Så Hård, så mjuk

Om ungefär en timme avgår bilen mot Hudiksvall där innebandy väntar. Jag har varit förkyld hela veckan och vilat (till och med från morgonens combat bara för att inte riskera någonting) mig i form. Känner mig just nu rätt pigg och jävligt taggad. Två koppar kaffe har gjort sitt för hoppigheten och att matchladda med System of a downs Mezmorize gör att jag antagligen kommer studsa ner till nytorget. Förhoppningsvis är vi fler än i söndags då vi åkte till sollefteå och förhoppningsvis plockar vi hem tre pinnar efter matchen. Sen är tanken att jag ska jobba ikväll, vi kommer hem rätt sent (21-22 någonting)  och då lämpar sig kvällen egentligen utmärkt för att skriva texter.

Men. Det finns några orosfaktorer. Först och främst vill jag antagligen falla i innebandykoma. Det brukar vara så efter en match. Och faller jag inte i innebandykoma finns två andra senarion. Det ena, som infaller vid en eventuell förlust, är att jag åskbollssurar i soffan, blir okontaktbar och inte kan tänka på annat än missade chanser, dåliga passningar eller idotiska motståndare. Tro mig. Det är inte roligt att träffa mig efter en förlust. Visserligen var jag inte så sur i söndags, men då hade vi åtminstone gjort en bra insats och haft dåliga förutsättningar. Och vad händer om vi vinner, kommer jag jobba då? Nä. Knappast. Istället blir jag min egna supporterklack som vaggar runt i ett euforirus, ser sekvenser om och om igen samtidigt som jag spontant utbrister små glädjetjut. Nä. Det är nog inte roligt att träffa mig efter en vinst heller.

Men. 3 poäng ska det bli och  naturligtvis skadar det inte om jag förlänger min fina poängsvit där jag plockat minst en pinne i varje seriematch hittills.