Så Hård, så mjuk

Första tanken när mobilen ringer lite för tidigt (vilket här betyder 8.00 en lördagmorgon) är att någonting har hänt. Både farmor och farfar är av det skröpliga slaget och ramlar eller får strokar lite då och då. Så när mamma ringer tidigt tänker man att någonting har hänt. Och mycket riktigt var det så. Någon hade ramlat. Men inte var det farfar 80, farmor 76 eller mormor 72. Det var mamma Kristina, 46 år. De håller nämligen på med en omtapetsering i radhuset och av den anledningen var trappräckena bortskruvade. Vilket räckte för att mamma, runt 02.00 inatt, efter en lång tv-session skulle missa sista trappsteget och göra illa foten. Så illa att det behövde bli ett besök på akuten nu på morgonen för att utesluta brutna ben. Jag hoppade därför på första bästa buss för att komma hem till föräldrarna och skjutsa den stackars mamman till sjukhuset.

Värt att nämna är även att ingen alkohol var inblandad i fallet. Min mamma (som jobbar på socialtjänsten) är extremt restrektiv med sådant och dricker mest ett glas vin på sin höjd. Och annars kan man ju tänka sig att majoriteten av fallolyckor på akuten en lördagmorgon har en alkoholanknytning. "Kan ni inte ge mig alibi?" frågar mamma i bilen och vill att jag och syrran ska bekräfta hennes soffsittarfredag om frågan skulle komma på tal.

Mycket riktigt.

Mamma: Jag ramlade och gjorde illa foten
Sjuksköterskan: Jaha, igår kväll eller?
M: Nä, inatt runt 2
S: Aha, varit ute och rumlat?
M: Det skulle man kunna tro, men så var faktiskt inte fallet, jag...
S: Det får man göra ibland när man är vuxen vet du
M: Jo, men....

Mycket underhållande och chansen att sjuksköterskan faktiskt trodde mamma kändes rätt liten. Men å andra sidan skulle jag nog inte heller gjort det. Hur som helst var foten hel och det var väl en allvarligare stukning eller liknande. Men dramatiskt var det ändå.