gärna lägga tiden på att skriva saker för att få ihop till samma summa. Och då är det ju ändå plus minus noll till slut. Även om det är surt.

Sitter och tentapluggar vilket i vanlig ordning innebär att jag lär mig precis fel saker. Eller snarare att jag snappar upp precis fel saker. Som ordet Brilleslange på norska (glasögonorm), mycket roligt. Bra mycket skojigare och användbart än att veta vilket år Ivar Aasen uppfann nynorskan. Ungefär. Frågan är emellertid vad som kommer på tentan i morgon.

Har jag nämnt hur mycket jag hatar salstentor? Nä. Antagligen inte eftersom det är helt omöjligt att i ord beskriva detta vidriga fenomen. Tacka vet jag hemtentor, men naturligtvis har vi inte en enda sådan i höst vilket reducerar chansen att faktiskt lära sig någonting, inte bara mata in information i mängder och hoppas att något fastnar. Hittills har jag dock aldrig kuggat på en salstenta (men väl hemtenta...grammatikhelvetet) så egentligen ska jag väl inte säga någonting. Men ändå. Hat, hat, hat.

Just nu sitter jag även och lyssnar på en julskiva (don´t ask) och i kombination med snön som faktiskt ligger kvar känns det extremt juligt. Jag får anstränga mig till det yttersta för att inte rusa ner till Ica och manihandla glögg, pepparkakor, julmust. Och saffransgifflar. I min version av himmelen badar man i saffransgifflar. Men jag har lovat mig sjäv att inte äta en enda innan första december. Traditioner osv. Precis som att jag och syrran bara tillåter oss att se Edward Scissorhands i december. Trots att det är en av våra favoritfilmer. Fick se Death Proof igår istället. Fortfarande hysteriskt bra.

Knät känns för övrigt okej efter combaten igår. Småömmar dock, men går att böja utan problem vilket är bra. Frågan är hur det reagerar på måndagens innebandy.

Slutligen; vem fan kom på danskarnas räknesystem med halvfjerds och liknande? Det måste ha varit en fyllegrej. Precis som allt i danmark. Bästa sättet att fixa den danska delen på tentan är antagligen att smuggla med sig lite (läs: mycket) sprit till tentan så man får ett danskt, sluddrigt uttal och således kan skriva av uttalet. Danska i ett nötskal.

Var hos sjukgymnasten i morse för att försöka se vad som är fel med knät som inte alls gillar innebandy, men tycker combat är helt okej. De positiva nyheterna är att han inte gjorde något "fynd" som han kallade det själv. Det vill säga, ingenting trasigt eller löst vilket naturligtvis är bra bra. Det han trodde smärtan berodde på var något slags knäurhoppning som hade med musklerna ovanför knät att göra. Ja, hängde inte med så mycket, men det lät rimligt med tanke på att det är vid sneda förflyttningar eller vridningar det gör ont, inte raka som vid combat etc. Rekommendationen blev därför att skaffa ett knäskydd och försöka jobba med styrketräning av musklerna, i och för sig har jag redan väldigt starka lår, men de kan alltid bli starkare. Han rekommenderade även att jag fortsätter gå på pass etc, allt för att stärka upp knät ytterligare. Och det känns ju bra, så förhoppningsvis kan jag köra combat på lördag utan några större problem samt även testa innebandy på måndag. Men samtidigt som det är bra nyheter att ingenting är direkt trasigt så hade det på något sätt ändå varit bättre med ett distinkt fel som man verkligen kunde placera och göra någonting åt direkt. Nu får jag mest känna mig efter framöver och om idiotsmärtorna fortfarande dyker upp när jag kör innebandy får jag boka en tid med knäspecialisten på sjukhuset.

Okej. Det här är rätt pinsamt, men idag har jag tappat bort min katt två gånger. Ja. Tappa bort som i: jag har verkligen inte den blekaste om var han är. Och jag bor som bekant (tyvärr) inte i ett stort slott på 200 kvadratmeter utan i en liten tvåa på 43,5. Hur svårt kan det vara liksom. Men försvunnen var han och jag kollade i princip överrallt. Första gången kom han fram av sig själv, men jag hann inte se det hemliga gömstället. Den här gången fick jag leta ordentligt innan jag tänkte "men han kan väl inte vara på det lilla utrymmet under frysen där han var när han var liten". Men jag gick dit och kände efter lite med handen "usch vad dammigt det är här, jag måste verkligen dammsuga" hann jag tänka innan jag insåg att dammet jag kände på var...min katt. Som sen kom fram och undrade varför jag stört hans sömn. Från och med nu blir det stängd dörr till köket dock för även om det är varmt och mysigt kan det knappast vara optimalt att sova under en frys.

