Så Hård, så mjuk

Att Sveriges monarki idag är tråkig råder det knappast någon tveksamhet om. Kungen klipper band istället för att invadera ryssland och även om det ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv är ganska bra känns det lite tråkigt. Åtminstone när man läser om alla andra kungar tillbaka i tiden. Där var det mer pondus, mer beslutsfattning och lite mer tåga. Carl Gustav verkar mest ha sjå med om Vickan ska få gifta sig eller inte och Gustav Vasa vobblar säkert i sin grav när han får höra om det. Herregud, han gick ju hela vasaloppet på snöskor (ja, det var snöskor, inte skidor) bara för att få komma till makten och vara lite kung. Carl Gustav har inte behövt göra så mycket utan åker mest till köpcentrum och lyssnar på kungasången.

Så. Ja, monarkin är aningen förlegad idag. Det är rätt självklart och jag tror och hoppas att det bara är en tidsfråga innan den avskaffas.


Meeeeen. Varför måste man isf byta till en president? Kan vi inte ta något annat styrelsesätt genom historiens gång och adoptera det istället? Något med häftigare namn. Tänk om sverige skulle styras av en Farao, eller en Sultan, eller helt enkelt bara en kejsare. Det vore tusen gånger häftigare. Tänk om Calle Gustav skulle vakna upp en dag och istället för att klippa ytterligare ett band besämma sig för att inte bara bli kung utan gud också. Som det var förr. Då var alla kungar reinkarnerade gudar. Eller ja, inte i Sverige. Här var kungen "Mer än människa, mindre än gud". VI verkar ha haft jantelagen i blodet redan då och inte vilja ta för oss överdrivet mycket.

Ett annat förslag (och även dagens visord) är att man kallar presidenten för Storvezir och så kan regeringen vara Vezirer. Det vore lite roligare.


Eller så kanske jag bara  ska sluta skriva trams och plugga vidare istället. Kanske. Jag. Ska.