Så Hård, så mjuk

En av fördelarna med att ha en katt som inte säger mer än "Mjaaauu" i olika former, är att man får lite fria händer att forma deras personligheter. Eller rättare sagt får man fria händer att uppfatta saker de gör på ett litet kreativt sätt. Att min katt är en riktig mes råder det knappast något tvivel om. Eller att han, med kulorna i behåll, antaligen skulle föredra pojkkatter före flickkatter. Sakta men säkert har vi även kommit fram till att han gillar Tommy Nilsson och i synnerhet hans floppande Melodifestivalbidrag Jag tror på människan (Kefka viftade med tassarna i luften just då). Men vi har även konstaterat andra saker. Som när jag och syrran såg Amelie från Montmarte och det börjar närma sig slutet, man vet fortfarande inte om de ska få varandra och plötsligt ser jag att Kefka har lagt tassen i syrrans hand.

Jag: Haha, är det läskigt Kefka?
Kefka (med en röst som låter märkligt lik syrrans): Nej, men olycklig kärlek är det värsta jag vet!

Sen dess har det hängt kvar. Plus att han fått mer åsikter. När jag diskuterade sexism i spel förra veckan och sökte stöd fick jag det naturligtvis från min katt. "Sofia, förutom olycklig kärlek och Tommy Nilssons fiasko i melodifestivalen är sexism på internet det värsta jag vet!".

Igår avslutade jag dagen med lite Sex and the City på Macbooken. Avsnittet var det då Big och Carrie gör slut för andra gången eftersom han ska åka till paris. Kefka ligger och vilar större delen av tiden, men just när det på allvar börjar ta slut mellan Big och Carrie reser han sig och börjar resolut gå över tangentbordet, allt för att hindra den olyckliga kärleken.

Vadå? Om jag inte är som jag ska eller om jag lägger in för mycket tolkningar i min katts beteende? Nä, inte en chans ;)