Så Hård, så mjuk

...får man ha på Post-it. När det just nu är en ganska intensiv fas på c-uppsatsen går jag inte postal. Jag går postit. Varje färg har ett tema och i varje referensbok sitter det ungefär en miljon lappar och post-its. Och böcker ligger det ungefär överrallt. Men jag har å andra sidan skrivit fyra sidor Harry idag så jag ska vara nöjd. Just nu behandlar jag kampen mellan ont och gott, bland annat tar jag upp hela "inte nämna onda namn"-grejen och kopplar rätt hårt till Mio, min mio. För att citera:

”Riddar Kato”, sa Jiri. ”Den grymme riddar Kato har tagit henne. ”
När han sa namnet blev luften omkring oss kall som is. Den stora solrosen som växte i trädgården vissnade och dog, och många fjärilar tappade sina vingar och kunde aldrig flyga mer. Och jag kände att jag var rädd för riddar Kato. Så rädd, så rädd. 


Don´t mess med Riddar Kato skulle man kunna säga.

Och just ja; soundtrack för kvällen är Corrodeds platta som dök upp i previewform. Låter riktigt bra vilket är superskoj såklart. Inte för lång, inte för kort, inte för polerad, inte för skitig. Bra bra skulle man kunna säga. Nu ska jag lyssna och skriva mer.