Uppdatering
Hallå, kommer ni ihåg mig? Sofia The bloggslacker? Långt sedan senaste uppdateringen, skyller på att jag har klippt mig och skaffat ett jobb. Eller ja, klippt mig har jag ju inte gjort och jobbet är i själva verket "bara" praktik. Men det tar ju tid ändå. Och är skoj. Men vi tar det kronologiskt.
Hårdrocksbåt torsdag-fredag. Trevligt värre, även om det var synd att min intervju med Tobias Sammet blev inställd. Och synd att jag fick veta det klockan 23(!) på torsdagskvällen. Hade man vetat det hade man kunnat ta i på öl-buffén till maten. Eller förresten, det hade man inte alls kunnat gjort eftersom både jag och J åt så tokigt mycket mat (jag åt dessutom tokigt mycket efterrätt) att det knappt fanns plats för öl.
- Vill du ha en öl älskling?
- Nä, jag är fortfarande toooookmätt
Så lät det under hela kvällen. Men ja, några öl blev det. Och trevligt var det. Bäst var kanske att Mats Levén och Snowy Shaw lirade skivor både torsdag och fredag. Det säger kanske ingenting för er, men eftersom Mats Levén är min absoluta favorit bland hårdrockssångare i sverige (och dessutom tooooooksnygg) var det helt obekrivbart. Snowy Shaw har på senare tid blivit en favorit, i synnerhet iom Therions livgig (även kända som De Bästa Spelningarna Någonsin) där han förutom utmärkt sång även gjort perfekt scenografi. Så så är han sjukt bra på scen också. Samt snygg. Jag höll allvarligt talat på att börja grina när jag fick veta att de skulle lira plattor. På allvar. Snart 23-årig rockjournalist som mentalt kände sig som en kändisjagande 14is. Det tog en dag, många öl och uppmuntran från Johan för att jag skulle våga gå fram och fråga om jag kunde få ta en bild tillsammans med dem.
Återigen. Jag kände mig som en 14-åring. Men bilden fick jag, iof är inte Levén med på den utan Therions huvudman Christoffer Johnsson och eftersom han konstant skriver några av världens bästa låtar gick väl det bra det med ;)
Annat var bra också. Sjögången var fin, taxfreespriten billig och människorna roliga. White trash-tanterna i medelåldern som vinglade runt i taxfreeshoppen ca 30 minuter efter avgång var lika roliga som tragiska.
- Äh, det här är bara femtiprocentig vodka - vi ska ju ha sextioprocentig! sluddrade den ena tanten samtidigt som vi tänkte att de egentligen borde sikta på nollprocentig.
- Men du, ska vi inte ha en whischkypinne också, vi är ju på rockkryschning, sluddrade den andra.
- Johan, blir jag sådär så slå mig, sa jag innan jag i nästa veva blev bjuden på efterfest efter båten av en okänd kille som av någon märklig anledning inte blev så glad när Johan dök upp.
- Men du är inte bjuden, sa den okända killen men ändrade sig snabbt och vill promt ge oss hans telefonnummer. Det ville vi inte ha, men J fejkprogrammerade in det i telefonen. Alla nöjda och glada med andra ord :)
Kryssningens största nackdel (bortsett från den inställda intervjun, en inställd intervju är också en intervju, right?) var annars bäddsängen från helvetet. Vi har en teori om att Bäddsoffor måste vara fula, dyra, obekväma att sitta i samt obekväma att ligga i för att få kallas bäddsoffa. Båtsoffan var allt detta och lite till. Lyckligtvis var hotellsängen i Stockholm där vi sov en natt, betydligt bekvämare. Så bekväm att det blev den hårdaste hårdrockskvällen genom tiderna. Om man pratar tvärtomspråket. Vi avslutade nämligen vår weekend med att taxfreeshoppa Anton Berg, plommon i madeira, för att tillsammans med tantgodiset softa på hotellrummet hela kvällen framför Let´s Dance-finalen. Men så mycket helkväll blev det inte, för halv tio slocknade både jag och J. Hårt är bara förnamnet (-efternamnet i det här fallet).
