Jag blir så stolt

Idag gjorde min katt mig glad. Och det var inte för att han, för en gångs skull, INTE väckte mig klockan sex på morgonen eller som i förrgår spydde i vardagsrummet runt fyrasnåret. Det var istället andra saker som han imponerade med. Jag har nämligen varit orolig för två saker. Dels hans hysteriskt dåliga stavning som nästan är i klass med de dåliga bloggarna jag slaviskt följer, arhglibandfkaiotb  och liknande är det enda han lyckats skriva so far och naturligtvis svider det i svensklärarhjärtat. Det andra jag har varit orolig för är hans lite mesiga personlighet. Dante gillade hårdrock och våld, Kefka föredrar Tommy Nilsson och mys. Inte alls bra. Men jag tror jag kan andas ut på båda fronter numera. Han skrev nämligen sitt första ord idag på MSN. Och jag citerar:

"ölllllll"

Jag blir så stolt. Det finns nog en liten hårdrocksgen i honom trots allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0