Så Hård, så mjuk

Nordfest är avverkat och det är svårt att vara missnöjd. Fredagens DJ-battle gick fint (det kom fram två tjejer på lördagen till mig som sa att jag hade vunnit :) och jag avrundade kvällen/natten med att gå i sömnen. Eftersom det ändå var bäddat i spelrummet av den händelsen att lillasyster skulle sova där tog jag mig en ofrivillig svängom under natten och bäddade ner mig där. Skapligt förvånande att vakna 05.30 med kramp i större delar av kroppen samt förvirring av platsen.

Maklig takt sedan på lördagen. Pyjamas, Heros och kaffe på förmiddagen som uppladdning till årets spelning. Årets spelning och årets jobbande. Man skulle kunna säga att det var något stressigt med lämning av texterna till söndagstidningen iom att grupperna klev på så tajt, men det gick vägen det också. Och när Satyricon senare levererade så att klockorna stannade var gåshuden på plats. Så jävla bra. Faktiskt. Och, såklart, plockar Satyricon ytterligare Sofia-poäng iom att de släpar med sig både hemmagym och spinningcykel på turnén.

På söndagen blev det sedan sparring och middag hos J:s föräldrar. Man skulle kunna säga att jag är rätt blåslagen idag. Inte av J:s föräldrar dock, utan snarare den rätt hårda sparringen. Det gör faktiskt mest ont när man kör traditionell boxningssparring, inte thaisparring med ben och knän. Så det är väl tur att man tränar thaiboxning och inte vanlig boxning.

Nu i veckan blir det fokus på uppsatsskrivande. Idag - Spanska sjukan.