Så Hård, så mjuk

När jag flyttade in i min lägenhet förra julen var en av planerna att affischerna ovanför soffan skulle bytas ut en gång i halvåret för att på ett enkelt och smidigt sätt skapa variation i rummet.

Om jag ska vara ärlig har det varit lite si och så med den biten. För det första blev jag alldeles förälskad i Edward Scissorhands/Fear and loathing och hade helt enkelt inte hjärta att byta ut dem. Och för det andra; det är ta mig fan ett heltidjobb att få upp ramarna och få ihop ramarna samtidigt som planschen ska sitta rakt.

Så jag har struntat i det. Tills nu. Snart firar jag ett år i lägenheten och ville ha lite variation. Bänkade mig framför Discshop och provade ut olika kombinationer en hel kväll. För det är flera faktorer att tänka på. Först och främst måste man kunna stå för filmen. Den ska vara minst 4/5 på den egna betygskalan, annars får det vara, oavsett hur snyggt det än skulle vara. För det andra måste det naturligtvis vara en snygg affisch, gärna av ovanligare modell. Och för det tredje bör den passa in färgmässigt. Lättare sagt än gjort, men till slut bestämde jag mig för två (som dessutom passar bra ihop, en viktig aspekt). Moulin Rouge (den till höger) kom för någon vecka sedan och Sin City (den vänstra) kom idag. Nu är båda på plats och jag är mer än nöjd. Förutom att det livar upp den vita väggen symboliserar det både min hårda och min mjuka sida. Plus att det är grymma filmer, såklart. 5/5.

Bäst av allt? Tja, det är nog det nu dröjer ett år innan det är dags att byta igen. Som sagt, det är knappast så lätt som man kan tro.