Så Hård, så mjuk

Ja. Jag har slackat på bloggfronten. Igen. Jag har haft många roliga saker att blogga  om. Som nu när herr Katt använde mig som språngbräda för att hoppa upp på fönstret och den konstanta rädslan för att han ska ramla ner på mig från samma fönster. Eller som min nya, högst provisoriska och högst obekväma, tv-fotölj (bilden). Eller det sinnessjuka Jerry Springer-avsnitt som jag tittar på just nu i brist på bättre (läs: någon) underhållning eftersom hela mitt hem är nerpackat. Just nu är en tjock tjej skitsur på hennes toksmala kille som övergivit henne för en illgrön och klotrund gaykille. Eller så skulle jag kunna ha bloggat lite om festivalsommaren som kommer närmare. Inte minst det faktum att jag till hultan fått trevligt sällskap av just Tant Frida. Vi blir äldst på festivalen och höjer väl medelåldern med några år skulle jag kunna tro. Jag har för övrigt en liten 23 års kris just nu. Eller kris och kris. Jag börjar nästan känna mig vuxen. Eller åtminstone anses som en sådan. Jag har även kunnat blogga om lördagens E-Type på Södra Berget och den rekordpackade publiken som ramlade av stolar och släpades runt. Om man säger så här, vi blev inte speciellt förvånade när vi blev stoppade av polisen på vägen ner som letade igenom bilen efter en försvunnen man.

Men jag har ju inte bloggat om allt detta roliga. Jag har slackat. Jag har cyklat, burit flyttlådor och möblemang. Men nu bänkade jag mig i tv-hörnan och gjorde en lite uppdatering. Ordning och reda, pengarna på FREDAG. Tjoho. Och om en vecka är det dags för dagen T. Och då jävlar blir det uppdatering.