Uppdatering om praktiken kommer senare. Nu ska jag förbereda frågor om Gardells Jenny-bok. Den ska diskuteras med NV-eleverna. Blir intressant.
Hårdrocksbåt torsdag-fredag. Trevligt värre, även om det var synd att min intervju med Tobias Sammet blev inställd. Och synd att jag fick veta det klockan 23(!) på torsdagskvällen. Hade man vetat det hade man kunnat ta i på öl-buffén till maten. Eller förresten, det hade man inte alls kunnat gjort eftersom både jag och J åt så tokigt mycket mat (jag åt dessutom tokigt mycket efterrätt) att det knappt fanns plats för öl.
- Vill du ha en öl älskling?
- Nä, jag är fortfarande toooookmätt
Så lät det under hela kvällen. Men ja, några öl blev det. Och trevligt var det. Bäst var kanske att Mats Levén och Snowy Shaw lirade skivor både torsdag och fredag. Det säger kanske ingenting för er, men eftersom Mats Levén är min absoluta favorit bland hårdrockssångare i sverige (och dessutom tooooooksnygg) var det helt obekrivbart. Snowy Shaw har på senare tid blivit en favorit, i synnerhet iom Therions livgig (även kända som De Bästa Spelningarna Någonsin) där han förutom utmärkt sång även gjort perfekt scenografi. Så så är han sjukt bra på scen också. Samt snygg. Jag höll allvarligt talat på att börja grina när jag fick veta att de skulle lira plattor. På allvar. Snart 23-årig rockjournalist som mentalt kände sig som en kändisjagande 14is. Det tog en dag, många öl och uppmuntran från Johan för att jag skulle våga gå fram och fråga om jag kunde få ta en bild tillsammans med dem.
Återigen. Jag kände mig som en 14-åring. Men bilden fick jag, iof är inte Levén med på den utan Therions huvudman Christoffer Johnsson och eftersom han konstant skriver några av världens bästa låtar gick väl det bra det med ;)
Annat var bra också. Sjögången var fin, taxfreespriten billig och människorna roliga. White trash-tanterna i medelåldern som vinglade runt i taxfreeshoppen ca 30 minuter efter avgång var lika roliga som tragiska.
- Äh, det här är bara femtiprocentig vodka - vi ska ju ha sextioprocentig! sluddrade den ena tanten samtidigt som vi tänkte att de egentligen borde sikta på nollprocentig.
- Men du, ska vi inte ha en whischkypinne också, vi är ju på rockkryschning, sluddrade den andra.
- Johan, blir jag sådär så slå mig, sa jag innan jag i nästa veva blev bjuden på efterfest efter båten av en okänd kille som av någon märklig anledning inte blev så glad när Johan dök upp.
- Men du är inte bjuden, sa den okända killen men ändrade sig snabbt och vill promt ge oss hans telefonnummer. Det ville vi inte ha, men J fejkprogrammerade in det i telefonen. Alla nöjda och glada med andra ord :)
Kryssningens största nackdel (bortsett från den inställda intervjun, en inställd intervju är också en intervju, right?) var annars bäddsängen från helvetet. Vi har en teori om att Bäddsoffor måste vara fula, dyra, obekväma att sitta i samt obekväma att ligga i för att få kallas bäddsoffa. Båtsoffan var allt detta och lite till. Lyckligtvis var hotellsängen i Stockholm där vi sov en natt, betydligt bekvämare. Så bekväm att det blev den hårdaste hårdrockskvällen genom tiderna. Om man pratar tvärtomspråket. Vi avslutade nämligen vår weekend med att taxfreeshoppa Anton Berg, plommon i madeira, för att tillsammans med tantgodiset softa på hotellrummet hela kvällen framför Let´s Dance-finalen. Men så mycket helkväll blev det inte, för halv tio slocknade både jag och J. Hårt är bara förnamnet (-efternamnet i det här fallet).
Uppdatering om praktiken kommer senare. Nu ska jag förbereda frågor om Gardells Jenny-bok. Den ska diskuteras med NV-eleverna. Blir intressant.
Kommentarer
Trackback
