Silent Härnösand
Alltså, jag avskyr verkligen härnösand. Skolan, staden, vädret. Allt är uselt och Härnösand känns lite som norrlands Silent Hill. Blö. Men som Janne sa en gång, kan säkert beror på att jag förknippar staden med lååååånga skoldagar och tentor. Eventuellt.
Idag har vi gått igenom ungefär 100 språk. Nästan. Åtminstone norska, danska, färöiska, finska, islänska, samiska, grönlänska. Inte så mycket som har satt sig. Annat än att islänskan är ganska intressant eftersom de verkligen inte vill ha några låneord (språklig purism heter det på finspråk) och istället hittar på en massa själv. Finurligt, men tja, jobbigt.
Förutom den långa dagen fortsätter knäfan att spöka och det var plågsamt att inte kunna vara med på varken combat eller innebandy idag. Men jag tvångsvilar till onsdag och ser vad sjukgymnasten säger. Match på söndag, men jag är pessimistisk eftersom ingenting just nu talar för att det inte kommer resultera i samma knäsmärtor som under gårdagen. Urk. Alternativet blir att göra en Planet Terror (en film jag inte sett än eftersom den inte går upp i kuksundsvall, men jag har blindbokat den på Discshop eftersom jag har svårt att tänka mig annat än att den kommer regera) och kapa benet, men istället för automatvapen sätter jag dit innebandyklubban istället. Jo. Det blir nog bra.
Så, just nu är jag mest trött och sur, försöker maratontitta på House, men jag har inte riktigt kommit in i serien än. Tycker avsnitten är lite för lika (mystiskt fall, cyniska kommentarer från house, felaktiga diagonser, uteslutningsmetoden för att komma på vilken diagnos det är, "this kid/girl/woman/dog will die if we don´t fix it!", bla bla bla", till slut blir dock allt bra ändå. I veckan får jag dock presentkort på Ginza och frångår den egna "bara cd-skivor sofia!"-regeln för att shoppa Prison Break 2 och Lost 3 istället. Trots att jag inte borde eftersom jag har tenta nästa fredag och borde jobba vidare med de nordiska språken istället. Vilket knappast är lika underhållande.
Enda bra är att jag, om jag har tur, får ta recensionen av Gardell på torsdag. Det skulle göra mig till en mycket glad Sofia. En mycket glad Sofia med knäont och dvdboxberoende det vill säga.
Idag har vi gått igenom ungefär 100 språk. Nästan. Åtminstone norska, danska, färöiska, finska, islänska, samiska, grönlänska. Inte så mycket som har satt sig. Annat än att islänskan är ganska intressant eftersom de verkligen inte vill ha några låneord (språklig purism heter det på finspråk) och istället hittar på en massa själv. Finurligt, men tja, jobbigt.
Förutom den långa dagen fortsätter knäfan att spöka och det var plågsamt att inte kunna vara med på varken combat eller innebandy idag. Men jag tvångsvilar till onsdag och ser vad sjukgymnasten säger. Match på söndag, men jag är pessimistisk eftersom ingenting just nu talar för att det inte kommer resultera i samma knäsmärtor som under gårdagen. Urk. Alternativet blir att göra en Planet Terror (en film jag inte sett än eftersom den inte går upp i kuksundsvall, men jag har blindbokat den på Discshop eftersom jag har svårt att tänka mig annat än att den kommer regera) och kapa benet, men istället för automatvapen sätter jag dit innebandyklubban istället. Jo. Det blir nog bra.
Så, just nu är jag mest trött och sur, försöker maratontitta på House, men jag har inte riktigt kommit in i serien än. Tycker avsnitten är lite för lika (mystiskt fall, cyniska kommentarer från house, felaktiga diagonser, uteslutningsmetoden för att komma på vilken diagnos det är, "this kid/girl/woman/dog will die if we don´t fix it!", bla bla bla", till slut blir dock allt bra ändå. I veckan får jag dock presentkort på Ginza och frångår den egna "bara cd-skivor sofia!"-regeln för att shoppa Prison Break 2 och Lost 3 istället. Trots att jag inte borde eftersom jag har tenta nästa fredag och borde jobba vidare med de nordiska språken istället. Vilket knappast är lika underhållande.
Enda bra är att jag, om jag har tur, får ta recensionen av Gardell på torsdag. Det skulle göra mig till en mycket glad Sofia. En mycket glad Sofia med knäont och dvdboxberoende det vill säga.
Kommentarer
Postat av: Jannice
Ja, hade SJ kört in America hade dom blivit vrålstämda för tysta avdelningen. En dam hade till och med mobilen på. Herreguuuu..
Hur är det med knäet då?
Postat av: Daniel
Håller med om Silent Hill-liknelsen. Och jag har inga tentor eller långa skoldagar att skylla på! och så lunchutbudet sen... Ungefär lika givande som i spelvärldens Silent Hill.
Trackback