http://www.expressen.se/noje/film/1.911535/utbuad-av-kollegorna

Ojdå. Det är synd om Helena. Och jag är också rätt elak mot henne. Tycker som bekant att hon inte gör så mycket annat i filmerna än att knulla och gråta och tja, läser man den här artikeln mellan raderna (eller ja, det räcker att läsa den som vanligt) så förstår man att det verkar vara lite samma sak även utanför filmerna. Knullande med Colin för att få huvudrollerna och grinande när andra blir arga.

Nämnde henne i min senaste Ginza-krönika, om än på ett snällare sätt eftersom det faktiskt finns barn som läser Ginza-katalogen. Tror jag. Hur som helst, det här var mitt bidrag till den offentliga mobba helena-situationen

"Vi har en av världens bästa fotbollsspelare i Zlatan, friidrottsfenomenet Carolina Klüft och möbelgiganten IKEA. Okej att våra filmer mest består av en Helena Bergström som gråter, men spel, det är vi riktigt vassa på och kan mycket väl mäta oss med resten av världen. "

Förlåt.

(gud så ofokuserat bakisdravel)

Knäproblem sätter stopp för all typ av träning. Så vad ska man kompensera det med? Slösittande i soffan framför bingo lotto? Nä. Festande två dagar i rad såklart. Igår blev det några öl för mycket och sänggång runt halv 5, ikväll blir det "tidigt" efter att ha besökt Våååååååningen, Kåren och Oskar. Att jag kom in (första gången jag försökte sedan Juldan, gick vägen trots att jag inte kunde sno år från vänner, men 22 verkar vara grönt) var en bedrift i sig. Väl inne på Oscar visade sig Sundsvall från sin bästa sida. Vännerna från Kittos rockband (som spelat med Cradle och Magnus Carlsson) fick se folk slåss hit och dit. Sundsvall i mitt hjärta liksom. Men annars en trevlig och mångsidig kväll. Bra musik, bra folk och bra öl. Just nu djupdyker katten i mitt vattenglas med både tassar och mun, men han har å andra sidan klätt ut sig till ett spöke ikväll pga Halloween så jag ska väl inte klaga. Nu sömn. Sen innnebandytittande. Sen tv-spel. Sen finbesök. Det är bra att vara Sofia just nu. Förutom att jag lär vara dubbebakis imorgon.

Förra årets antiklimax kring julen då jag panikpyntade några dagar innan julafton eftersom det var först då jag flyttade in i lägenheten, har resulterat i att jag nästan maniskt ser fram emot den här julen. När jag går på stan tittar jag knappt på annat än dyra designtomtar (varför kan jag inte fynda på Rusta som alla andra?) och just nu håller jag även på att spräcka budgeten för att kunna unna mig Rörstrands fantastiska glöggmuggar (och även Ittalas nya öl/smoothie-glas, men det har inte så mycket med julen att göra).

Igår fick jag dock känslan av att det verkligen var jul och december. Hade varit nere på stan och druckit några öl, men efter att sällskapet bredvid oss blev lite för närgågna stack vi för att spela Portal istället. Såklart. Och möts av världen finaste decembersnö. Som till och med ligger kvar dagen efter. Fast när vi sen gick ner på stan var det inte snö längre utan slask och julstämningen dog rätt snabbt. Men förhoppningsvis återvänder både den och snön senare. Har ju tänkt (för typ tredje året i rad...) att återuppta mitt brädåkande igen. Och för det behövs det som bekant snö.

Hysteriskt mycket svamlig tramsblogg just nu. Ska omedelbart stänga av och göra någonting seriöst istället. Som att gå ner på våååååååååååningen där jag ska recensera musik. Har aldrig varit på vååååååååååååningen tidigare så det blir nog intressant, men eftersom jag somnade runt halv fem inatt (vi var ju tvugna att klara Portal. Igen. The Cake is a lie osv) känner jag mig lagom pigg.

Dagens portalcitat (jag älskar det här spelet): It's a mystery I'll solve later. By myself. Because you'll be dead."

