Så Hård, så mjuk

Mitt högra ben kan lika gärna amputeras. Nu. Det började med knät (som fortfarande inte är bra, men jag kör vidare ett tag i alla fall). Sen råkade jag kliva snett härom helgen, foten svullnade upp, gjorde ont och jag var tvungen att ta en ofrivillig vila. Och vad gjorde jag idag? Tja, tänkte raka bort vinterlurvet från benen eftersom jag faktiskt har på mig shorts en gång i veckan och ogärna ser ut som en björn. Men att raka ben i badkar är lättare än i duschar och just därför saknar jag badkaret i skönsberg. För naturligtvis skar jag mig när jag, på ett ben, balanserade i duschen  försökte få fina ben. Rakt på ledbandet så blodet sprutade och nä, inga plåster hemma. Istället ett snabbt gör-det-själv-plåster med näsduk och tejp som fick fungera för stunden. Och ont gjorde, och gör det fortfarande. Nu tror jag i och för sig inte att det är någon större fara med mig och även om jag faktiskt skulle karvat av hela ledbandet skulle jag nog ändå spelat bortamatch på söndag. Sollefteå ska få storspö nämligen. Men från och med nu får det nog bli lurviga ben ett tag. För säkerhets skull. Jag kan nämligen inte tänka mig någon löjligare sjukfrånvaro än "Nä, Sofia kan inte spela innebandy på X antal månader eftersom hon råkat skära av sig ledbandet när hon rakade benen".