Ge mig en arg tuta!

Det finns någonting som heter Blixtlåsprincipen och innebär i korta drag att man, vid tillfällen då det är extremt många bilar som ska ut på samma väg, turas om att åka. Som ett blixtlås. Då kommer alla fram till slut och man undviker plåtskador. Och igår efter Nightwish skulle många bilar ut på samma ställe, men något blixtlås var det inte tal om. Snarare extremt vansinne. Själv körde jag inte just då och la istället all energi på att vråla "MEN DIN JÄVLA RÖDA FITTBIL!" samt slängde mig på tutan eftersom min fega codriver inte vågade tuta lika sinnessjukt. Resultatet? Vi kom iväg.

Annars är väl just tutan den enda nackdelen med föräldrarnas nya stadsjeep från Toyota. Den har mängder av krockkuddar, hjälpsystem och är en nätt liten silvrig knubbis som är skön att köra. Fyrhjulsdrift är sällan dåligt när man åker till Härnösand vintertid så ja, jag gillar den.

Med en reservation.

Den fega tutan.

Min gamla Audi hade en tuta med klös i. Även om det var ett nätt och glatt "jag är här-tryck" på tutan, lät det som jag var skitförbannad. Men det var ju bra när man var just det, skitförbannad. Men man behöver ofta fler nyanser på sitt tutande. En lite gladare, en medium och en riktigt jävlig toksignal i stil med båttuta som kan användas på parkeringsplatser där man glömt bort hur ett blixtlås fungerar.

Va? Hur konserten var? Bra och en lång recension kommer i Sundsvalls Tidning imorgon, postar en länk då. Men jag kan avslölja att jag inte gillade att de besudlade Wishmaster.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0