(angående den beväpnade man som just nu jagas på ön Alnön utanför Sundsvall http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1155616.ab)

"Han befinner sig ju på en ö så läget är lite knepigt för honom"

Nähä? Du säger det? Snarare skulle man säga att det är rätt helrökt för honom med tanke på att bron är avspärrad och kustbevakningen håller koll på båtar. Så ja.Det är rätt knepigt. Men bara lite då, tydligen.

Jag tror jag lider av diverse bokstavskombinationer, som L.O.S.T, PBS2 och den allvarliga S.P.E.L. Tenta nästa fredag, men istället för att läsa Dansk som nabosprog lyssnar jag på Dark Passion Play med lite för mycket inlevelse samtidigt som jag sneglar upp mot DVD-hyllan som tidigare idag berikades av säsong 3 på Lost och Prison Break säsong 2. Men ja. Hittills har jag pluggat i alla fall, men jag får lite vibbar från AU1 när jag läser Naesten som hjemme, en bok om grannspråksundervisning som knappast riktar sig mot gymnasieelever. Plus att den är skriven 1996 och att idag köra med brevväxling via snigelpost (där man kan skicka med vänskapsband man gjort i slöjden föreslår boken) känns som en rätt bra metod för att bli töntförklarad redan dag ett. Annars känns ju den här kursen rätt lätt och då är risken att man inte anstränger sig så mycket. Under språkhistorian bodde jag framför mina böcker hela tentaveckan. Och även om jag naturligtvis kommer plugga lite mer intensivt onsdag-torsdag nästa vecka känns det ändå rätt lugnt.

Så ikväll ska jag gå ut och ta några öl, ta det lugnt och ha en helt vanlig helg. Någon innebandy på söndag blir det inte, men nästa onsdag hoppas jag att den sjuka gymnasten är på plats för knäkontroll. Tills dess får jag sysselsätta mig med lite dvdboxar och på sin höjd lite styrketräning i gymmet av andra kroppsdelar än ben. Men det känns å andra sidan sådär, inte minst med tanke på att mina ipod-lurar är trasiga och träna utan musik är inte aktuellt.

Gårdagens gardellshow Tillfällig gäst i ditt liv var dock sevärd som vanligt, håller dock med Janne om att det inte var hans bästa, men väldigt bra ändå. Roligast var inledningen då han impulsivt drog upp vår lilla 17-åriga fotograf på scenen, en kille som knappt gjort något större jobb innan så det lär bli ett minne för livet :)

Nä. Nu får det vara sluttramsat. Dags att ta tag i dagens viktigaste beslut. Kina eller indiskt till lunch. Det är dagens i-landsfråga. Mat måste det i alla fall bli, så jag orkar spela lite tv-spel nu på eftermiddagen. Det är hårt att vara Hård.

För att överleva hösten krävs det många grepp. Lite ny inredning, dyra designprylar, tv-spel och musik är alla bra knep, men att unna sig själv någonting är inte helt fel det heller. Egentligen hade jag ju tänkt börja min make over med ett besök hos sjukgymnasten igår (för att kolla upp knät), men han var...sjuk. Och jag har dragit så mycket dåliga ordvitsar om det redan, så jag tänker inte älta det mer. Förutom att jag hoppas på en tid hos en friskgymnast inom en snar framtid...

Anyway. Var även till frissan idag för att fixa till mig lite. Ska snart ner till huvudstaden på Guitar Hero III:s releasefest och då kan det vara bra att inte se ut som ett troll. Körde samma frisyr som vanligt, dvs uppklippt i olika etapper. Och det blev ju bra. Och gladare blev jag när min frisörska (som verkligen inte gör någonting annat än pratar om vilka dyra hårmedel man ska köpa, hon måste ha provision på det där) plockade fram plattången. Skönt med lite spikrakt hår tänkte jag som annars "lider" av självlockighet och ett hår som vid minsta lilla fukt lockar ihop sig på ett löjligt sätt. Hur som helst var frisörskan inte intresserad av att platta, nä, här skulle det lockas och innan jag hann säga "men jag är ju en tuff hårdrockare, inte en släktning till guldlock och även om jag överväger att addera ett franskt efternamn till det vanliga Hård så heter jag ändå Hård och vill ha en Hård, tuff frisyr" så satt jag där, lockigare än någonsin. Och jo, det är ju bara temporärt och går över vid nästa dusch, men ovanligt är det likväl.